Lisa - Billy: 1-0

Äntligen börjar promenaderna gå bättre! Jag misstänker att någon av tikarna i kvarteret är på väg ur löp, så det är inte riktigt lika spännande längre. Billy är åter igen kontaktbar på promenaderna och jag vill inte vrida nacken av honom var tionde meter längre. Mycket, mycket fint.

Jag har börjat med en ny taktik för att bukt med det smått hysteriska nosandet och draget det medför. Den går ut på att "om du går fint nära mig i slakt koppel får du gå och lukta en stund sen". Hittills har Billy sagt "Okey, nu är jag här! Får jag gå och lukta nu?" och jag har sagt "Liiite till, lille vän. Du får gå här hos mig i mer än tre sekunder för att få nosa".
Och sen är vi överens.

Han har fattat grejen.
Gå fint - lukta.
Komma tillbaka och gå fint - lukta.
Komma tillbaka och gå fint - lukta.
Och så vidare, och så vidare...
Han får inte gå och lukta förrän jag säger till, och det är väldigt sällan något problem att återgå till min sida efter att ha fått lukta en liten stund. Inga konflikter, ingen irritation, inga bekymmer.

Vi har faktiskt kommit så långt att när vi möter en annan hund kan han gå lugnt (typ) bredvid mig, för att sedan få ett "Gå och lukta!" och då släpper han all fokus på den mötande hunden och lunkar iväg med nosen mot marken. Det beror givetvis på hur roligt den mötande hunden är, men vi är i alla fall på sätt väg.

Jubel, kära vänner..! Jubel!