I dag har vi tävlat. 

Och det gick fruktansvärt dåligt.

 

Noll fokus och noll kontakt från Billys sida, han har aldrig tidigare varit ovillig att träna eller tävla agility - men nu fanns det ingenting där. Ingenting att skaka liv i, ingenting att hitta energi från. Han blev osäker inne på planen, men inte på hinder utan på själva planen. Han ville definitivt inte vara där, och han var långt från sitt vanliga jag. Billy ville liksom hoppa och springa - men inte där. Typ som att planen luktade konstigt eller var läskig att gå på eller att han helt enkelt hade hallucinationer om att det var ett krokodilfyllt träsk.

 

I vanliga fall har jag haft problem med att hålla Billy på en hanterbar energinivå, så att han inte blir för uppspelt och speedad. Nu var problemet helt tvärtom.

 

Vi skulle ha kört fyra starter men åkte hem efter två. 

Jag var så ledsen och fundersam och orolig att något verkligen skulle vara riktigt fel, men efter lite analyserande insåg jag att många hundar hade verkat lite fundersamma inne på banan. Billy var till exempel inte det minsta konstig på främre delen av planen, men på bortre delen ville han helst inte gå. Jättekonstigt!

 

För att vara på den säkra sidan åkte vi ut till klubben när vi kom hem, bara för att testa. 

Han var trött och lite mosig av solen av värmen, men glädjen och hindersuget var det ingen fel på.
Vilken lättnad!