Billy är kuddhundarnas kuddhund.

Han var det redan som valp.

Om jag ligger i soffan och ockuperar kuddarna blir han sur. Och sen är han sur tills han får en kudde, eller i alla fall en tillräckligt stor del av en kudde. Han är faktiskt väldigt elegant med sina kuddfasoner, och storfavoriten är att kila ner sig mellan två kuddar. När Håkan är borta sover Billy bredvid mig, ihoprullad till en kanelbulle på Håkans kudde. Så fin att jag smälter.

 

Ivan har inget vidare intresse för kuddar, han har däremot ett desto större filtintresse.

Ivan älskar att bädda. Han bäddar som en galen bäddare från Bäddland. Gärna i tvättkorgar, bland t-shirts och strumpor och Håkans kalsonger. Han bäddar bland filtarna i soffan med mycket möda och stort besvär och väldig noggrannhet. Han stretar och och flyttar och sträcker och drar. 

 

På kvällen när vi går och lägger oss ligger Billy redan i sängen och väntar. Han är väldigt punktlig. Ivan är den som kommer till sängen sist, eftersom han redan har somnat under en filt i soffan. När Ivan väl har masat sig till sängs, hoppar han upp mellan mig och Håkan och duttar på mig. Om jag inte omedelbart lyfter på täcket och låter honom rulla ihop sig vid min sida blir han sur. Då krafsar han i stället. Det har faktiskt hänt att jag har vaknat av en örfil från Ivan. Vid det här laget är jag så väldrillad att jag lyfter på täcket i sömnen. Sen sover Ivan under täcket heeeela natten. På morgonen är han som en lång limpa. Minst en gång under natten sträcker han ut alla sina långa ben, inte helt sällan rakt in i min rygg. Han är mysig så, den där Ivan. Billy sover helst mellan Håkans knän eller i hans knäveck. På morgonen brukar han krypa in under täcket och vara varm och lägga sig mot mina kalla fötter. Det är så mysigt att jag nästan dör.

 

Vi försökte faktiskt att inte ha hund i sängen när vi skaffade Billy. Det varade i cirka 18 minuter. Sedan la vi ner det projektet ganska omedelbart. För det är alldeles underbart att ha morgonmys med två nyvakna hundar.