I går var det sista kurstillfället och vi fick en skitrolig bana. 

Billy var mycket fantastisk, matte var mycket snurrig i lillhjärnan. 

 

Våra största klur var hinder 6-7 och 13-14, i övrigt skötte sig Billy helt otroligt bra. Är särskilt stolt över våra bra starter och att 9-10-11 satt som en smäck från början. 

Duktiga, duktiga lilla hund!

 

Kvällens aha-upplevelse var sträckan 4 till 7, när jag insåg att Billy kan springa i tunnel själv (no shit!?) och att det är ganska självklart att han tar hinder 5 av bara farten, så mitt jobb var att ta mig från hinder fyra till att hitta rätt placering mellan 6 och 7 på snabbast möjliga sätt. Det var första gången vi verkligen jobbade med distans av det här slaget, och jag tyckte att det kändes väldigt skönt och lyxigt att Billy fixar det så bra. (Att han sen gärna tog fel tunnelingång efter hinder 6 är upp till mig att lösa med bättre och tydligare handling...)

 

Den här kursen har verkligen varit supernyttig för oss, vi har lärt oss massor och hittat nya sätt att lösa gamla problem och jag är löjligt peppad över att träna hela vintern. (Och våren. Det är ju inga tävlingar förrän i maj...)