Älskade hundar!

I dag började vi dagen med sovmorgon, till och med Billy kunde stanna i sängen en stund.
 
Sedan klev alla pojkar upp samtidigt och hundarna fick morgonkissa i hagen (plus att Ivan bajsde på altanen...). När min arma lekamen bestämde sig för att acceptera dagens början tog jag med mig Billy på en promenad i skogen (Ivan vill inte gå ut, utan låg och blängde surt på oss från kökssoffan). 
 
 
Billy var så lycklig!
Han fick ha springkoppel (eller flexikoppel, som det heter på svenska) och hade fullt sjå med att nosa och kissa och sprattla och spåra och göra rivstarter. Vi mötte några travhästar, men utöver det var skogen tyst och stilla. Vi pulsade på i ungefär en halvtimme, och herregudars vilka välinvesterade minuter. Så skönt! Ärligt talat har vi inte gått långa promenader alls på sistone, så det var verkligen på tiden för en lite längre runda.
 
Inre monolog:
Herregud, sedan när är en halvtimme en längre runda? 
Jo, sedan vi flyttade till skogen och det inte finns några lyktstolpar = mörkt större delen av dygnet. Plus att Ivan hatar snö och kyla, det har blivit släpspår efter honom flera gånger när har helt sonika lagt i handbromsen och vägrar ta ett steg tll - helt utan förvarning. Däremellan får han köldkramp. Kul! (Lägg även till att han hatar täcken och tröjor. Och att han inte har någon päls på magen. Han är helt klart skapt för sydligare breddgrader, den lilla ryssen...)
 
Det var ganska längesedan vi gjorde något på egen hand nu, jag och Billy. Efter jul får vi avsätta tid för agilityträning i ridhuset, det är vi värda!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0