Rätt ofta, känns det som. 

Det kan bero på att hans kloklipparfobi är hans allra, allra, allra sämsta egenskap. Herregud vad jag kan bli trött och frustrerad på honom på grund av det! Han är fem år gammal och har klippt eller slipat sina klor hundratals gånger. Av alla gånger har det hänt något läskigt/farligt/otäckt/smärtsamt totalt NOLL gånger - eftersom jag alltid har varit oerhört noggrann. Trots det måste vi genom olika stadier som "drama", "trauma" och "tortyr" varenda jäkla gång. 

Hans kloslip har gått i graven under hösten, och jag har verkligen försökt att få honom att förstå att kloklipparen inte är ett mordvapen, helt utan framgång. Han tror att han ska dö. Han är så övertygad om att hans sista stund är kommen att det jag känner som att jag begår ett övergrepp på honom. Det går bara inte. 

I dag hittade jag äntligen en ny kloslip i en av butikerna i stan, efter en ganska stor sökinsats. Och halleluja, den är så bra! Mycket bättre än den gamla. Det går jättesnabbt att slipa. Och den har lampa! Och Billy gick faktiskt att kommunicera med under tiden, bara en sån sak. 

Nu har nerslipningen av hans (skamligt) långa klor börjat, vi tar det i etapper för att undvika ångest och flooding... Får se hur det går med eventuella skavsår också, det vore ju typiskt om han fick det nu.