När Billy kom tillbaka fick han i princip vända i dörren och hänga med mig och Ivan ut igen, den här gången med kedjor i släptåg. 

Jag tänkte vara snäll och plockade av 400 gram eftersom det var ett tag sedan senaste rundan, vilket resulterade i att Billy tyckte att det var lekande lätt och galopperade i väg med lätta steg. 1600 gram är tydligen rena barnleken nu för tiden... Nästa gång blir andra bullar.

Den senaste veckan har vi kört en hel del balansträning på peanutbollen, båda hundarna tycker att det är jätteroligt och det är tur att jag har en garderob att förvara den i, annars hade de inte låtit den vara över huvud taget. 

Jag ser fram emot lördagens behandling och genomkoll och hoppas att han är i lika god form som han ser ut att vara. 

Just nu ligger de och sover i varsin ände av soffan, vi har nyss delat på en skål med mangobitar - de älskar mango, mina knashundar. 

Snöstormen stormade vidare till annan ort efter några timmar, så vi passade på att sporta. Ivan fick följa med till klubben och miljö- och toleransträna lite vid lunch, vilket avslutades med en promenad där han fick spurta lös på träningsplanen med snö upp till haserna. Efter det var han trött, hehe. Mattes lilla latmask. 

 

När vi kom hem tog jag med Billy ut på DW. 

Blötsnö och 600 gram extra sög ganska mycket must ur honom, det märktes att han fick jobba på mer än vanligt. Vi körde 10 minuter med 2,1 kilo och 6 minuter med 1,5. Sedan avslutade jag med att låta Billy spurta och sträcka ut i galopp ordentligt.

 

Han får väldigt sällan vara lös eftersom han drar på vilt och spår, och en fördel med snön är ju att jag kan se om det är några spår där eller inte. Nu fick han sprinta loss på travbanan och jaga snöbollar som jag kastade, gissa om han uppskattade det? Han ääälskar ju fart!

 

Skitdåliga bilder från min iPhone, det började skymma när vi var ute:

 

 

20 minuter med 1,5 kilo i blötsnö. Att dra i blötsnö är tyngre än att dra på barmark, och att gå i blötsnö är jobbigare än att gå på barmark - så nu borde han vara nöjd i kroppen.

Vi har precis kommit in och hundarna har fått varsin kycklingvinge att smaska i sig. De blir väldigt lugna och harmoniska av mat som innebär pyssel, så nu borde de ta det chill fram till kvällspromenaden. Det ska i alla fall jag göra, jag ligger med fötterna i högläge redan nu...

Jag har två väldigt trötta hundar i soffan, Billy är så nöjd med att få jobba med musklerna och för Ivan är det tydligen tillräckligt jobbigt att bara följa med. Vi kom hem vid halv två, och de har hållt låg profil sedan dess... Och med låg profil menar jag att de i princip ligger i koma båda två. 

 

Dagens träning var i Kil, och vi började med intervaller. Fyra varv runt en stor grusplan, vartannat med vanlig vikt och vartannat med dubbel. 3 kilo är lite drygt 40 % av Billys kroppsvikt, och alltså dubbelt så mycket som han är van vid. Det märktes att det blev tungt (särskilt när det gick uppför), men han pinnade på väldigt tappert och med gott mod. Jag tror att han gillar när det blir en utmaning och han får ta i ordentlig, det verkar som det i alla fall. 

 

 

Jag är väldigt, väldigt stolt över att han har lärt sig "ordningsreglerna" med selen så himla snabbt, han går superbra bredvid mig (med slakt koppel!) när han har den på och fokuserar duktigt på uppgiften. Jag är väldig imponerad, innan har han aldrig visat en endaste liten tendens att ha något som ens kan likna en fotposition... 

 

Efter intervallerna hade vi en liten paus, sedan var det dags för startträning. Då fick Billy jobba med ytterligare ett halvt kilo, och hade alltså 3,5 kilo att starta med. Inga konstigheter alls, förutom att han helst inte ville sitta på grusplanen. 

 

 

Nu på kvällen har vi varvar komat med supermys och massage, han har såna fina lårmuskler på bakbenen. Och så älskar jag hans nacke och ryggfileer. Mattes Billy-biff! 

Både i går och i dag har Billy fått dra kätting. Vikten ligger på 1 kilo, och nästa pass ska jag öka på lite mer. Han behöver en tydlig uppgift och gärna en utmaning för att fokusera och jobba som bäst, nu är det på gränsen till för lätt och då börjar han snabbt tänka på annat och glömma bort själva arbetet. 

 

 

Vi går först vanlig promenad så att han får nosa och kissa och bajsa och "gå fult". Sen byter jag till selen och då är det arbete och "gå fint" som gäller. Efter 20 minuter byter jag tillbaks och han är ledig igen. Inga konstigheter. 

 

Ivan är med på promenaderna, han går lös och sköter sig själv på ett alldeles förträffligt sätt. Älskar att han kan vara både lös och lydig samtidigt!

 

 

Nu var det ungefär tio minuter sedan vi kom in, och båda hundarna har gått och lagt sig. Jag ÄLSKAR trötta hundar! Plus att jag vet hur skönt de är att vila efter ansträngning. Det är verkligen ljuvligt, och jag tror att pinnarna håller med.

 

Jag älskar att prova nya grejer och att nörda in mig i allt det götta som en ny hobby innebär.

I går köpte jag vajer och kätting på Swedol och Granngården. Det gick på sammanlagt 200 kronor, och jag har ungefär 2,8 kilo kätting fördelat på 2 x 1050 gram och 1 x 650 gram. Jag borde nog komplettera med en liten länk till, på typ 300 gram att ha för att inte stegen ska bli så stora...

I dag ska jag pyssla ihop en distans och köpa några karbinhakar, och sen är vi liksom redo!

Är verkligen superduperpeppad på att komma igång med dragweight, selen borde landa i min postlåda i morgon.

Billy fick passivitetsträna, vilket han säkert var kraftigt besviken över eftersom det inte är hans paradgren direkt. Han vill ju väldigt gärna tro att alla andra hundar är där enbart för hans höga nöjes skull...

Ivan fick träna apportering och uppletande under tiden, och var jätteduktig med alla störningar (läs: hundar). Han slarvade mer än vanligt med lämnandet, men skötte sig ändå såpass fint att han fick testa lite nya övningar. Bland annat att hämta på linje, där jag satte honom, gick några meter och lämnade dummyn, fortsatte några meter och sa "Hämta!". Det fixade han galant, trots alla andra hundar runt omkring. 

Och så fick han prova på mer "riktigt" uppletande i ett av rummen. Där var han först lite osäker, men efter stöttning och lite ledtrådar hittade han dummyn, blev jätteglad och lämnade den sedan duktigt. Det är så otroligt roligt att se hur glad han blir när han förstår och lyckas med uppgiften. Älskade lilla plutt!

I dag var jag och Billy på DW-promenad igen. Han fick fortsätta med kedja på strax under 700 gram, och så fokuserade vi på att gå på fyra ben, att inte dra i kopplet, att inte kissa under tiden och att hålla rätt tempo (vilket är klart under Billys normaltempo). 

 

 

Vi fick låna en sele också (och ett halsband), och Billy är verkligen helt obrydd när det gäller utrustningen. Duktig kille!

 

På tal om utrustning, Billys sele är klar! På måndag åker den från Finland. Jag fick den här bilden från tjejen som har sytt den. Är mycket, mycket förväntansfull!

 

Han hämtar och lämnar näääästan alltid i min hand. Vi behöver slipa mer på lämnandet, jag vill att han ska "leta upp" min hand bättre. Nu gör han rätt i 8-9 fall av 10, men jag vill säkra det mer. 

Där behöver jag nog ta hjälp av någon som kan det här bättre och kan hjälpa mig med lite smarta knep. Han är ju liksom inte direkt i handhöjd, om jag står upp behöver han hoppa för att nå handen...

Men hur som helst: Så himla duktig liten Pivihund! Jag är väldigt stolt över honom. 

I dag åkte jag och Billy till Trossnäs för att testa en ny sport: Dragweight. 

 

(Ivan och husse stannade hemma och höll ställningarna i soffan.)

 

Vi kopplade fast en fiffig förlängning i Billys sele, och sedan en kedja på 700 gram, det är 10 % av vad han väger. Sedan gick vi ungefär två kilometer. Billy kunde inte ha brytt sig mindre, ärligt talat. Han behöver lite större utmaning nästa gång, den saken är klar. Men vi gillade det, helt klart!

 

 

Jag tror att DW kan vara perfekt för Billy under vintern och våren. Jag behöver något som kan suga musten ur honom nu under tiden jag är ganska höggravid och sen under kommande barnvagnspromenader. Han är ju van långpromenader och att sporta agilty flera gånger i veckan, och jag vill inte att han ska tappa muskler och kondition bara för att jag gör det...

 

 

 

 

Jag har anmält mig till en A1-utbildning och ska alltså bli agilityinstruktör till våren – som jag har längtat!

Utbildningen är uppdelad på två helger och den första råkar vara ganska precis en månad efter BF för människovalpen.

Hehehe. He.

 

Det ordnar sig säkert.

 

 Här är senaste banan vi körde på träningen i söndags förresten. Eller ja, det var i alla fall den jag hade gjort och utgick från. När jag väl hade byggt den hade det tillkommit ett hinder efter slalomen, 4 och 5 hade fått annan vinkel och 6 hade flyttat på sig. Men annars så :)

Om min superhund gjorde en superrunda på agilitybanan i kväll?

 

Oh ja!

 

Det bådar gott inför söndagens tävling :)

 

Och efter att ha släppt ut Ivan för en morgonkiss i hagen tidigt i morse var klockan nästan halv elva (?!?) när jag vaknade till liv på riktigt. Herregud. När hände det senast? Människovalpen kräver sin energi, vill jag lova.

Det gör ju Billy också, så klockan 11 var vi på klubben för att träna agility. Lite kvalitetskontroll inför tävlingen nästa helg. Bana kör vi på onsdag, har jag tänkt. Han är så bra, min lilla Brunis. Bästa, bästa bruna hunden. 

Pivi fick också följa med och träna lite i pausen. Gissa vilken liten skithund som hade klockrent fotgående i dag då? Jag blir så trött...

Oh well.

Det gäller väl bara att hålla tummen för att han kommer ihåg hur man gör ändå... Jag är väldigt dålig på att sätta mål med Ivan, eftersom jag är väldigt dålig på att ställa krav och ha förväntningar på honom. Det är vår första officiella, och det vore så himla gött att få över 70 poäng. 

(Jag vet inte ens om det är realistiskt över huvud taget, för helt ärligt så kan jag fortfarande inte riktigt reglerna för rallylydnad. Haha.)

På tisdagar är det alltid träning på klubben. Det är drop in och alla tränar vad de vill och det finns hjälp om det behövs, och så är det häng med hundvänner och ibland grillar tänder vi grillen. Jag älskar ha nära till klubben, att den är nyfiken och tolerant och ganska liten. Det är inte så många medlemmar, men det är ju alltid bättre med kvalitet än kvantitet. 

 

I dag tränade vi agility och rally med störning i form av en Volpino italiano på banan samtidigt. Billy körde slalom och snabba banor medan jag kippade efter luft (konditionen alltså, var är du och när kommer du tillbaka?). Ivan fick köra rally och agility i kombination, lite slalom, lite svängar, lite A-hinder, lite sittpositioner, och så balansbommen och mycket ligg. Han levererar läggandet ganska ojämnt och har fortfarande väldigt lätt för att huka, och jag vill kunna lita på honom mer där. I dag var en bra dag på den fronten i alla fall, han var jätteduktig!

 

 

 

 

När vi kom hem tränade jag lite med dummyn, båda har fattat att de ska greppa den och ibland fungerar det att hämta den från korta avstånd. Nästa steg blir att greppa och hålla, inte bara greppa och släppa. 

 

När vi var på rasspecialen visade Maj och Gezina sina färdigheter i uppletande. Jag blev genast imponerad och insåg att det där vore minsann något för Ivan. Ivan är ingen vidare spårhund, men han är fenomenal på att hitta saker. Mest saker som går att äta eller som luktar riktigt vidrigt. Men ändå. 

 

Det borde vara perfekt hjärngympa för honom att lära sig leta upp och apportera nycklar. Och perfekt nytta för mig som tappar nycklar emellanåt. Win win!

 

Men, tydligen är det ytterst få hundar i Ivans storlek som vill ha en dummy – för det finns knappt att få tag på. Jag har letat som en dåre. Och så får jag inse att jag är förpassad till nyckelringar. Det finns tydligen inte så himla många butiker som säljer minidummies, har jag också märkt. Dessutom blir jag lite snål när de kostar typ 40 kronor styck (vilket är helt lugnt) men att frakten ligger på 50 spänn (vilket känns svindyrt för något som väger typ 50 gram). Vad fan.

 

Har i alla fall bett mina vänner i Stockholm att jaga rätt på den här varianten. 

Nyckelring med liiiiten ficka för godis. 

Perfekt för Ivan, tänker jag. 

 

Ojojoj, vad vi har tränat på de här momenten. Ivans läggande och att få till stadga i det, och Billys obefintliga lust att göra något så tråkigt som att gå fint utan att dra i kopplet och titta på mig i stället för allt roligt runt omkring. Hehe. 

Är så glad att jag har bildbevis på det här, annars skulle jag knappt tro det själv.

Ivan passade även på att överraska mig genom att vilja hälsa på en annan hund. Som han inte känner. Som dessutom är stor. Han nosade och lät sig nosas på och gjorde lekinviter och jag höll väl på att spricka av stolthet. Duktig liten loppa!

När jag tänker på var vi har varit, och hur långt vi har kommit är det helt fantastiskt att han tar kontakt med främmande hundar och kan hålla sig lugn och hälsa utan att få panik eller utan att fega ur och ångra sig. Han har gjort en otrolig resa de senaste åren. Mattes lilla knorr, så himla tapper!

Han har ju ingen päls på magen (på riktigt, han är typ helt kal) och jag vet ärligt talat inte om det är värt att nöta hur mycket som helst i och med att han antagligen inte tycker att det känns särskilt bra. Jag tycker ju knappast att det är skönt att ligga naken på en grusplan, och det är väl ungefär samma känsla för honom. 

Är det någon av er som som har en aning om hur domaren tänker när hen ritar banan, tar hen hänsyn till saker som underlag och ligg-skyltar, spelar det någon roll för skyltvalet om det är grus eller gräs? Och hur länge ska hunden ligga? Skulle det dyka upp en ligg-skylt i ett kallt ridhus finns det inte en chans att Ivan ligger/hukar i mer än en millisekund, till exempel.

Är liggandet lika noga som jag tror, eller kan Ivan lyckas komma undan med att huka sig?