Jag och Lovisa tog oss samman och åkte och tränade våra hundar förut. Vi är superbra på att träna tillsammans, alltid effektivt och fokuserat.

 

Före träningen var det hög förväntan från Farbror Brun, minsann. Notera hur Ivan är helt oberörd. Gissa vem som är sporthunden i den här flocken, och gissa vem som är filosofen? Hahaha!

 

 

 

I dag hade jag plockat fram en kort och trång bana med många svårigheter. Vägen och handlingen för hinder nummer 2-4 är klurig, det är utmaning för oss att ta tunnel - slalom (på "fel sida" dessutom) och det blir lätt ett avbrott när jag gör bakombyten, vlket vi gör mellan slalomen och hinder nummer 9. Som grädde på moset har Billy inte sett säcken på ungefär ett år, så den fick också vara med. 

 

Mycket svårt på liten yta, med andra ord. 

Vi fick slipa en hel del på att hitta väg och timing mellan hinder 3 och 4, eftersom tunneln är vääääldigt lockande där. I övrigt tycker jag att det gick över förväntan. På filmen gör han en miss i slalomen, så den tar vi om. Han är väldigt rytmkänslig och det syns tydligt att han blir störd när han stöter till tredje pinnen. Det krävs så lite för att rubba rytmen där, och slalom är vår största svaghet. 

 

Och så hoppar han ofta högt och långt, han är luften onödigt länge vilket knycker sekunder. Men han njuter så mycket av det att jag inte orkar slipa tekniken, han känner sig säkert som Superbilly när han gör det och den känslan kan han få ha kvar. 

 

 

Och det här med min kropp just nu – jag känner mig som en tung och klumpig flodhäst! Och värre ska det bli... Jösses. Jag orkar i alla fall springa, men kan tänka mig att det blir avsevärt sämre på den fronten under höste och vintern.

 

Nä, kanske inte för alla hundar.
Men Billy har en spin som inte går av för hackor!

Så här gör han när han är riktigt busig och uppspelt:

 

 Ja, matte är mycket road. Haha. Han har gjort så här sedan har var liten, så det är inget nytt påhitt.

Billy gillar inte det här med bur. 

Och det här med bur är ganska nödvändigt när man är tränings- och tävlingshund.

 

Under vintern tänker jag jobba mycket med burträningen och hoppas att Billy kan känna att det är ett rätt så mysigt ställe och att han kan vara lugn där. Vi utgår från filtträning och jobbar med omvänt lockande. Det här är andra passet, från tidigare i dag:

 

 

Och nej, detta geni tänkte inte på att vända telefonstackarn.
Så kan det gå när man gör flera saker samtidigt.

 

Agilityklass:
Diskelidiskdisco!
Tråkig start med slalomen - även om både starten och slalomen i sig var väldigt bra. Det som hände i slalomen var att Billy blev störd, troligtvis för att slalomen är under renovering och vi tränar väldigt mycket på nya slalomen, men tävlar med gamla. Han är avsevärt snabbare i slalomen nu, det måste jag säga. Duktig!

Jag är nöjd med min handling fram till det att han inte tar tunneln, och jag är fortfarande inte helt säker på vad som hände där och varför han inte tog den - men jag är väldigt glad att han tar bakombyten så jäkla bra. 

 

När vi kom till gungan gjorde jag en snabb lägesanalys och bestämde mig för att diska oss där. Med tanke på hur många fel vi hade dragit på oss så var det liksom bättre med en disk och en väldigt positiv upplevelse på gungan än att hafsa i mål och sedan gå raka vägen till skamvrån utan att passera gå. Jag är oerhört nöjd att jag valde att göra det, det kändes skitbra och jag vet att det var värt det. 

 

 

Hoppklass:
Diskdiscot fortsätter. 

Den här klassen hade tema: spring för livet! och det var väl ungefär det vi gjorde fram till Bermudatriangeln där det blev knas på grund av min virrhjärna. Det är enbart min placering mellan hindren som sabbar, och den tabben tar jag gladeligen på mig. Billy hade verkligen roligt på banan och det värt allt. (Jag vill också hävda att vi ändå lyckades klämma in två snygga byten även i den här rundan. Den där kursen vi går kanske ger mer än vad jag först vågade hoppas på?)

 

Efter disken blev det än en gång trassel i slalomen, men jag var så glad över vårt tempo och den sköna känslan av flow att det inte gjorde något. Vi har ju faktiskt reserverat hela den här vintern åt slalomträning, så det kommer.

 

 

 

Bästa grejerna med dagens tävling:

1. Billy var glad och framåt. Inga konstigheter och inga spöken. Halleluja!

2. Vår nya startritual känns jävligt bra. Konceptet "mysig stund först - fullt ös sen" verkar vara nyttigt för oss.

3. Min handling och vårt tempo är märkbart bättre än tidigare. 

4. Alla tabbar är fixbara. Vi (jag) gör faktiskt inga allvarliga fel.  

5. Jag ser mycket fram emot vinterns träning. Nästa år är vi bäst.

Det är så roligt att jobba med Billys slalom - den nya tekniken passar honom skitbra och han blir bara bättre och bättre för varje gång. I går klarade han 7 pinnar = mycket mallig matte.

 

Spana in dagsformen:

 

 

 

Förutom skitbra slalom gjorde han skitdåliga staket, men jag orkar bara inte ta den diskussionen en gång till. Efter tävlingen blir det fanimej inga staket förrän i mellandagarna, och så håller jag helt enkelt tummarna för att en staketpaus kan göra susen. 

 

I övrigt var han en pigg, snabb och studsig hund - allt är med andra ord helt i sin ordning. 

Nu fungerar våran actioncam igen, så jag tog med den till dagens agilityträning och filmade lite. Jag är för övrigt mycket road över vilken bild youtube valde ut som omslag till klippet, hahaha!

Han är ju ett geni! :D

 

 

 

 

 

 

 

Alltså, den här hunden ♥

Han är så härlig att träna med!

 

I går kom jag på ett nytt sätt att träna slalom. Det har ju varit lite kämpigt för oss, och fokuset har hela tiden varit varit framåt, så rak och snabb linje som möjligt mot sista pinnen. Det har gjort att Billy har "fuskat" med portarna, eftersom det snabbaste sättet att ta sig till sista pinnen är raka vägen dit.

 

Så, nu har jag tänkt om. Och tänkt att portarna verkligen är portar. Dörrar liksom.

Jag skickade in genom ena dörren, och tog emot honom när han kommer ut genom den andra. Belönade efter varje UT och skickade sedan in genom nästa dörr. Ingen fokus på linjen, utan bara fokus på att ta sig in och ut genom dörrarna.

Snabbt kunde jag minska belöningspunkterna, men han har fortfarande lätt för att fuska på de två sista (det syns i filmen), så fokus kommer att ligga på rätt ingång och rätt utgång. Där emellan fungerar det ju toppenbra :)

 

Ivan, min Ivan. Min plåga och prins.

 

När han inte skäller ut folk och hittar på hyss är han riktigt rolig att träna med. I dag började vi träna på att krypa, och det var så skoj att jag filmade lite:

 

 

 

 

Idag har vi en bonushund i flocken; Cornelis är här medans hans matte skriver tenta. Och herregudars, vilket röj! Ivan och Cornelis har verkligen funnit varandra och de har inte varit stilla många sekunder hittills. Nu börjar de tack och lov bli riktigt trötta, men kan liksom ändå inte låta bli varandra. Buset har nyligen nått ålstadiet, nu ålar de mest bara runt i filten i soffan, så de borde slocka när som helst...

 

 

 

Cornelis tycker dessutom att Ivan är en väldigt stilig kastrat, och han uppvaktar så gott han bara kan...

 

 

 

 

Förut låg Billy och sov i soffan.
Inget konstigt med det. 

Däremot var det lite konstigt att han drömde med öppna ögon...

 

 

 

 

Det finns inga bilar på de upplysta cykelvägarna där vi bor, så reflexer är inte så nödvändigt just nu. Ivan har däremot fått ett koolt halsband, som både cyklister och fotgängare kan se på långt håll...

 

 

 

Finns att köpa på Tradera för billig peng.

 

 

Jag beställde nyss en actionkamera.

Huvudsyfte: Filma hundaktiviteter, från hundens perspektiv.

 

Vilspår och agilty och spring i skogen och vardagspromenader når genast nya roliga höjder.

Den kommer senast på fredag. 

 

 

 

 

Heidi la upp ett klipp på en av hennes blåbärsätande pinnar på facebook igår, och eftersom vi också har en blåbärsätare i flocken tänkte jag haka på.
Här ett kort klipp på Ivan när han äter blåbär. Han har ganska nyss förstått att han kan plocka dem själv, så han har inte riktigt fått in tekniken än...

 

 

Den här svarta lilla loppan har också fastnat på film idag. Vi tränad lite rallylydnad på agilityplanen och Ivispivis var riktigt skärpt. 

 

 

 

 

Och ja, det är skitsvårt att filma och träna och belöna samtidigt.

(Applådera gärna vår snygga tysksväng.)

 

 

 

 

FILM!
Med mycket svammel och skak, och så ser man ju knappt hunden. Men ändå; FILM!

 

Herregud vad jag älskar den här hunden ♥

Hehehe. 

Vi lekte lite med maten förut. Ivan får inte äta efter klockan 18 idag eftersom han ska opereras i morgon. I vanliga fall äter han gärna ganska sent, så jag bjöd upp till bus för att försäkra mig om att han får i sig något. 

 

Och så filmade jag hela kalaset.

Billy visar verkligen sitt rätta, clowninga jag i slutet. Han är ju bara för rolig! ♥