Gruppträning med gaphalsen
I dag var det agilityträning under ordnade omständigheter. Så gött att slippa klura ut och bära banor själv!
Billy var mer än lovligt uppspelt när han såg de andra hundarna, och var mer än lovligt högljudd när han insåg att det var träning på g. Herregud, vilka ljud han kan göra! Vrålen som har kommit ur denna bruna hunds strupe i dag alltså... inte riktigt helt okey.
Nåväl, vi mjukstartade med slalomingångar, vilket gick riktigt bra.
Sedan tog vi en kort bana som också gick bra. Men efter bara något varv började de andra hundarna (och människorna) inta sina platser på läktaren, vilket gjorde att Billy inte kunde fokusera på någonting annat i hela världen och allra minst på mig. Kul! Han kom verkligen av sig helt och hållet. Mammas lilla kontrollfreak hade en jobbig stund där, vill jag lova. Lilla hjärtat...
Vi tog en paus och satt på läktaren och vrålade under tiden de andra hundarna tränade - och sen vad det dags för en ny bana. Billy hade återfått fokus på mig och uppgiften och var snabb som en pil! Så roligt! Han är så SJUKT duktig när han gör det han ska. Den sista banan gottgjorde alla avundsjuka avgrundsvrål han hade gjort på läktaren - jag var bara stolt och lycklig över att han är så duktig.
Jag själv däremot... Herregud. Jag är något himla mumintroll på banan. Skärpning när det gäller planeringen och placeringen, Lisa!
Vi behöver definitivt träna mer tillsammans med andra, Billy behöver kunna lämna sin inre ordningsminister på parkeringen, inte ta med den in på träningen. Och definitivt inte ta med den in på tävlingen...
Kommentarer
Trackback
