De åker till västkusten och vilar mest hela dagarna.
Och så springer de på stranden.
Och spårar kaniner i trädgården.
Och äter oförskämt mycket julskinka.

Livet som dvärgpinscher i vår flock är inte särskilt hårt, vill jag lova. ♥

Ivan har en märklig grej för sig; Om han får välja plats att sova på, så väljer han att kila fast sig mellan rygg (på människa) och ryggstöd. Sen ligger han där som en liten klämd korv och sover tryggt och som den lilla gris han är. Allra helst om man sitter i en kontorsstol, men även soffan är en favorit.

Just nu ligger han mellan mig och stolens ryggstöd och retas med Billy:

Idag var jag och hundarna på Hund- och kattspecialisten. Vi provade för första gången någonsin att låta någon annan klippa klorna på dem, och det gick över förväntan. Ivan (!!) var den som skötte sig bäst, vilket kan tänkas vara något av ett mirakel. 
Som belöning fick han en Squirrel Dude, som snart har hållt honom sysselsatt i en timme. Det är bra betyg, vill jag lova.

Om jag hittar en som är en storlek större ska Billy också få en.

 

Billy är sedan länge (alltid?) besatt av päls.
Päls och hår och allt som är lurvig gör honom helt tossig av lycka.

Idag hittade han min kabuki brush, en fluffig och tät sminkborste.
Gissa hur glad han blev?
Här borrar han in nosen i fluffet så mycket det bara går, och lite till. Lägg märke till att han dessutom blundar, haha:

Om ni undrar, så regnar det fortfarande.
Vi chillar.

Och vad gör vi när det regnar?
Vi chillar.
Inomhus.
Just nu är vi väldigt lugna och stillsamma.

Det är bara Ivan som... ehm... har lite... gympa/fredagsmys med sin bäver/flickvän:

Idag har vi varit på promenad i skogen vid stallet:





Det är först efter att Ivan fyllde ett år som hans öron har börjat resa sig.
De gör det bara ibland, men allt oftare.
Han ser verkligen ut som helt annan hund när öronen står upp...

Jag älskar att hundarna är hemma igen!
H-e-r-r-e-g-u-d vad tomt det har varit utan dem..!

De är pigga och glada och hungriga.
Och smala.
Ivan ser faktiskt lite anorektiskt ut...

Just nu ligger de och snarkar tillsammans med Håkan i sängen.
Min fina, fina flock ♥

Nu är hundarna hemma!
Vi hämtade dem för en timme sen.

De är sjövilda och jättepigga och väldigt lyckliga över att få vara hemma.
Veterinären berättade att de inte hade hittat något som kan ha orsakat det, och att det troligtvis varit ett mag- och tarmvirus som inte syns på blodprov.

Och tack och lov att de är rejält försäkrade - ordinarie kostnaden var på nästan 20 000
Försäkringsbolaget betalade nästan 15 000, så hela kalaset kostade 5 200 spänn.

Nu ska vi mysa ♥

Hundarna mår under omständigheterna bra, men de får inte komma hem idag.
Sedan igår har magarna varit lugna och idag ska de prova att ge dem vatten att dricka. Om det fungerar kommer de även att ge dem lite foder under morgondagen. De får inte komma hem förrän de får behålla mat.
Alla blodprover har inte analyserats än, så än så länge vet de inte så mycket.

Hundarna verkar i alla fall finna sig i situationen och vilar mest. Jag varnade dem för att Ivan inte tycker om främmande personer - och absolut inte om de ska ta i honom, men det fungerar enligt veterinären bra ändå.

Nu ska jag alltså härda ut till tidigast i morgon eftermiddag.
Det är så galet tomt här hemma..!

Igår blev Ivan ynklig.
Han ville ingenting och mådde inte bra och pep så fort vi tog i honom.
Klockan halv fem i morse hade jag fortfarande inte somnat och var på gränsen till ett rejält sammanbrott.

När klockan var strax efter 8 ringde jag veterinären.
Det kostar 200 spänn att ringa deras jourtelefon. Det ni!
Vi fick tid kl 11, och den här gången behövde vi bara vänta i en kvart. Halleluja!
De blev undersökta och klämda på och veterinären kostaterade att de inte hade något annat än vätska i magen och att det antagligen rörde sig om någon slags smitta.
Hundarna är alltså kvar där och ska stanna tills i morgon.
Att jag inte la mig ner och dog där och då. Har separationsångest av de högsta graderna och väntar just nu på att Billy ska komma smygandes in i vardagsrummet för att sedan göra en superattack mot Ivan (som låtsats bli överraskad) och tumla runt några varv på fårskinnet för att sedan avsluta med att trampa omkring på Håkans mage. Buhu.

Nåväl.
Veterinären förklarade att vi har gjort allt man kan göra hemifrån, och att nästa steg är blodprov och dropp (antagligen med antibiotika). Hon berättade att i 80% av fallen räcker det att göra så som vi har gjort; fasta, ge prokolin/canikur, se till att de får i sig vätska och ge magvänlig mat. Nu ska de ta reda på om det är virus eller bakterie som orsakar det, och kolla kalkvärden och lite andra saker.


Trött och hängig Billy som väntar på veterinären. Ivan har slocknat i Håkans knä.

Det var verkligen skitjobbigt att lämna dem där, men ändå skönt att de är isolerade tillsammans. Det kommer inte att vara några andra hundar i samma rum och de kommer att ha en egen vårdare det här dygnet, så under omständigheterna känns det ändå ganska bra. Men tomt.

I morgon ska de få komma hem, om de har svarat rätt på behandlingarna.
(Snälla hundarna, svara rätt på behandlingarna!)

Äntligen har det börjat vända..!
Båda hundarna(s magar) har varit snälla och mer samarbetsvilliga idag. Jag stod och kokade fisk i köket klockan sju i morse, och sedan dess har hundarna fått små portioner med jämna mellanrum. Bara det att Ivan faktiskt äter är något av ett halleluja moment, vill jag lova. Han har ratat mat helt och hållet de senaste dagarna.
Nu på eftermiddagen har han varit sjövild och jättebusig, vilket jag ser som ett klart sundhetstecken när det gäller Ivan.

Jag håller tummarna för att natten också blir lugn.
Inatt var jag uppe klockan 1, 2 och 3 innan hjärnan stängde av helt och hållet och jag sov som i dvala.

Men hipp hurra för att även Billys mage pajade igår.
Zzzzz.

Nåväl, efter ännu en hård natt har vi haft en lugn morgon.
Ivan, som inte har ätit sedan tidigt i onsdags har precis fått i sig lite kokt fisk. Halleluja! Billy också, för den delen. Nu ligger lillhunden och sover på mina fötter, och den stora hunden sitter ute i köket och tjatar och bönar och ber om mer fisk. Han är så väluppfostrad ♥