I dag gick Billy sitt första bedömda öppna spår, vi fick ett andrapris och jag var sjukt besviken. Helt överdrivet sjukt besviken, faktiskt. Men ändå. Så himla kass känsla. Wäh!

 

Hela situationen var så himla dum. Det har ösregnat sedan i går, vi fick vänta längre än planerat och Billy (och jag!) var blöt och kall och sur redan innan vi började.

Första halvan av spåret gick bra, andra halvan var sämre. Sista sträckan var en smärre katastrof. Känslan överlag var verkligen inte bra, hade vi fått ett 1:a pris hade jag ändå varit besviken och sur. Billy var inte lika självgående som han brukar, i vanliga fall ser jag honom knappt och idag kom han gång på gång till mig och liksom... frågade. På sista rakan var det bloduppehåll och Billy gick rakt ut från spåret, ut på grusvägen och mot bilen. Han ville åka hem.
Kul liv etc.

Nåväl.

Här är vad som står i protokollet:

 

• 10 grader, 30 mm nederbörd. Kraftigt regn
  
  
• Barrskog, lövskog, tätningar, kuperat
   
• Spårtid: 18 minuter
   
• Startar bra i rutan, finner snabbt spåret.
• Str 1: går vid sidan någon gång men löser.
• V1 ua.
• Str 2: klarar
• V2 återgång, går ut och löser.
• Str 3: går av en gång men återgår själv.
• V3 löser utmärkt.
• Str 4: får problem, går av och får litet tapp.
  (Här börjar jag inse att det är kört...)
• V4 Bloduppehåll, får svårt. litet tapp, löser så småningom.
  (Det är här Billy går ut på vägen och mot bilen)
• Lugn i skott, lokaliserar viltdelen med ringning.
  (Han är faktiskt jätteduktig med skotten)
• En duktig spårhund som bitvis får svårt, men löser det mesta i gott samarbete med sin förare.

Älskar särskilt att jag utbrast "Men jag tävlar inte direkt för att det är ROLIGT!" under tiden vi småpratade efter spåret. Är väl cirka världens sämsta förlorare, tydligen. Till och med när jag och Billy inte ens tävlar mot andra, utan mot oss själva. 

Herregud.

Måste nog jobba på min karma lite.