Billü the übertracker

Jag är så himla stolt över Billy!
Han är verkligen imponerade bra på att spåra. Vi har aldrig gått någon kurs i viltspår, men vi har provat några gånger tillsammans med uppfödarna och några fler gånger på egen hand. Billy var faktiskt skitduktig redan första gången, och kursen i personspår har skärpt hans spårsinne ytterligare. 
 
 
Idag la jag ett spår vid halv ett, och klockan sex åkte vi ut för att leta upp bambis fot. 
Jag brukar släpa skanken några meter innan jag börjar bloda, så även idag. Sedan insåg jag att jag hade glömt snitslar, men man tager vad man haver och jag snitslade med två bajsbåsar. Så himla elegant..!
 
Det blev en vänlig böj och en skarp vinkel, totalt cirka 250 meter i ganska kuperad terräng (i uppförssluttning och massor av blåbärsris). Ungefär 10 meter innan blodspåret började (och 5 meter innan klövspåret började) fick Billy byta om till arbetskläder, och sedan började han att arbeta ganska snabbt. Först gick han förbi blodspåret någon meter, men han var snabbt tillbaka och tog upp det. Sedan var det ingen tvekan om saken, jag fick bromsa honom emellanåt och han hade stenkoll på läget. Jag har förresten aldrig provat så lång liggtid förut, därav det ganska korta spåret. Några, kanske tre-fyra, gånger gick han av spåret någon meter för att sedan gå tillbaka och fortsätta. Det märks att han är noggrann och koncentrerad, och det är så roligt att se..!
 
Han är inte så himla intresserad av skanken när han väl har hittat den, så jag brukar ha reservgodis i form av kyckling med mig. Det är fortfarande jätteviktigt att jag visar att uppdraget är slutfört, och han har blivit mycket bättre på att sluta spåra när spåret är slut. Snabbt ombyte till vardagskläder och en rejäl belöning är rätta takter. :)
Idag hade dessutom pissmyrorna hittat skanken innan Billy gjorde det. Urk!

Jag hoppas att jag vi kan få en tid att göra anlagsprovet snart. Till helgen är det DP-träff, då ska jag prata med Ingela om det. Då är det dessutom DP-race OCH agilityträning, och det ska bli jätteroligt! Jag skulle tro att det blir någonstans mellan 10 och 15 pinnar som träffas - varning på stan med andra ord. :)

Kommentarer
Postat av: Paulina

Härligt! Jag skulle vilja testa Pingu på viltspår också, tror det kan vara något han skulle kunna uppskatta, det känns som en perfekt pinnesyssla :)

Svar: Det är sannerligen en alldeles ypperlig pinnesyssla! Pinnar är en dessutom väldigt uthålliga spårare, de orkar länge och är väldigt flitiga. Och så är det grymt kul att låta dem jobba med något de liksom är till för att jobba med - nosen :)
Lisa Härdne

2012-07-09 @ 19:12:24
URL: http://pingurummel.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0