Idag har grabbarna fått följa med till stallet en sväng.
Billy var löjligt nöjd, han älskar både stall och hästar. Ivan blev helt till sig när han upptäckte vilka kopiösa mängder hästbajs man kan hitta i ett stall.

Det där med hundar och hästbajs är något som många går bet på. Hundar i allmänhet älskar hästbajs. Med Billy jobbade jag helt enkelt med lite omvänd psykologi när han följde med till stallet som valp. Han fick nämligen springa runt och äta precis så mycket hästbajs han ville, vilket gjorde att han några dagar senare inte ens luktade på det. Och han är fortfarande inte det minsta intresserad av det. (Bra hund, den där Billy. Mycket bra hund..!)

Vi får se om det fungerar likadant med Ivan. Saker som är tillåtna är ju liksom aldrig lika spännande och roliga som förbjudna saker. (Men nu är det ju ändå Ivan vi pratar om. Han tuggade i sig hästbajs av uppskattningsvis halva sin kroppsvikt.) I vilket fall som helst satt han bak i buren och fes dödens fisar hela vägen hem från stallet. Att jag inte la mig ner och dog på fläcken, jösses vad de luktade..!

Över lag är båda hundarna jätteduktiga stallhundar.
Ivan är inte särskilt intresserad av hästar, han bryr sig inte om hur eller att de springer eller om de är nära eller långt borta. Billy är sedan länge väldigt förtjust i hästar. Han vill gärna pussas och kramas och lukta och hälsa, vilket kanske inte alltid är helt lämpligt. Dessutom blir han väldigt uppspelt när de springer. Han vill inte jaga dem, han vill bara följa med.
När jag fortfarande hade kvar min häst var Billy med ut på ridturerna, och han visade aldrig några tendenser att jaga någon häst, däremot ville han gärna springa med dem - framför eller bredvid. Å andra sidan älskar han att springa, så det är kanske inte så konstigt.