Idag har hela flocken varit på brukshundklubben samtidigt. Tydligen går både min och Håkans (eller Billy och Ivans, beroende på hur man ser det) kurser samma tid och samma dag de sista veckorna.

Jag och Billy fick träna på hundmöten (nemas problemas), inkallning med störning (duktig hund!) och att gå fint i koppel (katastrof).
Håkan och Ivan tränade också på att gå fint i koppel (duktig plutt!), passivitet (duktigt plutt!), inte ta godisen i skålen förrän man får "Varsågod!" (väldigt duktig plutt!) och inkallning (Ivan högg instruktören).

Så... ja. Det var ju helt klart mest positivt ändå.

Åtgärder:

• Billy och Ivan ska gå en egen promenad om dagen, alltså utan sällskap av varandra.
  Jag och Billy ska träna på att gå fint i koppel, Håkan och Ivan ska träna på kontakt och relation.
• Billy har nämligen stenkoll på mig när jag inte sitter fast i andra änden av kopplet, och jag befinner mig vid snörets slut behöver han ju inte hålla koll - han vet ju redan precis var jag är. Ganska enkel ekvation. På våra egna promenader kommer jag antagligen att se ut som ett välbalanserat fyllo; Jag ska byta riktning för att han ska vara tvungen att hålla koll på var jag är och vart vi ska och alltid belöna bakåt, mot mig.
• Ivan behöver trygghet och stabilitet i möten människor; han ska alltså känna sig trygg i det faktum att han inte behöver bli hälsad på.
  Ivan ska helt enkelt inte utsättas för situationer som han inte klarar av. Om han vill får han gärna hälsa, men man får inte hälsa tillbaks förrän Ivan utan tvekan är redo för det (och man chansar INTE!). Billy får gärna vara ett stöd och visa hur man gör. Med tanke på var vi började (när alla fick sin blotta existens utskälld) har vi kommit väldigt långt med träningen, men det är en bra bit kvar.