Sedan 20 april får Billy munkpeppar varje morgon. Han är med i en studie om huruvida munkpeppar kan användas till att dämpa maskuliniteten hos övermaskulina hanhundar.

I mitten av april var han helt vidrig på promenaderna. Han hade nosen konstant tryckt mot marken och var inte det minsta intresserad av vad jag hade att säga, eller vad jag gjorde, eller vart jag ville. Han hade fullt upp med att undersöka dofter och försöka hitta någon att ligga med, vilket resulterade i att vi båda var väldigt frustrerade på varandra under promenaderna. Inte bra.

Efter att ha diskuterat saken (läs: klagat, gnällt och bett om hjälp) på ett forum på internet fick kag kontakt med en tjej som utbildar sig till hundpsykolog och som har kontakt med personen som genomför den här studien. Efter att pratat med henne och kommit fram till att varken jag eller Billy har något att förlora, fick jag en burk med munkpeppar, instruktioner och en enkät för utvärdering hemskickad.

Varje morgon får Billy alltså munkpeppar innan frukost, förklädd i lite skinkost.

• Hittills har jag märkt att han har fått mer aptit. Han äter bättre än förut, vilket bara är positivt.
• Hans intresse för tikar är fortfarande ganska stort, men inte hysteriskt. Vi har nog inte träffat någon löptik än, men det vore intressant att se om han reagerar på samma sätt som innan han började få munkpeppar (dvs skrika rakt ut redan vid drygt 20 meters avstånd för att sedan vara okontaktbar resten av promenaden. Billy gav ordet vrålkåt fick en ny innebörd.)
• Hans intresse för dofter har svalnat lite, nu går han inte med nosen tryckt mot marken större delen av promenaderna längre. Han är överlag enklare att få kontakt med och släpper doftfläckar mycket snabbare än innan.
• Han kissar nog ungefär lika mycket som förut, men jag tror att han spätter mer än vad han gorde tidigare. Det är ingenting som stör mig.
• När vi är bland andra hundar är han lugn och trevlig. Han får inte hälsa på vem som helst, och kan bli lite vaktig om Ivan är med, men annars är han väldigt trevlig och jag får lätt kontakt när jag ber om det. Jag upplever inte att han är svår med andra hanar, men det har jag å andra sidan aldrig gjort. Jämnåriga hanar kan det bli lite gruff med, men det knappast något ovanligt beteende.
• Jag tror att han blivit lite "roligare" på sistone. Det känns så. Han leker mer och bjuder in till lek i större utsträckning och är väldigt lättmotiverad och enkel att jobba med. Han är verkligen en glad hund..!