Billy och hundmöten, alltså. En stilstudie i grenen uppretning.
Såhär går det till:
1. Billy ser mötande hund på långt avstånd. Blåser upp sig och blir bredbent och allmänt utmanande.
2. När hunden kommer närmaren sänker Billy hela kroppen och blir lång och låg, han har gärna ögonkontakt med den andra hunden. Han smyger fram, som en panter ungefär.
3. När den andra hunden är på ca 5 meters avstånd, har provocerats enligt ovanstående punkter och därmed är lika trevlig som en tickande bomb, pekar Billy finger åt den, släpper ögonkontakten och börjar lugnt nosa vid trottoarkanten/intresserar sig för något helt annat/tacklar Ivan/får upp ett intressant spår och byter riktning.