Näe, det blir ju inte bättre det här. På morgonen ser det verkligen ut som skrutt. I morse var han väldigt gnällig och ynklig och öm.

 

Före tvätt:
Efter tvätt:

 

Tvätt och tvätt, jag kan med nöd och näppe stryka över det med en koksaltlösningsdränkt bomullsrondell...

 

Veterinären ringer upp om en timme. Jag hoppas på medicin i stället för undersökning och behandling. Det vore skönt att spara in på den sederingen, det sliter ju så på lillkroppen...

 

 

Uppdatering: 

Efter ett långt samtal med vår ena veterinär har vi fått tid för undersökning klockan 17:20 i dag. Jag har förklarat noga att Ivan är rädd och inte vill bli hanterad av främmande personer och att det är väldigt påfrestande för honom att vara hos veterinären. Jag önskar verkligen att han var en tryggare individ vid såna här tillfällen, men med tanke på att han just nu är många resor bättre än för bara drygt ett år sedan och att det är milsvid skillnad på honom nu och på hur han var när har var yngre så får jag ändå vara tacksam. 

 

Jag önskar faktiskt att skadorna kunde vara lite mer rättvist fördelade mellan hundarna. Billy (som är trygg och hanterbar) har varit hos veterinären en enda gång, utöver den årliga vacciationen. Ivan är hos veterinären flera gånger om året...