Pluttisivan är halt.
Han har antagligen krockat med mitt ben på ett lite tokig sätt, och han haltar ganska rejält. Tillräckligt rejält för att jag ska börja störtgrina och vilja åka till veterinären, om man säger så. Turligt nog är jag omgiven av betydligt mer förnuftiga personer som med lugn röst kan berätta att jag överragerar, att inget att brutet och att han med största sannolikhet lever så länge han andas.

Nu ska vi alltså prova det här med att vila.
Det kan ju vara fint för Ivan att prova något nytt.

Dagens agilityträning började som något av en katastrof, Billy var heeeelt okontaktbar och flamsig och tramsig, så att springa i tunnlar och hoppa hinder var bara att glömma. Det märktes redan när han kom ut ur bilen att han var sjukt övertaggad, så det var liksom bara att lägga ner alla aktiviteter med någon slags hastighet och action.

Däremot var imponerade han med sina targetfärdigheter, så balansbommen och A-hindret var riktigt bra moment. Lite slip på det så kommer det att bli så himla bra..!
Vi avslutade med slalom, och han var helt FANTASTISK!




Nästa gång hoppas jag att han lyckas koppla ihop hjärnan och kroppen redan i början av passet, för han börjar bli riktigt bra nu...

Idag har mina grabbar varit i Väse och hälsat på Eddie och hoppat i halmen och sprungit som springhundar. Eddie har lite dåliga erfarenheter av andra hundar i bagaget, så att umgås med Billy och Ivan och kunna leka och busa och slappna av är ren terapi för honom.

Idag körde jag och Regina ett kort agilitypass med hundarna. Jag tror att vi var lite trötta båda två, inte minst på det kyliga regnet... Billy och Ivan var däremot inte det minsta trötta.

Ivan fick prova på slalom ordentligt, och till slut kunde han gå hela två portar mellan belöningarna (Han är med andra ord lika bra på slalom som Billy!). Dessutom fick han göra några korta kombinationer, både raka och vinklade, och det var inga som helst problem.

Billy var också jätteduktig när vi tränade slalom. Vi har kunnat öka tempot ganska rejält, och han verkar ha förstått vad det handlar om. Däcket var inga problem den här gången heller. Vi tränade en bana med bara hinder formad som ett +, och det gick också väldigt bra. Även där hade vi ett riktigt bra tempo. Det bästa av allt med dagens träning var att jag kunde belöna med kamplek i stället för korv i banan, det kändes som något av en milstolpe..! Billy var verkligen supertaggad idag, så himla roligt!

Vi har haft årets mysigaste mys den här morgonen..!
Å andra sidan tycker jag att vi har det varje helg.

Vi har en himla fin rutin:

ca 7.00 - Morgonkiss = promenad i ca 1 minut, sedan tillbaks till sängen snabbt som attan.
ca 9.00 - Billy vaknar, försöker att väcka Ivan, misslyckas i regel och väcker oss i stället.
ca 9.10 - Billy berättar att han är kissnödig och vill gå ut omedelbart.
ca 9.15 - Billy står redo vid dörren, Ivan hämtas under täcket i sängen. Hundarna får sin morgonpromenad. Sedan tillbaks till sängen snabbt som attan.

Sen är det sängmys/brottning/sömn/bus tills siste man (oftast jag) går upp.

Idag fick Ivan följa med när vi skulle träna.
Han provade både slalom och en kort kombination och är verkligen jätteduktig. Hindermässigt finns det inga problem alls, men lydnads- och fokusmässigt har han en låååång väg att gå. Haha. Men han är med och han tycker att det är jätteroligt, och det är huvudsaken.

Billy fick också träna lite slalom, men mest tränade vi på bana.
Han är jätteduktig, men jag misstänker att jag kommer att behöva amputera båda mina armar inom en snar framtid... När jag gör rätt så gör han rätt, och det är väl tur att min lilla virrhjärna faktiskt skickar ut rätt signaler till kroppen emellanåt. Vi hoppade däcket några gånger också, helt utan några som helst bekymmer. Duktig vovve!

Vi tränade lite på kontaktfält innan vi åkte hem. Det gick... sådär. Han är åtminstone inte det minsta tveksam inför balansbommen eller A-hindret, men han anser sig nog inte riktigt ha tid för kontaktfält, om man säger så...

Idag har Ivan strimlat en tejprulle. Det har han faktiskt aldrig gjort förut.
Det är så fint att se hur han utvecklas och provar nya saker, den lilla snorvalpen...

Det här är LÄTT det bästa träningstillfället hittills.
Billy var så himla duktig!

Han har hoppat 6 hinder på rad, bara en sån sak. Och däcket. Och platta tunneln. Och börjat med slalom. OCH KLARAT BANAN som vi har slitit så med de senaste veckorna! (Givetvis var det mitt fel att vi inte klarade förrän nu. Somebody please chopchop my arms off..!) Dessutom har han lärt sig att inte kissa på banan. Heja heja!

Hur som helst: Bästa hopphunden..!

Ivan är väldigt säker på att papperskorgen under mitt skrivbord är en skattkista.
Och att han själv är en pirat.

Nu ska jag plocka papper och skräp över hela kontorsgolvet.

/Inte helt nöjd tjej

Platta tunneln = succé!
Jag fick låna en tunnel av uppfödar-Ingela, den var lättare och smidigare än den som finns på klubben. Mycket, mycket bra! Både Charlie och Billy for genom tunneln med rasande fart.
Däremot har vi (eller jag) lite problem med vägen mellan hindrena, Billy är mer fokuserad på mig än på vägen eller hinderna, och där har vi verkligen något att träna på...

Vi provade dessutom A-hindret och vippbrädan, och båda gick jättebra!
Vippbrädan var lite läskig i början, men Billy hanterade den fint och till slut var det inga bekymmer alls.

Duktig pojke!

Ååååh, Billy. Sluta tuta!

Du har fått mat och du har varit ute i stort sett hela dagen.
Jag vet att du inte har ont eller är kissnödig.
Du vill bara ut och ragga brudar, och det spelar ingen roll hur mycket du än piper så blir det inget med det.

Nu har Ivan tappat alla sina kanintänder - så himla skönt!
Jag trodde nästan att vi skulle behöva åka in till veterinären med dem när man såg att de nya började komma upp, men det slapp vi. Mycket fint..! Men han har nog några kindtänder kvar innan han är färdig... Senast igår klev jag på en som låg på golvet i vardsgrummet.

Jag var barfota och det gjorde mycket, mycket ont.

Jag glömde givetvis att ta kort på tunneln, men här ser ni materialet:

Och den fungerade riktigt bra, även om den höll på att blåsa bort.
Både Billy och Charlie sprang igenom den utan problem, så då tog vi fram den riktiga. Först mjukstartade vi rejält genom att hålla upp säcken, och efter några gånger kunde vi släppa den helt.

Det går visserligen inte särskilt snabbt än, Billy kryper i princip igenom tunneln - men han tar sig igenom och är vid gott mod hela tiden. Duktiga, duktiga Bill!

I eftermiddag ska Billy och Charlie träna agility igen, och just nu verkar det som att Ivan ska få följa med.

Jag har förresten fixat ihop en platt tunnel nu vid lunch. Tiil det högst överkomliga priset av 70 spänn har jag införskaffat material och sedan sytt en ynka raksöm - och sen var det klart! Sprättlätt.
När Billy vågar ta sig igenom den här korta lilla tunneln är det dags att avancera och köra med de riktiga. (Uppfödar-Ingela hade visst en hemma hos sig som vi kan prova när vi är där nästa gång. Himla praktiskt!)

Jag ska se till att ta någon bild på mästerverket sen när vi tränar :)

Så, nu är vi vakna och utvilade.

Agilityträningen gick bra..!
Billy är duktig, men kan bli lite vimsig och ofokuserad om (eller när) han anser att "Men jaaaa, jag vill göra på mitt sätt", vilket ofta innebär ett ärevarv, eller en helt egen sport där man kombinerar agility med att spåra brudar... Hmm.

Igår presenterdes två nya hinder; längdhopp (roligt, roligt) och platta tunneln (lite läskigt). Jag kunde belöna mer med bollen än vad jag har gjort tidigare, tricket är att få tillbaks både hunden och bollen samtidigt och i någolunda rimlig tid... Och jag kunde skicka bättre från vänster än vad jag har kunnat göra tidigare, så förhoppningvis är vi nog inte riktigt så enkelriktade som jag först fasade för. Mycket bra!

Om vädret är vår kompis blir det träning med Charlie på torsdag. (Det var verkligen inte roligt att träna när regnet började ösa ner. Billy är ju liksom helt säker på om han är vattentät eller inte, så han tappade suget helt.) Till dess tänkte jag försöka mig på att konstruera en platt tunnel som är lite Billyvänligare att ha och träna med... Vi får se hur eller om jag lyckas.

Idag har jag och hundarna varit på en workshopdag i problemlösning, arrangerad av PickUp Hunddagis och Hundskola.
Jag hade anmält Billy till workshopen "Gå fint i koppel" och fick några nya knep med mig hem. Bland annat en övning där man började med att backa med hunden, den känns väldigt användbar... Ivan fick också följa med, och det är så himla roligt att de är så olika att jobba med. De är verkligen varandras motsatser..!

Igår på kvällen hade vi trevligt besök i form av Håkans vän Anders. Eller... Mindre trevligt för Ivan, som förvandlades till rädd/arg varulv och reagerade stort på i princip varje rörelse från Anders sida. Han skällde och morrade som om hans (Anders alltså) sista stund var kommen.

Till slut, efter jag vet inte hur många omgångar av Ivans utbrott, kände bara hur hopplösheten sköljde över mig. Anders gjorde allting rätt, han tittade inte ens på Ivan eller försökte inte närma sig honom eller söka kontakt över huvud taget - ändå var Ivan bitvis mer vild än tam. Det kändes som att vi var tillbaks på ruta ett igen.

Förhoppningsvis var Ivan bara trött och inte helt i balans.
Idag har han nämligen skött sig exemplariskt.
I förmiddags fick han följa med Billy på en workshop som PickUp Hunddagis och Hundskola arrangerade. Jag tror att vi var ungefär tio ekipage, och Ivan var jätteduktig. Inte ett skall, inte ett morr. Bara ett supertrevligt och charmigt busfrö.

I eftermiddags kom Julia och hälsade på, även då skötte han sig alldeles utmärkt. Han sökte kontakt med henne och ville leka och somnade till slut i hennes knä. Där låg han lugnt och tryggt i nästan en timme. (Jag dog en smula av stolthet och lättnad under tiden.) Fina, fina lilla Ivan ♥

Jag vågar nog gissa att det är spökåldern som är i startgroparna, alltså det är nog bara att försöka hålla ut och stärka Ivan så mycket det bara går och så fort det finns tillfälle och hoppas på att han kommer ut som en lite tryggare hund på andra sidan så småningom.

... kommer det upp en film från dagens agilityträning!
Både Billy och Charlie var jääätteduktiga! Idag gjorde vi en liten serie med tre hinder och en tunnel - i vinkel. Det ni..!




(Billy var dock en riktigt virrpotta emellanåt, och fokusen på mig och uppgiften var inte riktigt på topp eftersom det tydligen fanns dofter att undersöka och brudar att ragga på...)

Idag är det fredag den trettonde, och det innebär att Ivan funnits till i ett halvår. Det firar vi med pussar och gos!

Sötaste killen!

Idag har Billy tränat agility tillsammans med chihuahuan Charlie. De är jätteduktiga båda två..!

Billy gör allting i en rasande fart, och han försöker verkligen att hinna med att tänka lite emellanåt. Han blir så uppspelt att han studsar hela vägen, fram till det att jag parkerar honom framför hindret - då är det full fokus och väntan på signal som gäller, och sedan är det full fart framåt.
Tunneln är stora favoriten - oavsett längd eller böj. Idag har vi även avancerat från att hoppa ett hinder i taget, till två hinder i följd med lite olika vinklar. Hurray, hurray!

Sammanfattning: Mycket, mycket duktig hund..!

Lycka tydligen är att ha en helt egen alldeles tom burk.

(Som man har stulit från Ivan efter att Ivan stal den från bänken)

 

Men det kan han inte, för han är en tandlös hund. Mohahaha!

Han har tappat en kanintand i nederkäken, och den andra kommer antagligen att ploppa ut idag. De nya tänderna i överkäken börjar synas, så det dröjer inte länge innan de där uppe också är borta.
Hoppas jag, i alla fall. Det vore lite föragligt att behöva åka in och dra dem hos veterinären, så vi håller tummarna för att det går bra...

Igår köpte jag PROB-deo till Billy (och Ivan, såklart) att ha när vi till exempel tränar utomhus på kvällarna och inte vill att hundarna ska se ut som paddor efter att ha varit middag åt en miljon mygg. Billy är känslig mot knott, säkert lite mot mygg också. Och jag vill inte att han ska få en likadan reaktion som han fick förra sommaren. Han såg helt

Det luktar tjära och lite som döden, men det fungerar MYCKET bra.

Antal myggor på Billy under agilityträningen: 0
Antal myggor på Lisa under agilityträningen: 74924582404 - minst!

Idag har jag och vilde Bill varit på vår allra första agilityträning.
Nu är vi helt slut båda två, men HOLY SCHMOLY vad duktig Billy har varit..!
Vi har tränat hopp och tunnlar och han tvekade in en sekund, han var pigg och framåt och körde verkligen järnet i tunnlarna. Jag tror att hans rekord på fyra språng i längsta tunneln. Hahaha. Han svävade nästan fram!

Min lilla raket ♥

Idag kom bärnstenshalsbanden som jag beställde från Elvingsson förra veckan, så nu håller vi tummarna för att de faktiskt fungerar.
Upp till bevis!

Billys modell heter VOVB Lyx och Ivan fick ett katthalsband.

Nu är Billy anmäld till Vänersborg.

(Så kan det gå om man inte är uppmärksam..!)

'

 

Vi fick påhälsning av en löptik igår när vi var hemma hos Håkans föräldrar.
Billy blev såklart störtförtjust, men direkt hon försvann ur synhåll var han precis som vanligt och pysslade med sitt, i stället för att bli helt tokig och vilja följa efter.
Mycket, mycket bra hund, måste jag säga.

Ivan tyckte också att den nya hunden var en spännande tjej, och han kom snabbt över sina rädslor och var inte det minsta ängslig. Efter bara en liten stund blev han superbusig och lekte som aldrig förr.
Mycket, mycket bra hund, måste jag säga.

 

Billy skötte sig utmärkt på gårdagens utställning, men det gjorde inte domaren.
Hahaha.
Domaren dömde fram den hund som sprattlade och galopperade och gjorde frivolter i kopplet, som inte stod uppställd eller kunde stå på bordet som nummer 1 i bhkl. Billy blev tvåa, med motiveringen: Jag vill att han ska ha elegantare bakskalle.
Jag såg ut som ett frågetecken, men kände ändå att min hund är bäst i hela världen. Jag låter kanske bitter när jag klagar på domaren, men det är jag absolut inte. Jag är jättenöjd med Billy, han är fokuserad på helt rätt saker och visar sig från sin främsta sida inne i ringen. Han är verkligen stenkool på utställningarna och gör precis som han ska nu, och det är jätteskönt..!

Något annat som verkligen är skönt är att det här är vår sista inoff för i år.
Nu får det vara nog med knasiga domare som inte vet hur en dvärgpinscher ska se ut, vi behöver inte lägga tid på sådant.

Här är hela kritiken:

2011-05-07 | HP 2bhkl | Värmlands Kennelklubb, Ängevi

1,5 år gammal hane. Kunde tänka mig elegantare bakskalle. Välkroppad, bra bett och tänder. Bra förbröst. Bra vinklar fram, något /ord/ bak. Rör sig OK. Mycket välpresenterad.

Åååh, gäsp.
Idag har vi varit en trött och sliten flock, med mycket vila och inga väldiga aktiviteter. Jag gick till grusplanen och tränade lite med hundarna efter lunch, men annars har det varit riktigt lugnt.

Nu har vi precis kommit in från kvällspromenaden.
Ivan och jag knatade på medan Billy och Håkan svischade runt i höga hastigheter. Håkan hade nämligen inlines på sig, till Billys stora lycka... Nu ligger han och laddar batterierna inför utställningen i Forshaga i morgon. Det är dags för årets andra och troligtvis sista inoff.

På måndag går anmälningstiden för utställningen i Vänersborg ut.
Jag är vääääldigt sugen, men är samtidigt osäker på om det är smart att anmäla till den när det är precis i den allra, allra sista slutspurten av terminen. Särskilt när c-uppsatsen ska vara helt klar för inlämning veckan efter... Jaja, jag har några dagar på mig att bestämma mig.

Nu är det dags för kloklippning av Ivan.
Woho! Mycket festligt.

Sedan 20 april får Billy munkpeppar varje morgon. Han är med i en studie om huruvida munkpeppar kan användas till att dämpa maskuliniteten hos övermaskulina hanhundar.

I mitten av april var han helt vidrig på promenaderna. Han hade nosen konstant tryckt mot marken och var inte det minsta intresserad av vad jag hade att säga, eller vad jag gjorde, eller vart jag ville. Han hade fullt upp med att undersöka dofter och försöka hitta någon att ligga med, vilket resulterade i att vi båda var väldigt frustrerade på varandra under promenaderna. Inte bra.

Efter att ha diskuterat saken (läs: klagat, gnällt och bett om hjälp) på ett forum på internet fick kag kontakt med en tjej som utbildar sig till hundpsykolog och som har kontakt med personen som genomför den här studien. Efter att pratat med henne och kommit fram till att varken jag eller Billy har något att förlora, fick jag en burk med munkpeppar, instruktioner och en enkät för utvärdering hemskickad.

Varje morgon får Billy alltså munkpeppar innan frukost, förklädd i lite skinkost.

• Hittills har jag märkt att han har fått mer aptit. Han äter bättre än förut, vilket bara är positivt.
• Hans intresse för tikar är fortfarande ganska stort, men inte hysteriskt. Vi har nog inte träffat någon löptik än, men det vore intressant att se om han reagerar på samma sätt som innan han började få munkpeppar (dvs skrika rakt ut redan vid drygt 20 meters avstånd för att sedan vara okontaktbar resten av promenaden. Billy gav ordet vrålkåt fick en ny innebörd.)
• Hans intresse för dofter har svalnat lite, nu går han inte med nosen tryckt mot marken större delen av promenaderna längre. Han är överlag enklare att få kontakt med och släpper doftfläckar mycket snabbare än innan.
• Han kissar nog ungefär lika mycket som förut, men jag tror att han spätter mer än vad han gorde tidigare. Det är ingenting som stör mig.
• När vi är bland andra hundar är han lugn och trevlig. Han får inte hälsa på vem som helst, och kan bli lite vaktig om Ivan är med, men annars är han väldigt trevlig och jag får lätt kontakt när jag ber om det. Jag upplever inte att han är svår med andra hanar, men det har jag å andra sidan aldrig gjort. Jämnåriga hanar kan det bli lite gruff med, men det knappast något ovanligt beteende.
• Jag tror att han blivit lite "roligare" på sistone. Det känns så. Han leker mer och bjuder in till lek i större utsträckning och är väldigt lättmotiverad och enkel att jobba med. Han är verkligen en glad hund..!

Vi åkte ut till Deje och sprang som idioter på gärdet.
Och spårade rådjur i potatislandet.
Och skrämde ner gässen i älven.
Och jagade bollar och kastade pinnar.
Och avslutade med lite våfflor.

Idag har jag sytt kampleksaker till Billy. Och Ivan.
Men mest till Billy.

Vår agilitykurs börjar nästa vecka, så här ska minsann kamplekas..!

Mina hundar är de gladaste hundarna i Sverige.
Kanske hela världen.

Bara så ni vet.

Jag har svarat på en enkät om resursförsvar som ligger upp på skk.se.
Gör det du med!

Här är länken!

Idag har jag och grabbarna varit på en liten rundtur bland hundaffärerna här i Karlstad. Jag är nämligen på jakt efter en canvasbur. (Vilket har inneburit vissa hinder, eftersom jag kräver en snygg - som verkar helt omöjligt. Kul för mig!)
Sista stoppet var Pets i Ilanda, Billys absoluta favorit. Där har de nämligen kaniner och marsvin fullt synliga, i perfekt dvärgpischerhöjd.

Just idag skuttade världens finaste kaniner runt där inne. På allvar, jag har aldrig sett så fina kaniner någonsin förut. De var vita och små fluffiga med ljusrosa öron och mörka ögon. Mycket, mycket fina. De hade platsat i vilken Disneyfilm som helst.
Billy älskar att titta på kaninerna, och Ivan var väldigt snabb att förstå tjusningen med det.

Att notera: Billy vill inte äta kaninerna. Han blir inte helt fixerad på dem, han skriker, skäller eller krafsar inte på rutan. Han står bara där och tittar och är lugn och genuint nyfiken. Ivan var ganska uppspelt till en början, men lugnade snabbt ner sig.
Kaninterapi är fina grejer det.

Både Billy och Ivan ska till brukshundklubben för att vara med på allra sista träningen på deras respektive kurser ikväll.
Billy är gundlydig efter att ha gått grundlydnadskuren och Ivan är... ja... Valp efter att gått valpkursen.

Det är alltså till idag som Billy skulle kunna slicka sig runt munnen på kommando. Hahaha, säger jag. Det kan han inte! För att det har vi inte tränat på.
Alls.
Faktiskt.
Sammanfattnig: Jag är olydigare än hunden.
De kanske skulle passa med en kurs i grundlydnad för hundägare?

Han kan i alla fall spela död, som var det andra tricket vi skulle kunna visa upp.
Däremot heter det inte "spela död" hemma hos oss, det heter "Puttikull!" och betyder "Ligg avslappnad på sidan med huvudet mot marken när jag pekar med två fingrar mot din bog, är du snäll".

Billy älskar att retas och Ivan kombinerar kort stubin med ett riktigt hett humör, vilket resulterar i ständigt återkommande stunder som den här:

Visst går det fort från 0 till 100... Men de går från 100 till 0 på väldigt kort tid också, som tur är.

Förra året hade Billy inte något skydd alls mot fästingar. Jag tror att vi plockade totalt 7-8 stycken äckelkryp på honom på hela sommaren.
Däremot visade det sig han är känsligt mot knott, så något slags skydd kommer han att behöva.

Jag vill inte använda något väldigt giftigt, och de flesta medel är såklart väldigt giftiga*. Kvar blir diverse hippiemetoder som det råder väldigt delade meningar om; Skudo, bärnstenshalsband och PROB schampo.
Jag är beredd att ge bärnstenshalsband ett försök, jag tror att dvärgpinnar har ganska ultimat päls för att det ska fungera. Dessutom tror jag att det borde vara ganska bra att kombinera det med PROB schampo.
Jag ska skicka iväg en beställning på bärnstenshalsband redan ikväll.
Om de inte fungerar så är de i alla fall snygga.




*Hundarna ålar runt i sängen och har varandra i munnen mest hela tiden = inte bra med gift.
Billy har ganska känslig hud = inte bra med gift
Ivan är en liten plutt = inte bra med gift
Gift är giftigt = inte bra med gift

Andeless franska viner, Billys pinfärska halvsyskon, har bildat hög.
Så söta att man nästan smäller av..!

2011-05-02 | HP BIR BIG-reserv | Värmlands Cockerklubb

1,5 år hane. Härligt huvud och uttryck. Vacker hals, överlinje. Välutvecklat förbröst och bröstdjup. Bra vinklar fram och bak. Rör sig mycket väl. Får inte bli större. Mycket trevligt temperament. Välvisad.

Varning för halvkass mobilbild..!

 

---

Billy har varit helt suverän idag.
Man skulle kuna tro att drygt 260 hundar skulle ha ganska stor inverkan på hur en hormonstinn slyngel beter sig - men icke. Billy har varit helkool och fokuserad på mig och dagens uppgift.
När vi inte har varit inne i ringen eller på någon kissrunda har han vackert lagt sig och vilat i solen.
Gissa hur imponerad jag var? Han går verkligen in för att överraska mig emellanåt...

Ivan fick också vara med en stund.
Hans ögon var stora som tefat de första minuterna, och det var på gränsen att jag trodde att han inte skulle klara av det. Han behöver verkligen miljöträningen för att kunna bli säkrare och stabilare, och det här var en ganska tuff utmaning.
När vi väl var på plats vid ringen fann han sig dock ganska snabbt till rätta och kunde sortera intrycken i lugn och ro.

(Och när vi kom hem hann hundarna knappt in i lägenheten innan de somnade i soffan. Efter fyra timmars medvetslöshet släpade jag ut dem på en kort promenad.)