Pivi gick verkligen in hårt för att slå nytt personligt rekord i rallyolydnad i dag. Det resulterade i två diskningar av två möjliga. 

 

Herregud vilken flopp.

 

Kontakten var obefintlig och han ville typ inhalera hela banan genom nosen. 

 

Första klassen kunde vi fullfölja i alla fall, även om jag diskade oss redan vid skylt nummer fem eftersom jag var tvungen att hämta honom och bära honom till skylten på grund av att han försvann in i sin egen lilla värld. Kul. Efter det blev det i alla fall bättre. Han gjorde momenten bra, men var verkligen hemskt mellan skyltarna.

 

"Lurig liten hund", jo tack!

 

I andra klassen kunde han lika gärna gått in på banan själv, jag tror inte ens att han märkte att jag var med förrän jag bröt och gick av planen. Han ville bara lukta på blommorna... 

 

Ja jösses.

Det fina är i alla fall att han aldrig har varit så här dålig förut, så det hör liksom inte till vanligheterna att vi presterar så här undermåligt. Å andra sidan har han nog dödat mitt tävlingsintresse för rallylydnad helt. 

 

Agility, det är grejer det. 

 

(Tur att han är söt i alla fall. 

Nu ligger han och sover tungt på min mage och är alldeles underbar.)