Igår när vi kom hem från stallet luktade Ivan som om han hade ålat runt i något slags kadaver. WÄH!
Han fick bada.
Och när vi ändå var i farten blev det kloklippning av båda hundarna och borstning och bad av Billy också.

Så himla skönt att ha det gjort.

Idag fick hundarna gå varsitt spår.
Ivan var riktigt snabb och säker idag, men han känns lite vimsig och jag vet ärligt talat inte om det är mest tur eller skicklighet som gör att han hittar skanken. En klar förbättring jämfört med förra helgen i alla fall.

Billy fick ett lite längre spår idag, och lite krångligare. Mer snår och lite snirkligare än senast. Han löste det galant! Jag måste dock markera slutet bättre, så att han förstår att uppgiften är klar när han har hittat skanken och inte fortsätter spåra.

Jag filmade lite, lite av Billys spår:

 

Ehm, ja... Jag kan inte riktigt förklara den här bilden. Står han på frambenen? Han försöker i alla fall skaka livet ur skanken:

 

Vissa delar av flocken fick spring i benen av att vara uppe på Guds gröna ängar, andra delar av flocken var romantiska och mindes bröllopet som hölls i naturreservatet för ett och halvt år sedan. Mys!

Här kommer en viltspårsrapport från långfredagens aktivitet:








Ivan har aldrig spårat förut, så han fick ett kort bebisspår med en vinkel. Han tog upp vittringen snabbt och spårade blodet helt suveränt, fram till ungefär 5 meter innan skanken. Till slut hittade han den och tyckte att den var väldigt spännande - men lite läskig. Duktig Ivis!











Billy var en spårvagn i sitt förra liv, herregud vad duktig han är! Det här är tredje gången han viltspårar, och han är så spårsäker och snabb att jag blir alldeles häpen. Jag kude släppa ut linan i sin fulla längd, och han skötte spårandet helt på egen hand som om det vore en upplyst motorväg. Duktiga, duktiga Bill! Eftersom det är ganska längesen han spårade senast fick han ett spår som var 3-400 meter långt, med tre vinklar - och när han hittade skanken kände han sig ändå inte riktigt klar. Han ville spåra mer!
Nästa gång får han ett längre spår, så att han känner sig mer färdig när spåret är slut.

Just nu ligger det två väldigt trötta hundar i soffan.
Vi har varit ute i skogen utanför Kil och viltspårat tillsammans med hundarnas uppfödare. Superkul!


Jag återkommer med en rapport och lite bilder senare, nu ska jag in i duschen och få upp värmen!

 

Jag och Håkan har varit borta i Dalarna sedan igår.
Hundarna fick inte följa med, pga hotell osv.

Därför har vi anlitat the finest dogsitter ever: Julia.
Hon kom hit i fredags, sov på soffan, myste med dogsen, åkte och jobbade en stund och sedan dess har hon varit 100% hundvakt. Och hundarna loves her sooo much! De har sovit under täcket, varit snälla på promenader och Ivan ligger i hennes knä och sover i skrivande stund. (JA! Ivan! I annan persons knä! Hurray!)

 

 

Ivan ligger i sover i mitt knä.
Min lilla Paris Hiltonhund.
Är dock osäker på om Paris Hiltons hundar fiser lika illa som Ivan? (Å andra sidan kanske de inte provsmakar allt de kommer över heller?)

Hundarna har varit med i stallet idag, de brukar få vara det på helgerna. Och de älskar det! De springer runt som två våryra galenpannor, jagar katter, äter ensilage, springer fram och tillbaka i stallgången, skäller på stallägaren, tackas och busar. De är så lyckliga ♥

Idag har jag (med hjälp av kattmat) tränat kommandon och lydnad med Ivan. Ridbanan är en superbra appellplan :D Vi tränade lite läggande och sättande och inkallning. Billy är fenomenal på kommandon. Ivan lever i anarki. Men det tar sig!

Jag har kollat runt på hundklubbarnas hemsidor och undersökt vårens kursutbud. Ivan behöver träna lydnad, och eftersom olydnad inte är en officiell gren tror jag att rallylydnad vore något för honom. Planen för Billy är spårkurs. Jag vill ju tävla viltspår med honom så småningom och eftersom han spårar varesig jag vill eller inte är det lika bra att göra det bästa av situationen.

Ivans nos är en följetong här i bloggen.

Såhär såg han ut i slutet av september:


Och såhär såg han ut i slutet av oktober:


Och såhär ser han ut idag:

Ivan, Ivan, min lilla plutt.
I natt har jag drömt att han har ätit sig genom soffan.
Och väggen.
Och sedan en vägg till.

Och där stod jag i drömmen och blev inte ens förvånad utan tyckte att det mest var en tidsfråga innan han tog nästa vägg. Stackars Ivis. Han är till och med strimlare när han sover oskyldigt ihoprullad under mitt täckte.