Dubbel disk (och lite mentalt pisk)
Det här kan mycket väl ha varit den längsta dagen i mitt liv.
Herregud.
Vi var på plats i Varberg vid strax efter 11 och åkte därifrån klockan 18. Det var så himla mycket mer starter än vad vi är vana vid och gick ganska trögt = mycket väntetid. Hur som helst, vi diskade oss rejält i båda klasserna och jag har fått en hel del att tänka på.
Herregud.
Vi var på plats i Varberg vid strax efter 11 och åkte därifrån klockan 18. Det var så himla mycket mer starter än vad vi är vana vid och gick ganska trögt = mycket väntetid. Hur som helst, vi diskade oss rejält i båda klasserna och jag har fått en hel del att tänka på.
Första klassen, agility:
Bra start med taggad Billy, litet missförstånd på gungbrädan men det rättade vi till snabbt. Vid sista hindret innan slalomen insåg jag att det här skulle gå åt helvete, Billy blev så osäker när han var på väg rakt mot publiken. Det är hans största svaghet, att hans trygghet på banan handlar så mycket om att ha koll på omgivningen och det är så frustrerande att det inte räcker med mig som stöd när han skiftar fokus.
Att springa rakt mot ett folkhav = inte så många trygghetspoäng, tyvärr. Billy bröt vår kontakt när han insåg hur nära publiken var och sen fick vi det ganska kämpigt med slalomen. Vi diskade oss inte förrän fyra hinder efter slalomen, när han tog tunneln från fel håll (två gånger, dessutom). Men han gjorde A-hindret superbra och kontaktfälten är verkligen jäkligt säkra nu för tiden.
Jag är nöjd med rundan fram till salomen, att han klarade slalomen bra till slut och han var vid gott mod när vi avslutade.
Andra klassen, hoppklass:
Här var vi första ekipaget i klassen, vilket faktiskt inte stör mig särskilt mycket. Det som däremot störde mig var att prisutdelningen och banfixet drog ut mycket på tiden, så vi hann liksom tagga av lite. Jag tyckte att banan var enkel och rolig, men tji fick jag när Billy inte ens tänkte springa i tunnlar och allt bara blev knas. Känslan av sug var rätt utmattande där ett tag... Min handling över de två hinderna efter den korta tunneln är ju bara bedrövlig. Än en gång bra slalom, men tyvärr inte på första försöket.
Inför den här starten hade jag varit ute och gått några varv i publiken för att avdramatisera den och ladda med en bättre känsla = öka trygghetspoängen, och det verkar jag ju i alla fall ha lyckats med.
Så... Sammanfattningsvis vet jag inte riktigt.
Jag tycker att Billy var lite väl bekväm när han sprang vid sidan av tunnlarna i andra klassen, men har förståelse för att han var trött i lillhjärnan och eventuellt hade lite kortslutning (jag med!). Det här med publiken vet jag inte riktigt hur jag ska hantera eftersom jag vet att Billy är en känslig kille, men hans känselspröt behöver kanske programmeras om lite? Hur som helst är det något som vi egentligen bara kan träna på i skarpt läge, det är en del av tävlingssituationen som han behöver lära sig att förstå och leva med. Och sen kanske det är så att tävling i ridhus inte är vår bästa grej, helt enkelt.
I morgon är det annan tävling.
Hoppas att vi har laddat om då.
Hoppas att vi har laddat om då.
Kommentarer
Trackback
