Mysmorgon med Kungen
Väldigt rimlig start på dagen, tycker vi. Billy kan verkligen det här med mys, han är ett proffs. Jag kan inte få nog av hans mysdoft, det är en ganska tung och söt doft. Som en blandning mellan popcorn och honung, eller som metacam ungefär. Mmmm!
Ivan hade inte vaknat än, han ligger långt ner under täcket och snarkar. Och jag vet att han blir allra nöjdast om han får vakna av sig själv i lugn och ro, den lilla morgontrötta surpottan...
Men kolla!
Här är vi!
Jag, Billy och Ivan (och människovalpen i magen).
Bilden är från dagens träning på klubben, jag tog bilder på styrelsen och eftersom jag själv är med i den fick Hanna hjälpa till att ta en på mig med.
Billys helg
Billy, min Billy.
Mitt hjärtas önskeprins.
Billy har haft en enda stort diskdisco den här helgen.
Vi diskade oss både i agilityn och i utställningsringen båda dagarna, men vad gör det om hundra år? Jag har ingen utställningshund, och det vet jag ju. Billy är verkligen supersnygg och han har allt en dvärgpinscher kan drömma om – inklusive en eller två extra centimetrar. Han är för stor för utställningsringen, helt enkelt.
Helgen har varit helt toppen. Jag har haft gott sällskap och träffat många nya och några bekanta personer. Håller förresten på att dö av smicker när någon säger "Hej! Jag läser din blogg..." Underbara människor! ♥
På lördagen dömde Rodi Hübenthal.
Så här säger kritiken:
Allt för stor, 34 cm. Mycket välbyggd. Maskulint bra huvud, mycket bra hals. Kort, kompakt kropp, välutvecklad bröstkorg med bra förbröst. Goda vinklar och typiska bra rörelser.
Och så här sa domaren:
Han är jättesnygg, och han har allt jag vill se hos en dvärgpinscher. Han är helt perfekt förutom 2 cm på höjden. Det är synd att han är så stor... Men du, lägg inte pengar på utställning.
På söndagen dömde Jan Herngren.
Så här säger kritiken:
Fina proportioner på höjd och längd. Bra huvud och uttryck, fina öron. Makerad haka. Utmärkt över- och underlinje. Välformad bröstkorg. Goda vinklar fram och bak. Fina tassar. Rör sig välbalanserat och harmoniskt med ett bra flyt i sitt steg. Fin attityd. Diskvalificerad på grund av storlek.
Mätresultat: 33 cm
Mentalitet: Härlig
Och så här sa domaren:
Han är för stor, och det är inte jag som sätter standarden. Men han är helt utmärkt i övrigt, han är så fin och så trevlig. Jag har gett honom väldigt fin kritik.
Det är ju lite konstigt att han kunde krympa en hel centimeter på ett dygn, men första domaren mätte med måttband och andra hade en riktig mätsticka. Jag väljer att gissa att han är 33,5 cm hög helt enkelt.
Och Rodi har rätt, jag ska inte lägga pengar och tid på att gå på utställning. Billy kommer aldrig bli en utställningschampion och det är inte heller där jag har mitt fokus. Han är ju en sporthund!
Jag har tyvärr bara en enda bild, resten finns i Ingelas kamera...
Men här ligger han, kungen. Han har varit en jätteduktig burhund i tältet och har chillat för fullt mellan varven.
Nu ska jag joina hundarna i sängen en kortis innan det blir kvällspromenad, de ligger där som två små kanelbullar och är trötta och ljuvliga.
Ivan fick pris!
Den här lilla punschpralinen travade till sig sin allra första rosett i dag.
Duktiga lilla Piven!
Duktiga lilla Piven!
Han kom på andra plats i nybörjarklassen, på ganska blygsamma 68 poäng. (Jag tappade 10 bara på att tappa stegräkningen i 1-2-3 bakåt... Skärpning!)
Han var såduktig och höll nosen uppe riktigt bra och visade upp ett helt klockrent läggande, tack och lov. Bästa, bästa Ivan! Domaren skrev att han var pigg och alert, och det håller jag med om. Sen är han ju ungefär som kvicksilver att hantera, det gäller att hålla fokus och verkligen ha honom med sig – annars bara rinner han i väg på en millisekund.
Om en månad är det dags för hans första officiella, och jag vet vad vi ska träna på till dess...
Den som har kortast klor vinner. Inte.
Det finns en viss prestige i kloklippning. Att klippa klorna ofta och bekymmersfritt är väldigt åtråvärt och en hund med korta klor är ett tecken på en skötsam ägare.
Snark. Billy tycker att det är fruktansvärt att klippa klorna, så vi slipar hans. Att slipa klorna är lite mindre fruktansvärt, men det är fortfarande bland toppkanditaterna bland saker som Billy nästan hellre dör än gör.
Dessutom går det inte att slipa ner alla klor särskilt mycket, för då får han skavsår. Och då vill jag slå mig själv i huvudet med en stekpanna, för det är inte värt det. Tack och lov händer det sällan, men typiskt nog hände det i förrgår... Det är så mycket bättre att ha längre klor än att ha skavsår, tro mig.
Billy tycker dessutom att hans tassar är en ytterst privat angelägenhet, och som tur är har han fått så mycket tassterapi hittills i livet att det är fritt fram för mig att pilla och peta och undersöka dem (under förutsättning att jag inte har en kloklippare i handen). När Billy får skavsår behöver han nämligen plåster. Skavsåren läker liksom inte förrän klorna har blivit längre, så plåster är bästa alternativet.
Han har plåster främst under promenaderna, på kvällen smörjer jag med den klassiska hundsalvan från fyra ess. Det är lite tjära i den, så då låter Billy bli att slicka på det. Plus att den är fet och ger bra glid.
Så här ser ett skavsår ut. Den korta klon skaver på tån bredvid.
Det är alltid samma klo och samma tå, men kan dyka upp på alla tassar om klorna blir för korta.
Det är alltid samma klo och samma tå, men kan dyka upp på alla tassar om klorna blir för korta.
Och så här ser ett plåster ut. Det är ett varv med papperstejp och sen har jag lindat flera varv med vetflexlinda. Som ni vet vid det här laget så älskar jag vetflexlindor...
Det här är alltså det jag använder. Så himla bra att Globus har smala vetflexlindor nu för tiden! Jag klipper av en bit och delar den sedan på mitten, så att det blir två remsor på typ en centimeter vardera. Sen är det bara att linda och se till att sträcka lagom mycket för att den ska sitta kvar och se till att änden fäster ordentligt.
Då får han så här tjusiga plåster. Han besväras inte det minsta av dem och de sitter på under i alla fall en promenad. I dag var det blött ute, så jag tror att han har lyckats ta av dem till nästa runda, men ofta sitter de väldigt bra.
Trigger
Världens bästa Billy ligger på en tron av kuddar och vilar efter dagens träning och spa.
Torsdag betyder rallyträning på klubben, och i dag hade vi med Cissi och Cornelis (Billys halvbror) som gäster. Cornelis älskar Ivan, och avskyr Billy. Han tål honom inte, blotta åsynen gör att han börjar spänna sig och morra. Och han är faktiskt inte ensam. Det är flera hanar som reagerar kraftigt på Billy - både inom och utom rasen. Som om Billy vore provocerande, en slags trigger. Oavsett om han är lugn, på långt avstånd eller ignorerar den andra hunden blir de väldigt arga och provocerade av honom. Han har det inte lätt... Undrar vad det är med honom som retar vissa hundar något så in i bängen?
Billy kan visserligen spänna sig rejält mot främmande hundar, men han kan också vara så himla... Självklar. Tydlig och trygg och artig och superkomminikativ. När han är så bland andra och nya hundar blir jag så stolt att jag nästan spricker. Fina, fina Billen.
Efter träningen har Billy blivit borstad och polerad och så har vi finputsat klorna och smörjt tassarna lite (jag slipade klorna i går och han får lätt skavsår om de blir korta). Vi är redo för helgen!
Ivans läggande
Pivi har perfekt läggande, men inte på alla underlag.
Inomhus och på gräs är han klockren – snabb och korrekt och utan tvekan. Men på grus, i ridhus och på flera andra underlag går han inte hela vägen ner. Han gör liksom ett tappert försök som ser ut som läggande, men armbågarna nuddar inte marken och han verkar tycka att det är obehagligt. Det ser ut som att han hukar. Han vet vad han ska göra, men något hindrar honom från att göra det till 100 %. Jag upplever det inte som lathet eller som att han försöker komma undan, han är alltid väldigt ambitiös och välmotiverad när vi tränar rally.
Han har ju ingen päls på magen (på riktigt, han är typ helt kal) och jag vet ärligt talat inte om det är värt att nöta hur mycket som helst i och med att han antagligen inte tycker att det känns särskilt bra. Jag tycker ju knappast att det är skönt att ligga naken på en grusplan, och det är väl ungefär samma känsla för honom.
Så... Jag frågar er, ni som läser. Någon kanske vet?
Är det någon av er som som har en aning om hur domaren tänker när hen ritar banan, tar hen hänsyn till saker som underlag och ligg-skyltar, spelar det någon roll för skyltvalet om det är grus eller gräs? Och hur länge ska hunden ligga? Skulle det dyka upp en ligg-skylt i ett kallt ridhus finns det inte en chans att Ivan ligger/hukar i mer än en millisekund, till exempel.
Är liggandet lika noga som jag tror, eller kan Ivan lyckas komma undan med att huka sig?
(Hehe, här syns det faktiskt lite av hur naken han är på undersidan.)
Från stallet till hundkojan
Jag är uppvuxen i ett tävlingsstall och hade egen häst i typ 100 år innan vi köpte Billy. Som hästtjej är en van vid stora djur som är experter på att skada sig, och de flesta har varit hos och med veterinären för att plåstra ihop hästen så ofta att de nästan är kvalificerade undersköterskor. Och så är vi jäkligt bra på det här med päls.
Dvärgpinschrar är knappast den hårigaste hundrasen, men pälsen är ganska lik den som hästar har - om vi bortser från det där med vinterpäls. Just nu har Billy något av en fällperiod, han byter alltid lite päls vid den här tiden på året. Jag har precis varit ute och borstat av honom lite, men en Magic Brush. Han har en egen. Det är hästvärldens bästa borste och är expert på att ta bort lösa hårstrån. Sjukt effektiv och väldigt skön, Billy gillar massagen.
Då kom jag att tänka på att jag har fler grejer från hästvärlden. En fårskinnsvante för sista putsen och bästa glansen och en ryktväska som rymmer allt hundarna behöver när vi är på utflykt, träning eller tävling. Jag har sett att fler och fler hundmänniskor inser ryktväskans förträfflighet, och rekommenderar dem mycket varmt.
Och det här med självhäftande vetflexlindor. Så himla bra grej! Jag har dem i bilen, garderoben och ryktväskan. De går att använda till nästan allt.
Åk och köp. Allt finns i närmaste ridsportsaffär.
Klurig bana – och film
Jag och Lovisa tog oss samman och åkte och tränade våra hundar förut. Vi är superbra på att träna tillsammans, alltid effektivt och fokuserat.
Före träningen var det hög förväntan från Farbror Brun, minsann. Notera hur Ivan är helt oberörd. Gissa vem som är sporthunden i den här flocken, och gissa vem som är filosofen? Hahaha!
I dag hade jag plockat fram en kort och trång bana med många svårigheter. Vägen och handlingen för hinder nummer 2-4 är klurig, det är utmaning för oss att ta tunnel - slalom (på "fel sida" dessutom) och det blir lätt ett avbrott när jag gör bakombyten, vlket vi gör mellan slalomen och hinder nummer 9. Som grädde på moset har Billy inte sett säcken på ungefär ett år, så den fick också vara med.
Mycket svårt på liten yta, med andra ord.
Vi fick slipa en hel del på att hitta väg och timing mellan hinder 3 och 4, eftersom tunneln är vääääldigt lockande där. I övrigt tycker jag att det gick över förväntan. På filmen gör han en miss i slalomen, så den tar vi om. Han är väldigt rytmkänslig och det syns tydligt att han blir störd när han stöter till tredje pinnen. Det krävs så lite för att rubba rytmen där, och slalom är vår största svaghet.
Och så hoppar han ofta högt och långt, han är luften onödigt länge vilket knycker sekunder. Men han njuter så mycket av det att jag inte orkar slipa tekniken, han känner sig säkert som Superbilly när han gör det och den känslan kan han få ha kvar.
Och det här med min kropp just nu – jag känner mig som en tung och klumpig flodhäst! Och värre ska det bli... Jösses. Jag orkar i alla fall springa, men kan tänka mig att det blir avsevärt sämre på den fronten under höste och vintern.
Pinnparty om en vecka!
Nästa fredag åker jag och hundarnas uppfödare till Stockholm för att äventyra loss i Ulriksdals slottspark och bo på camping. Det är rasspecial för dvärgpinscher och jag har anmält Billy till utställning båda dagarna och klubbtävling i agility. Ivan ska få klubbtävla i rallylydnad på söndagen. Spännande värre!
Just nu känner jag mig jäkligt oförberedd.
Billy har inte varit i utställningsringen sedan 2011, och vi har ärligt talat inte ringtränat jättemycket (eller något alls...) sedan dess. Agilityn känns okej, vi ska köra en bana under helgen och kolla status.
Ivan är ju alltid lite som ett lotteri, han har tränat ganska mycket under sommaren – men jag vet ju aldrig vilket humör han är på. Han kan alla moment, men det är sträckan mellan skyltarna som är vår utmaning.
Han är helt klart för det här med att vila sig i form, om ni undrar.
Myset vet inga gränser
Jag och hundarna är i Halland utan husse den här helgen. Han är på svensexa och sover i tält, vi är hos mina föräldrar och sover kungligt under duntäcke.
Vi har det så mysigt tillsammans. Just nu är klockan tidigt på morgonen. Jag vaknade och var kissnödig, och efter det så väckte jag hundarna och tog ut dem i trädgården för en morgonkiss - nu ligger vi i sängen igen. Ivan ligger vid fötterna och snusar så högt att det hörs genom täcket och ända upp till mina öron, Billy ligger ihoprullad på kudden bredvid min. Mina små väktare...
Det är en ynnest att ha en sån här vardag. Fylld av mys och tid med härliga hundar.
Strandspringare
Hundstranden i Ugglarp är en av våra favoritplatser här i världen. Pinnarna och Miró fick sträcka ut ordentligt i förmiddags. Ivan är lös, Billy har en "bromsvajer" på drygt tre meter. Det räcker för att jag ska kunna lita på att han håller sig på rätt och rimligt avstånd.
Burträning
Hur går det med burträningen?
Jovars, inga konstigheter!
I går tog jag in canvasburen från bilen, det är dags att påminna hundarna om att den finns i och med att vi har lite utflykter planerade framöver.
Billy älskar burträning, men inte att behöva stanna i den. Ivan bryr sig inte särskilt mycket, och har därför inte fått någon vidare träning.
Billy kan kommandot "buren!" sedan tidigare, och galopperar in och lägger sig i buren då. Han är jätteduktig!
Ivan behövde däremot lära sig från början. Mitt bästa burträningstips har jag fått från Sara, och det är att belöna bort från buren. Det låter kanske bakvänt, men det är galet effektivt.
Börja enkelt:
Hund nuddar bur = beröm och kasta godis bort från buren. Hunden kommer antagligen tillbaka till buren ganska omgående, annars får du ropa på den. Upprepa några gånger så att hunden förstår att bur = belöning.
Sedan går det att eskalera väldigt snabbt, Ivan låg fint i buren efter några minuter. Duktig pluttis!
Blixtar och dunder
Både i dag och i går har det varit riktigt ruskigt oväder här i Karlstad, med mer åska än jag någonsin varit med om.
Det dundrar för fullt just nu, och jag är så glad att hundarna inte är det minsta rädda. De surar mest över att det regnar och vilar lugnt genom vilken storm som helst. Bästa killarna!
Kaninkamp
I dag gjorde jag något som jag skulle ha gjort för längesedan: kampflätor med kaninpäls.
Alla fick godkänt av den kräsna testpatrullen:
Han är så himla go! Varje fläta jag gjorde skulle utvärderas direkt den var klar, då kom han och hämtade den medan Ivan snodde den förra. De har även dragkampat och busat rejält med flätorna ute i hagen. Fina pinnepojkar! Jag älskar att de fortfarande leker såpass mycket, både med mig och med varandra.
Vi har haft kaninpälsarna länge, och hundarna älskar dem - men det blir en del att dammsuga när strimlarna i flocken sätter igång. Från början kommer kaninerna från ett gäng uteburar utanför vårt hus, en tjej födde upp köttkaniner och jag frågade vad de gjorde med pälsen och om jag kunde få några. Som grädde på moset fick jag även tassarna att ha till viltspår. Perfekt och närproducerat!
Det blev ganska många flätor flätade i dag, tre korta och tre långa i lite olika varianter:
Han är så himla go! Varje fläta jag gjorde skulle utvärderas direkt den var klar, då kom han och hämtade den medan Ivan snodde den förra. De har även dragkampat och busat rejält med flätorna ute i hagen. Fina pinnepojkar! Jag älskar att de fortfarande leker såpass mycket, både med mig och med varandra.
Zero DC Harness
Jag köpte nya selar till hundarna i början av veckan, varsin gul Zero DC Harness. Jag är redan helt frälst.
De är så smarta!
Billy älskar sin, den sitter perfekt på honom. Har har storlek SX, vilket är en storlek större än alla andra dvärgpinnar jag har kollat med hittills. Inga konstigheter egentligen, eftersom Billy himself är en storlek större än de allra flesta dvärgpinnar...
Ivan har storlek Mini II, som är normal dp-storlek. Ivan är ju inte riktigt normal, så den är i längsta laget, men jag har bestämt mig för att han får ha kvar den ändå.
Kolla vad snygg!
Hittills har jag bara upplevt att de är skitbra. Billy gillar som sagt sin väldigt mycket och har haft den hela veckan, och Ivan håller på att vänja sig.
Jag gillar i princip allt med selen; formen och ergonomin, materialet, reflexerna, att spännet sitter långt bak, att den ligger still på hunden och känns jäkligt rejäl och stabil.
