Dix fick hem en Elvis igår, en dobermannherre på tio år vars husse dog för en månad sedan. Hon ska ha honom på prov och sedan eventuellt ta honom på foder i resten av hans liv.

Evlis är stenkool, han är väldigt bekymmerslös och vänlig. Ivan tyckte att det var en väldigt spännande kompis, och Billy ville... strimla honom.
Billy är ju liksom inte riktigt sig själv just nu, ibland är det hormonerna som spökar och tar över helt. Men vi tränade helt enkelt på att acceptera att Ivan leker med andra och att Billy inte får vakta honom. Och sen måste han ju faktiskt inte hälsa på och tycka om alla andra hundar. Det gick jättebra att gå promenad tillsammans och nosa lite i smyg, men han vill inte alls träffas och hälsa på nära håll.

Dessutom är det väldigt roligt att Ivan utmanar sig själv och bekantar sig med nya hundar. Han har varit lite feg och skeptisk förut, men nu börjar han bli en riktig kompismagnet.