Pivi gick verkligen in hårt för att slå nytt personligt rekord i rallyolydnad i dag. Det resulterade i två diskningar av två möjliga. 

 

Herregud vilken flopp.

 

Kontakten var obefintlig och han ville typ inhalera hela banan genom nosen. 

 

Första klassen kunde vi fullfölja i alla fall, även om jag diskade oss redan vid skylt nummer fem eftersom jag var tvungen att hämta honom och bära honom till skylten på grund av att han försvann in i sin egen lilla värld. Kul. Efter det blev det i alla fall bättre. Han gjorde momenten bra, men var verkligen hemskt mellan skyltarna.

 

"Lurig liten hund", jo tack!

 

I andra klassen kunde han lika gärna gått in på banan själv, jag tror inte ens att han märkte att jag var med förrän jag bröt och gick av planen. Han ville bara lukta på blommorna... 

 

Ja jösses.

Det fina är i alla fall att han aldrig har varit så här dålig förut, så det hör liksom inte till vanligheterna att vi presterar så här undermåligt. Å andra sidan har han nog dödat mitt tävlingsintresse för rallylydnad helt. 

 

Agility, det är grejer det. 

 

(Tur att han är söt i alla fall. 

Nu ligger han och sover tungt på min mage och är alldeles underbar.)

Den här lilla punschpralinen travade till sig sin allra första rosett i dag.
Duktiga lilla Piven!

 

Han kom på andra plats i nybörjarklassen, på ganska blygsamma 68 poäng. (Jag tappade 10 bara på att tappa stegräkningen i 1-2-3 bakåt... Skärpning!) 

 

Han var såduktig och höll nosen uppe riktigt bra och visade upp ett helt klockrent läggande, tack och lov. Bästa, bästa Ivan! Domaren skrev att han var pigg och alert, och det håller jag med om. Sen är han ju ungefär som kvicksilver att hantera, det gäller att hålla fokus och verkligen ha honom med sig – annars bara rinner han i väg på en millisekund. 

Han har ju ingen päls på magen (på riktigt, han är typ helt kal) och jag vet ärligt talat inte om det är värt att nöta hur mycket som helst i och med att han antagligen inte tycker att det känns särskilt bra. Jag tycker ju knappast att det är skönt att ligga naken på en grusplan, och det är väl ungefär samma känsla för honom. 

Är det någon av er som som har en aning om hur domaren tänker när hen ritar banan, tar hen hänsyn till saker som underlag och ligg-skyltar, spelar det någon roll för skyltvalet om det är grus eller gräs? Och hur länge ska hunden ligga? Skulle det dyka upp en ligg-skylt i ett kallt ridhus finns det inte en chans att Ivan ligger/hukar i mer än en millisekund, till exempel.

Är liggandet lika noga som jag tror, eller kan Ivan lyckas komma undan med att huka sig?

 

 

Ivan har tränat störning och fokus och att hålla nosen i luften. Han var måttligt road, men kämpar vackert på i utbyte mot korv, hehe.

Eller rallyolydnad kanske är en mer korrekt term just i dag?

Hahaha!

 

 

Den här lilla marsipangrisen har gjort sin tredje och sista tävling i år, och det gjorde vi till tonerna av diskdisco. I första klassen på grund av mig (jag gjorde sidosteg åt höger före skylten i stället för efter och diskade oss därmed på FÖRSTA skylten. Hurra!) och i andra klassen på grund av liten olydig hund som tröttnat på allt och som bara ville genomsöka ridhuset efter möss. 

Om jag inte hade klövat till det i första klassen så hade vi skrapat ihop 80 poäng, domaren var snäll nog att fortsätta räkna hela banan trots diskningen. Och Ivans lillhjärnan blir kanske lite väl varm av att starta två klasser, men vi har åtminstone provat. Han var dessutom helt fantastisk på uppvärmningen, den lille skiten. Vi fick i alla fall kommentarer om att han är urgullig, både på protokollet och bland konkurrenterna på läktaren. 

Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att det var hans förväntningar på ridhus som ställde till det mest i dag, vi har aldrig tränat rally i ridhus - däremot har vi haft ridhusparty med inslag av möss flera gånger. Inte konstigt att han var extremt fokuserad på sargen...

 

Och det här med att det faktiskt går att ta med Ivan på tävling, utan Billy och utan husse och utan allt annat som hör till vardagen, där han finner sig i att det finns andra hundar och andra människor och en uppgift att lösa... Det är ganska otroligt att det fungerar, och för bara ett år sedan hade jag aldrig kunnat drömma om att göra det. Fina Pivi! ♥

 

Här är banorna, båda var väldigt roliga:

I morse åkte jag och Ivan till Karlstads brukshundklubb för att tävla rallylydnad (och för att dela ut gratis skäll till alla andra tävlande). Det var svinkallt och frost och jag hade inte så höga förväntningar, men vi tog några promenadvarv och höll värmen så gott vi kunde.