Billy tycker inte om burar. 

Vi har ägnat många timmar åt terapi.

Han har liksom accepterat deras existens, och han förstår att när man åker bil så åker man i buren. Och inte ens då tycker han om det. Så att försöka ha Billy i bur någon annan gång än i bilen är bara att fetglömma. 

 

När Ivan var valp hade vi en gallerbur i vardagsrummet, för att Billy skulle vänja sig vid tanken och för att Ivan skulle få bilda sig en egen uppfattning.

I buren låg alla hundleksaker och tuggisar.

På toppen av leksaksberget låg Ivan.

På utsidan av buren stod Billy och skällde.

 

Men!

Att träna på att vara i buren är en alldeles utmärkt sysselsättning att ägna sig åt när matte har lunginflammation och inte får gå ut. Eller anstränga sig. Eller ha ens det minsta roligt. Så vi har tränat lite till och från de senaste dagarna. 

(Varning för flummig matte. Ha lite överseende för feber osv)