Första pinnen!
Dagens tävling var så himla bra!
Lite kyligt, men toppenbra sällskap, toppenbra banor, toppenbra stämning, toppenbra allt!
I första klassen (hoppklass) var Billy precis som han ska. Banan var ganska teknisk och svår, men det passade oss och vi nollade. Första nollan! Jag grät lite av stolthet och lycka och ville bara jubla resten av dagen. Sedan gick jag och kollade på resultatlistan och noterade att vi kom på FJÄRDEPLATS i klassen (av 25 startande) och att vi lyckades ta VÅR FÖRSTA PINNE!
Kunde väl ha svimmat av hybris och hipp hurra där och då.
Här är loppet:
I agilityklassen fick vi en vägran uppe i det läskiga hörnet, annars var det toppen. Jag fick sansa honom lite innan slalomen, men han tog alla kontaktfält och var helt orädd på gungbrädan = mycket stolt matte. Kalasbra!
I den här klassen kom vi på plats 8 av 24.
Genrep
På torsdag ska Billy gå ett spår (öppen klass).
Får han en etta är han svensk viltspårschampion.
Det känns som att det är hög tid att plocka hem det där championatet, men jag ska försöka att keep my cool så att säga. I dag hade vi genrep, jag har känt lite osäkerhet kring rutan och ville träna på det. Marie från klubben hade lagt ett kort spår med ruta och återgångar åt oss - och Billy var helt kass. Han var inte alls inställd på att spåra eller leta upp Bambis fot, utan hade fullt upp med att gå på rolig promenad i långlina och nosa på andra grejer. Och jag höll på att bli galen.
Till slut gav jag upp och sa till Marie att bara lägga ett superkort spår, med ruta.
Under liggtiden (typ 10 minuter) försökte jag att inte ge upp hoppet och vi började ladda upp Billy ordentligt, han fick leka med klöven och sniffa på blodet och leka med blodflaskan. Och då vaknade spårhunden till liv, tack och lov.
Sen studsade han ut i skogen, tog upp spåret i rutan utan en tanke på annat och spårade som ett strykjärn hela vägen till klöven, till allas stora lättnad och belåtenhet.
Gött!
Sammanfattning: Han är tydligen inte senildement och tätt i näsan, han behöver bara lite bättre och tydligare direktiv om vad som förväntas av honom. Jag måste alltså göra mitt jobb bättre. Bra att veta.
BPH = bokat!
Yes!
Äntligen har vi fått möjlighet att vara med på BPH, och har bokat en plats i Malung 19 oktober.
Jag har velat göra BPH med Billy sedan innan det lanserades som "alternativ" till MH, men jag är tämligt bitter över att Malung är närmsta ort. Det är 18 mil dit. Kul.
Tur att jag slipper åka ensam, världens bästa uppfödare hänger nämligen med med en hund.
Årets första KM
I går var jag och Billy på KM i agility på Hammarö, en perfekt uppladdning inför söndagens tävling :)
I agilityklassen hade Billy lite att titta på och vi fick 10 fel efter två vägringar (tror jag. Kan ha varit 15 också). Inga konstigheter egentligen, bra tempo och helt okey fokus utöver två tapp. Toppenbra slalom och inte en enda liten grej att anmärka på när det gäller kontaktfält. GÖTT!
I hoppklassen hade vi bästa känslan någonsin. Det var en rolig bana som passade oss alldeles utmärkt och efter två tredjedelar trodde jag att hade segerchans - sen kom Billy ur en tunnel i typ överljusfart och kände sig uppenbarligen väldigt själständig eftersom han råkade ta helt fel hinder, men vi fullföljde banan med bravur. Jag var helt lyrisk efteråt, och tror inte att vi har varit så bra någon gång tidigare. ♥
Lilla skräphunden
Förskräcklige Ivan har slagit till igen.
Den här gången med klåda.
För snart en vecka sen märkte jag att han kliade sig. Rätt mycket.
Jag märkte också att han var lite prickig:
Jag sprayade med lite klorhexidinspray och tänkte att "Jaja, din odåga. Klia på du!".
Och i fredags var jag hos min vän Petra, som är veterinär, och hon sa iskallt att "Det är ett typiskt ställe som skabb syns på".
Då fick jag lite panik.
Och när jag skriver lite så menar jag mycket.
Kliandet eskalerade under fredag eftermiddag och kväll, jag smorde med Viatop och det gjorde varken till eller från. På lördag morgon fick han ett bad med klorhexidinschampo efter att jag hade ringt min andra veterinärkompis och ylat om skabb och Stronghold i telefonen tills hon lovade att skriva ut ett recept. Och sen blev det lite bättre. I går kliade han sig mindre än förut, så jag nöjde mig med lite spray innan kvällspromenaden. Eftersom Billy inte kliar sig (och inte heller våra hundkompisar) så räknade jag med att det inte smittar - vilket är en jäkla tur eftersom hundarna började på dagis i dag.
Nu har han precis torkat efter ytterligare ett bad med klorhexidinschampo, och jag räknar med att allt kli är borta senast på onsdag. Om det inte är det så blir det banne mig Stronghold. Jag ska hämta ut en kur till varje hund i morgon.
Min förhoppning just nu är kontaktallergi. Han har väl helt enkelt ålat i något som han inte tål, vilket kan vara precis vad som helst. Förra veckan fick han faktiskt bada på grund av stink, efter att han hade rullat runt i något som luktade abra kadabra. Och kontaktallergi låter mycket, mycket bättre än skabb i alla fall.
Agilityträning!
10 sekunder innan han smet
Nu är det höst på riktigt, det har Ivan bestämt.
I dag var första gången sedan i våras som Ivan vägrade följa med ut på morgonpromenad.
Han var uppe och kissade tidigt i morse, och när det var det var dags för promenad blev han plötsligt döv och vägrade komma ut i hallen. Han låg i stället kvar under täcket i sängen och ignorerade mig för fulla muggar.
Jag och Billy fick alltså ta en joggingrunda på egen hand, vi var tillbaka efter lite drygt 3 kilometer och släpade sedan med Ivan på en kort runda innan vi gick in.
Med tanke på att Ivan inte är det minsta ensamtränad känns det rätt nice att han själv väljer att inte följa med :)
Värde: skyhögt!
Mina hundar har vissa leksaker de egentligen inte får leka med hemma.
De bästa leksakerna; supermotiverande belöningsleksaker av högsta värde.
Och de ser kanske inte så mycket ut för världen, men oj oj oj vad mina hundar älskar dem:
Fleeceflätor med fårskinn.
Simple as that.
Simple as that.
Precis som vilka syskon som helst
Ivans specialare.
Han har kört med den här tekniken sedan han bara var några månader gammal.
Livboj, hinder - tomato, tomato
Jag älskar verkligen det faktum att jag har jobbat på kommunens teknik- och fastighetsförvaltning. Det är den i särklass bästa förvaltningen, i alla fall ur hundsynpunkt.
I dag fick jag två livbojar av en gammal kollega, och med hjälp av en vass kniv och en jäkla massa eltejp hade klubben plötsligt ett nytt, fint däckhinder:
Klurstart
I går skrev jag ut några banskisser inför träningen, fick massor av inspiration och ställde upp den här kluringen som start på banan. Det är en klass 3-bana, så lite väl avancerad för oss - men jätterolig att testa!
Billy var jättetaggad och höll farten och humöret uppe hela träningen. Slalomen var GRYMT bra, jag är så nöjd med att jag vågade prova nytt, tänka själv och lägga om tekniken helt med slalomträningen. Vi behöver fortfarande säkra ingångarna, men han förstår slalom på ett bättre sätt och vet vad som förväntas när vi kommer dit. Gött!
Billy är anmäld till två starter i Kristinehamn 29/9. Några dagar innan är det KM på Hammarö och två veckor senare är det KM på Sörmon. Efter det så är det ingen tävling i Värmland förrän 1/12. Typiskt!
21/9 är det sista omgången av Agilityserien i Värmland-Dals distrikt. I Munkfors. Vi får se om vi åker dit.
Jag har även blivit tillfrågad att rodda en träningscirkel i agility på klubben.
Det gör jag gladeligen, men helst inte i regn- och höstrusk eller snöstorm = lite dålig tajming så här i september.
Utflykt!
Jag och Lovisa samlade ihop våra glada hundar och styrde kosan mot Göteborgsudden.
Sen blev det bus!
Sen blev det bus!
Och sen fick Ivan syn på ett gäng änder.
... så han bestämde sig för att göra en dykattack...
... det gick sådär. Han blev blöt och glad.
Sen var det fika!
Och efter det blev vissa trötta.
... och andra blev ännu tröttare.
Och sen åkte vi hem.
Och några viktiga tankar från dagen:
- Det här med att tre vuxna hanar i samma ålder från två olika flockar umgås som bästa kompisar och helt utan tjafs.
- Det här med att mina vuxna hanar tycker att den andra vuxna hanens lillebror är en helt okej kille och att de har överseende med valpfasoner och leker med honom på hans villkor.
- Det här med att mina pinnar faktiskt kan ta det lugnt, vila och sova en stund under tiden vi är på utflykt. Så fantastiskt skönt!
- Det här med att Ivan fick syn på ett gäng änder som uppenbarligen såg smarriga ut och helt orädd plaskade rakt ut i Vänern och doppade hela kroppen flera gånger. Haha, dagens mest otippade grej! Tur att det var varmt ute i dag.
- Det här med att hundarna kan följa med på utflykt någonstans där vi inte har varit på över ett år, spana in läget, vara lösa och busa och utforska - men ändå hålla sig inom navelsträngsavstånd hela tiden. Det är imponerande.
- Det här med att jag älskar att umgås med mina hundar. De är verkligen världens bästa flock ♥
Agilityplanering
Nu har jag sorterat lite tankar om agility och börjar få någon slags plan:
- Träna inte för ofta. Max två gånger i veckan. Han får aldrig bli mätt på agility.
- Superbelöna oftare. Hitta den ultimata belöningsbollen att varva med fleeceflätan.
- Träna inte ensam, det ger ingenting.
- Slalomträning i hundhagen. Superkorta pass med fokus på ingångar och fart. Fyra pinnar.
- Två KM och en officiell tävling är inplanerade den närmaste tiden. Alla på banor vi har tävlat på förut. Skönt.
- Peppa något så in i helvete. Fokus på fokus och fart.
- Billy är grym på agility, han är superduktig och en riktig talang. Men det betyder inte att han kan läsa tankar eller att jag kan utgå från att han alltid har förstått uppgiften, belöna honom alltid när jag gör misstag.
Back on track
I går var vi på Hammarö på agilityträning, jag och Billy.
Han var äntligen tillbaka som sitt vanliga, sjövilda jag och vi hade flera riktigt grymma rundor med full fräs framåt. Jag var så lycklig, han var så lycklig, hela världen log och allt var bara bra.
Underbart!
Nu kanske vi vill tävla igen.
