Det här med att Ivan tar sig igenom grindarna till hundrastgården utan minsta ansträning är SÅ HIMLA PÅFRESTANDE för mina nerver. Han har lyckats hamna på fel sida staketet nästan varje gång, men han har inte brytt sig nämnvärt utan lika lätt skuttat in igen när jag har ropat honom. Idag däremot, not so much.

 

Han pep iväg som en oljad blixt, tog ett ärevarv runt hundgården (jag och Billy försökte möta honom vid parkeringen, men han drog bara förbi) och sedan försvann han ur synhåll. Och jag hade kanske kunnat hålla mig någorlunda lugn - om hundrastgården legat någon annanstans än bredvid E18. 

 

Och jag vet inte ens vad som hände. Han skällde inte (som han alltid gör när har kommer upp i en viss nivå av exaltering) så det verkade inte som en jakt, och han såg inte det minsta rädd eller flyende ut, utan det såg mest bara ut som att han sprang som en galen springare från Springstad. Som tur var tröttnade han på ruset och kom och mötte mig och Billy några hundra meter från rastgården.

 

MEN ÄNDÅ.

Jag vill inte ens tänka på vad som hade kunnat hända om det kommit en lågt flygande fågel i riktning mot motorvägen, om slynynglet hade svängt och försvunnit helt, om han hade stött på en beväpnad, hundhatande psykopat. (Okey, nu tänker jag såklart på det ändå. Wäh!)