Billy hatar att klippa klorna. 
Han är som ett barn, som är fullt övertygad om att det faktiskt handlar om stympning av kroppsdelar.

 

Lägger jag kloklipparen synlig i vardagsrummet, så går han helt enkelt inte in där. 

Jag vill verkligen inte bråka med honom, det tjänar ingenting till. Det slutar bara med en hund som vrålar, skakar, stressfäller och som flyr så fort jag släpper honom. Så i stället för att starta ett krig byter jag taktik. 

 

Nya taktiken är: Kloslip.

Vilket låter så himla bra i teorin. 

Om man bortser från att hunden är en fegis, som i praktiken hatar läskiga saker. Läskiga saker är döda ting som känns, låter eller beter sig konstigt. Konstigt är till exempel ljud och vibrationer. Ljud och vibrationer är kännetecken för en kloslip. 

 

Det i sin tur, innebär timmar av terapi innan själva kloslipandet kan börja. 

Tur att det är helg, kan man ju säga...