Då är det rena rama lyxen att bo granne med ett ridhus. Hundarna älskar det. Här kan de sträcka ut och spurta 80 meter längs långsidan, jaga och fånga möss, smygäta hästbajs och skrota runt bäst de vill en stund. De uppskattar också fäste under fötterna, vill jag lova. 

Plus att en höggravid matte tycker väldigt mycket om att de rastar sig själva emellanåt. 

 

Vilken biffig kille han är! Jag tycker verkligen att Billy är oerhört, oerhört snygg. Han har liksom allt (inklusive en centimeter för mycket) och jag funderar ofta på att erbjuda honom som täckhund. Kanske senare under året, vi får se... 

Först vill jag ha ett intyg på tandstatus (tänkte passa på när han ska in och ultraljuda bort lite tandsten, det är olika bud på ifall det saknas någon P1 eller P2) och en ny check av ögon och patella, bara för att vara på den säkra sidan. Han är redan meriterad efter ordning och rasklubbens kriterier i alla fall :)

Hur som haver: Han är ju en dröm, det ser väl vem som helst? 

Han är tillbaka på rätt mått runt bröstkorgen, han har fått tillbaka midjan, han är pigg och glad - och han har utvecklat lårmuskler. 

Han är fortfarande något av en liten knubbis, men jag vill ha honom så. Han var så himla spinkig och tunn innan han kastrerades och eftersom han inte är särskilt intresserad av sport och motion (jämfört med hur intressant han är av att äta allt han kan komma över) så är det inte rimligt att hålla honom i toppform. 

Hur som helst: han är en glad skit!

Minskad ostkonsumtion, regelbunden musjakt i ridhuset och lös Ivan på skogspromenader. Att sprinta i blåbärsris och snö gör visst susen. 

Nästa helg ska Billy få knåd!

Jag har bokat en tid hos Urika på Hundhälsa & rehab, hon kommer till mina trakter och det kändes som ett finfint tillfälle att ta i akt. Han har inte fått massage eller blivit genomknådad av någon annan än mig sedan förra vintern, så det är onekligen hög tid!

 

Eftersom han älskar att träna med kroppen och älskar att bli muskeltrött i stället i hjärntrött – och tränar både styrka och explosivitet så är jag väldigt noga med hans kropp. Jag vill att han ska hålla och vara smärtfri och rörlig, så klart.

 

Med andra ord: hög tid för en genomkoll och besiktning inför nästa tävlingstermin. :)

 

 

Nu ska vi snart gå upp, gå ut och äta frukost. Men att lyssna på Ivan när han sover är så mysigt att jag blir alldeles varm inombords, de små snusningarna är så söta.

20 minuter med 1,5 kilo i blötsnö. Att dra i blötsnö är tyngre än att dra på barmark, och att gå i blötsnö är jobbigare än att gå på barmark - så nu borde han vara nöjd i kroppen.

Vi har precis kommit in och hundarna har fått varsin kycklingvinge att smaska i sig. De blir väldigt lugna och harmoniska av mat som innebär pyssel, så nu borde de ta det chill fram till kvällspromenaden. Det ska i alla fall jag göra, jag ligger med fötterna i högläge redan nu...

Sedär! Nu är det alltså tradition med nyårspromenad på Varpnäs. 

Så här hade vi det på promenaden förra året.  Då hade vi barmark och solsken, i år var det lite kallare och mycket vitare – herrejösses vilket fantastiskt väder vi bjöds på!

 

 

 

Vi gick bort till tjärnen, där träffade ett vi muntert jaktlag som hade samling och ett gäng som åkte skridskor. Perfekt plats för fika!

 

Jag fikade på krämbulle och nyponsoppa. Ivan ville hemskt gärna vara med. 

 

Billy blev väldigt fokuserad när han hittade husses kanelbulle, hehe. 

 

Se bara, här är han fyra eller fem veckor:

Ivan hatar kyla. Han hatar dessutom täcken. Inte en så bra kombo för en värmlänning, direkt. Särskilt inte i slutet av december.

Trots vinterjackan var gårdagen rent vedervärdig, han frös något förskräckligt (16 minusgrader!) och vägrade gå ut. I morse insåg jag att han inte hade bajsat på 24 timmar... Jag svängde förbi Hööks och de hade en enda fleeceoverall kvar - i storlek XXS. Tack och lov!

Något skeptiskt provade jag den på honom, och förväntade mig allt annat än att han skulle reagera med full acceptans. Han blev glad och busig och ville gärna följa med ut. Gissa om jag var förvånad!? Och så glad över att ha hittat något som fungerar...

Han är dessutom supersöt i sin overall, den lilla busen.

Det är fint runt omkring, annars hade jag misstänkt att han rivit sig eller skrapat i någonstans. Han verkar i alla fall inte ha ont, men jag gillar inte riktigt utseendet... 

Några bud?

Förstår ni hur himla mysigt det är med relationen mellan Ivan och människovalpen? Bara grejen att de liksom känner av varandra på något sätt, det övergår mitt förstånd – och nästan min fantasi. Jag smälter av gölle och cute overload när han somnar på magen och guppar till när kiddot får in en fullträff.

 

Fjärde (eller femte?) musen den här säsongen. Han är effektiv, den lilla ryssen...

Är ändå glad att han har såpass bra och snabb teknik nu för tiden. Han har fått in knycken på skaket så det hela är över på ett ögonblick, tack och lov. 

 

 

Det här är ju typ Ivans drömtillvaro.

Rätt ofta, känns det som. 

Det kan bero på att hans kloklipparfobi är hans allra, allra, allra sämsta egenskap. Herregud vad jag kan bli trött och frustrerad på honom på grund av det! Han är fem år gammal och har klippt eller slipat sina klor hundratals gånger. Av alla gånger har det hänt något läskigt/farligt/otäckt/smärtsamt totalt NOLL gånger - eftersom jag alltid har varit oerhört noggrann. Trots det måste vi genom olika stadier som "drama", "trauma" och "tortyr" varenda jäkla gång. 

Hans kloslip har gått i graven under hösten, och jag har verkligen försökt att få honom att förstå att kloklipparen inte är ett mordvapen, helt utan framgång. Han tror att han ska dö. Han är så övertygad om att hans sista stund är kommen att det jag känner som att jag begår ett övergrepp på honom. Det går bara inte. 

I dag hittade jag äntligen en ny kloslip i en av butikerna i stan, efter en ganska stor sökinsats. Och halleluja, den är så bra! Mycket bättre än den gamla. Det går jättesnabbt att slipa. Och den har lampa! Och Billy gick faktiskt att kommunicera med under tiden, bara en sån sak. 

Nu har nerslipningen av hans (skamligt) långa klor börjat, vi tar det i etapper för att undvika ångest och flooding... Får se hur det går med eventuella skavsår också, det vore ju typiskt om han fick det nu.