Jag är så glad att Karlstad har en hundrastgård, och att hundarna (och ägarna!) som hänger där är förståndiga och sköna typer.

 

I dag var Billy och Ivan där, tillsammans med en brokig skara andra hundar. Totalt var vi 5-6 stycken. En vresig jack russel, en glad variant av muskelhund, en bolltokig krullig pudelmix och senare kom det någon slags spets. Billy är suverän när han är lös med andra hundar; han har tydligt språk, kan vara en pajas - men vill ha ordning och reda. (Det här gäller egentligen bara när Ivan inte är med, för när Ivan är med har Billy fullt sjå med att vara livvakt/storebror, och det är inte så himla roligt för någon.)

 

Ivan satte jag inte ens ner på marken förrän Billy hade hälsat på de andra och hade fått springa av sig lite. Ivis är fortfarande väldigt rädd för stora hundar, och hans spontana reaktion är att fly. De flesta hundar misstolkar det som en springlek och följer således efter - varpå Ivan blir ännu mer rädd. Han är svår att få ner i varv och jag är extremt noga med vilka hundar han får umgås med, för han behöver sannerligen inga fler trauman.

Ivan fick komma ner på marken och hälsa en kort stund, få en godis och charma samtliga människor i rastgården, sedan fick han komma upp igen och infinna sig på läktarplats medan Billy visade superb social kompetens med de andra hundarna. När de andra hade gått satte jag ner honom och han fick galoppera runt och kolla läget och nosa och greja innan vi åkte därifrån. 

 

Nu har jag två nöjda killar som ligger här och sover gott. :)