Jag och hundarna är i Halland den här helgen. Just nu ligger de som två kanelbullar i soffan och sover, annars har de mest hängt med min familj under tiden jag har jobbat på bokmässan. Konstigt nog har de skött sig exemplariskt hela tiden jag har varit borta. 

 

Och så har de spårat kaniner (Billy) och ätit kaninbajs (Ivan) och spanat på hönorna och väckt hela huset och busat och sprungit och ätit allt de har kommit över. Och på nätterna har vi sovit som tre små grisar, Billy på kudden och Ivan i mitt knäveck. Jag dör nog en smula av blotta tanen på hur mysigt vi har det ♥

 

 

Jag och Billy trotsade både väder och min akuta smärta i ryggen (har legat paralyserad av smärta och plågor sedan igår. Kul liv etc...) och åkte till Karlstad Brukshundklubb för att delta i sista omgången av agilityserien. Det var vi och cirka 10 andra ekipage där, så det var ganska snabbt avklarat.

 

Banan var lång och svår och blöt, och vi gjorde den i ultrarapid. Billy blev nästan sur över att jag tog det så långsamt, men han hade skitbra fokus och hindersök och gjorde allting SÅ JÄKLA BRA! Jag tror att vi blev felfria, det kändes i alla fall så. Möjligtvis att vi fick tidsfel, men det gör mig inte det minsta. Jag fick i alla fall inte reda på något resultat. Typiskt!

 

Jag tänkte att jag skulle komma ihåg banan, för att den kan vara bra att träna på så småningom. Men eftersom min hjärna uppenbarligen inte jobbar efter klockan 19 på vardagarna gick det sådär:

 

 

Idag har vi varit ute på Hammarö och tränat agility tillsammans med Bingo och Lovisa.

Billy fick en genomkörare, men ingen intensivträning. Mest bara lite koll på följ och fokus på kontaktfält, gungbrädan och säcken. Gött att han fixar det utan tveksamheter nu. Och slalomen gjorde han finfint.

 

I morgon är det sista omgången av agilityserien, och jag är inte helt säker på att vi kan vara med. Eventuellt sitter jag och hundarna i bilen på väg till Halland i morgon på kvällen... 

Billy är som allra bäst på morgonen. 

Han vaknar först av alla (Ivan vaknar sist) och brukar ta ett varv i lägenheten, prata lite och pyssla lite innan han drar igång projektet med att väcka hela flocken. Idag vaknade jag med en dvärgpinne och en strumpa i ansiktet:

  

 

 

 

Och sen tappade han strumpan.
Dessvärre är Billy lite för kool och häftig (eller bekväm och feg) för att hämta saker från golvet, så det blir ett himla tjatande. Och då är det bara att ge upp sovmorgonen och gå upp, klä på sig, väcka Ivan och gå ut på promenad.

 

I början av augusti köpte jag en kloslip till Billy, eftersom han tror att han med all säkerhet kommer att dö när jag tar fram kloklipparen och jag inte orkar ha en diskussion med en panikslagen dramaqueen.

Efter några timmar (dagar) av terapi var det helt okey att använda den, och sen dess har vi kört lite lätt med jämna mellanrum för att han ska komma ihåg att det inte är ett dödligt vapen. 

 

Nu ligger det två mosiga dvärgpinnar i soffan i varsitt fleecetäcke och sover. Vi har varit ute på långpromenad i regnrusk och när vi kom hem blev det kloklippning. Ivan är sprättlätt att klippa, han sitter i knä och väntar på sin korvbit/köttbulle/frolic och jag får klippa bäst jag vill så länge det inte tar för lång tid och han tappar tålamodet. Idag var Billy också helt problem- och panikfri. Äntligen! 

 

 

Ivans rallykurs är officiellt slut, och han har varit överraskande duktig på allt. Kanske är det så eftersom man har ganska låga förväntningar på Ivan, eftersom han mest bara har varit engagerad i olydnad hittills i livet.

 

Han har i alla fall varit en stjärna, med fantastiskt fotgående och kalasbra kontakt och ett följ som är alla tiders. Han är grym på vänstersvängar och slalom och kan sitta i alla möjliga vinklar. Vi kan till och med göra tysksvängen utan att trassla ihop oss och trilla omkull.

 

Jag är mycket, mycket imponerad av vad den här lilla rallyryssen har lärt sig under de här veckorna. Duktiga, duktiga Ivan! Det har varit så himla skönt att hitta något som passar honom och där vi kan jobba tillsammans. 

 

Just nu pågår dock rally av en helt annan sort här hemma:

 

I morse packade jag in hundarna i bilen och åkte ut i skogen - fortsättningskurs i viltspår stod på schemat. Billy är spårhund, och Ivan var bara med som cheerleader. 

 

Billy gjorde ett skitbra jobb! En oturlig tabbe från min sida var att släppa spårlinan (vi var på varsin sida av ett träd) medan han galopperade i väg i spåret, precis vid återgången. Jag hann givetvis inte i kapp, så det blev en liten detour. När vi väl var tillbaks vad det superspårande utan minsta tveksamhet resten av vägen. Han är verkligen GRYMT duktig!

 

(Bild från Andeless)
 

 

Min fina, röda superjätte. ♥

Hundarna är tokiga i rödbetor. 

Kokta och med smör på.

 

Och med tokiga menar jag att Billy sitter helt still och skakar av habegär medan Ivan skäller och hoppar som en galen hund. Båda vill bara ha mer och mer och mer.

 

"Du får hjälpa Billy lite med kudden där i hörnet. Han vill ha det på ett särskilt sätt."

 

"Nej, inte så. Han vill ha hörnet fritt och kudden lite mer häråt."

 

"Alltså... Han är ju inte bortskämd eller så, om du trodde det."

 

 

 

Nu ligger Farbror Brun och sover precis så som han helst vill;

Mjukt och runt och med huvudet på kudden.

Nu är det två veckor sedan Ivan kastrerades.
Här kommer en rapport:

• Hans sår och stygn är helt borta, och jag misstänker att ärret kommer att bli finare om ett litet tag. Nu är det fortfarande lite knöligt.
• Han hade uppblåsbar krage på sig till och från, mest till första veckan och mest från andra veckan. Sedan i söndags har han inte haft den alls. 
• Jag skulle gissa att han har gått upp lite drygt 100 gram i vikt. 
  När han kastrerades vägde han knappt 3,6 kilo och jag skulle tro att han väger drygt 3,7 nu. Han är märkbart rundare över ryggen, vilket känns väldigt bra. Han har ju alltid varit en liten spink förut, med utstickande ryggrad, kors och höfter. 
• Den allra största skillnaden är att han har blivit jättebusig. Han är lika pigg och kvick som förut, men det är mycket mer bus och lek. Han är lite fånigare och clownigare, och liksom lite mer avslappnad. 
• Han har inte kissat inomhus en endaste gång (vad jag vet...) och det känns sannerligen som en seger. Även på promenaderna kissar han färre gånger.
• Billy tycker inte att Ivan är det minsta konstig. Han har nosat lite på såret emellanåt, men annars är allt som vanligt.

Ivan går inte på promenad som vanliga hundar.

Han är i stället på kulinarisk resa några gånger om dagen...

Det är är sånt som Ivan smakar på när vi är ute och går:

• Pinnar
• Bark
• Kottar
• Torkade maskar
• Myggor
• Flugor
• Fjärilar
• Hår/Päls
• Fjädrar
• Grässtrån
• Blåbär
• Klippt, torkat gräs i kakor
• Svamp
• Papper
• Tappad/spilld mat och godis
• Blommor
• Kattbajs
• Kaninbajs
• Rådjursbajs
• Hästbajs

 Just nu är vi inne från morgonpromenaden, och Ivan och Håkan äter jordnötter tillsammans. Denna hund alltså. Han äter även andra konstiga saker som kokos, körsbärstomater, majs och bullar. För att inte tala om skumgodis. Bananabubs är en klar favorit...

 

... som inte blev mycket till träning eftersom Ivan redan efter 12 minuter bröt sig in i väskan, burken (med lock!) och plastpåsen och åt upp en hel falukorvsbit (kanske 4-5 cm lång) med skinn. Och sen smet Billy.

Åh, vilket party!

 

 

(Det här är en så kallad note to self.)

• 16/9 Inoff Sunne HU, sista anmälan 11/9.
• 23/9 Inoff Karlstad (Agilityserien). 
• 14/10 Off Kristinehamn, sista anmälan 30/9.
• 27/10 Inoff Lillerud, sista anmälan 20/10.

Jag och Billy blev faktiskt inte diskade i båda klasserna i lördags.

I hoppklassen kom vi nämligen på femtonde plats av 23 startande, med blygsamma 54,02 fel (2 vägringar och 10 hinderfel + 34,02 tidsfel). 

 

Hahaha.

Det är ju helt fantastiskt. Men då har vi i alla fall ett benchmark att slå ;)

Ivan mår väldigt bra efter kastreringen. Han är superpigg och minst lika busig som förut. Och han får fortfarande lite metacam varje dag, men jag tror inte att det gör varken till eller från. Stygnen kliar nog en hel del för han vill gärna slicka där, så han har sin badring (det är en uppblåsbar krage) på sig. På promenaderna och några stunder under dagen får han vara utan. 

 

Han får hänga med på rallylydnaden i kväll, jag tror verkligen inte att det skadar.

 

 

Klockan 06.42 släpade jag upp Billy ur sängen, stoppade in honom i bilen och åkte till Örebro. Väl på plats blev han mätt, fick en tävlingsbok och jag lyckades faktiskt infinna mig på rätt bana vid rätt tillfälle.

 

Första klassen var agilityklass, och banan var väldigt trevlig, inga direkta konstigheter alls.

Starten var SKITBRA, de första tre hinderna var helt klockrena. Sen gjorde jag en totalmiss (och Billy gjorde sin specialare; Hoppa hindret från fel håll) som innebär diskning, men vi fortsatte ändå. Säcken, gungan och A-hindret var helt jäkla perfekta, och sen försvann Billy in i ett av tälten i publiken och retade upp en mexikansk nakenhund. Woop woop!

 

 

Nåväl, inför hoppklassen hade vi laddat om.

Banan bestod i princip av en... knorr; raksträcka, cirkel (volt), raksträcka. Inga större svårigheter egentligen. Vi gjorde än en gång en bra start, men Billy trasslade in sig i slalomen två gånger. Sedan var det raketfart och full koll på läget, ända tll säcken (tredje sista hindret). Där bestämde sig Billy än en gång för att avvika från banan för att spana in både domaren och en hinderkontrollant lite närmare. I samma veva klev han över säcken, vilket medför uteslutning...

 

Jag är i alla fall jätteglad och löjligt stolt över min lilla Formel 1-pinne. Jäklar vad snabb han är! (Inte bara när han springer åt fel håll...) Vi hade finfin assistans och peppning från några klubbkamrater, och stämningen var verkligen på topp.

 

Resultatet blev således; Dubbel diskning. :D