Snipp snipp
Nu på morgonen har jag bokat tid för Ivans kastrering. Solstaden hade tid redan på onsdag.
Någonstans vet jag att det bara kommer bli bättre. Det här kommer förhoppningsvis att ta toppen av Ivans "besvär" (av alla möjliga slag, men inte minst det eviga markerandet inomhus...) och att flocken kommer att bli lite mer balanserad och harmonisk.
Så varför får jag skuldkänslor?
Mina tankar just nu är typ:
"Kommer han att känna sig stympad och förvirrad i sin egen kropp?"
"Tänk om han aldrig förlåter mig?"
"Tänk om han kommer må psykiskt dåligt i all framtid efteråt?"
Herregud.
Behöver lite pepp här va.
Någonstans vet jag att det bara kommer bli bättre. Det här kommer förhoppningsvis att ta toppen av Ivans "besvär" (av alla möjliga slag, men inte minst det eviga markerandet inomhus...) och att flocken kommer att bli lite mer balanserad och harmonisk.
Så varför får jag skuldkänslor?
Mina tankar just nu är typ:
"Kommer han att känna sig stympad och förvirrad i sin egen kropp?"
"Tänk om han aldrig förlåter mig?"
"Tänk om han kommer må psykiskt dåligt i all framtid efteråt?"
Herregud.
Behöver lite pepp här va.
Kommentarer
Postat av: Patricia
Jag har själv inga erfarenheter av kastrerade hannar men jag förstår dina skuldkänslor, varför skära i en frisk hund? Men om det inte fungerar bra med att ha honom okastrerad så är kastrering kanske det som kan tänkas lösa era problem. För ett harmoniskt hem med en fungerande flock och individer går väl ändå före att behålla kulor kan jag tänka mig. Han kommer förlåta dig iaf.
Svar:
Lisa
Trackback
