Gårdagens äventyr

I går var vi på smådjurssjukhuset och klippte klorna. 
Vi har klippt själva fram till i höstas, men eftersom 1) vi är bekväma, 2) Billy är århundradets dramaqueen, 3) Ivan behöver miljöträningen och 4) det kostar nästan ingenting - så känns det väldigt skönt att lämna bort det till någon annan.
 
Billy blir konstigt nog värre och värre varje gång, trots att det ALDRIG har hänt något och trots att vi har lite tassterapi varje gång vi myser. I går var det sannerligen en smärre brottningsmatch, till slut kunde jag och veterinären inte göra något annat än brista ut i något hopplöst skratt... Suck. Jag funderar på om han skulle må bättre om han fick lugnande. Det ska vi nog prova nästa gång.
 
Innan vi åkte och klippte klorna var Cornelis här och hälsade på. Han och Ivan hade årets röj, det var bus och brottning mest hela tiden (medan Billy låg och sov med sin älskade kaninsnuttefilt...) och det är så skönt att se Ivan leka med andra hundar. :)
 

Kommentarer
Postat av: Sanna

Ville bara tipsa om kloslip.
Jag adopterade en dvärgpinscher som hade oerhört svårt att klippa klorna. Det gick i början men som du skriver så blev det värre och värre för varje gång. Idag slipar jag klorna varje vecka. Han ligger i mitt knä och nästan sover under tiden.

Det krävde ju lite träning det med men helt klart böttre än att klippa dom. Det var inte hans grej.. =)

Svar: Jag har faktiskt en kloslip, men det är knappt så skillnaden är märkbar. Slipen tar ju bort en del av dramat, men det tar så förbannat lång tid att slipa alla klor..! Å andra sidan är det bra toleransträning, så jag borde kanske slipa lite emellanåt...
Lisa

2013-01-12 @ 19:27:57
Postat av: Patricia

Det går inte att vara två som sköter klippningen? En håller i hund och matar med något oemotståndligt och den andre slipar eller klipper? Fast det är kanske något ni har testat? Och ni har också testat att avdramatisera själva tången? Det har ni säkert. Jag har lyckats klippa själv någon gång men vi har också en dramaqueen så brukar göra det mesta tillsammans, jag och min man.

Svar: Vi har gjort så fram till i höstas, men det är liksom inte värt kriget längre. Jag tror att det kan vara en bra idé att ge Billy lite lugnande, så att hela situationen blir lugnare och behagligare - inte minst för honom. Det kanske räcker med en eller två gånger, sedan har han förhoppningsvis brutit cirkeln.
Han går dessvärre inte att muta när han är stressad.
Lisa

2013-01-14 @ 22:29:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0