Vi fick påhälsning av en löptik igår när vi var hemma hos Håkans föräldrar.
Billy blev såklart störtförtjust, men direkt hon försvann ur synhåll var han precis som vanligt och pysslade med sitt, i stället för att bli helt tokig och vilja följa efter.
Mycket, mycket bra hund, måste jag säga.

Ivan tyckte också att den nya hunden var en spännande tjej, och han kom snabbt över sina rädslor och var inte det minsta ängslig. Efter bara en liten stund blev han superbusig och lekte som aldrig förr.
Mycket, mycket bra hund, måste jag säga.