I går kom det paket till mig!

Från mig!

Tackar!

Eller ja, till hundarna var det väl kanske. Men ändå. Jag var den som blev gladast.

 

Jag har nämligen nördat till det rejält och köpt en kalender till hundarna från personligalmanacka.se = mycket, mycket skoj! Jag har bestämt hur den ska se ut utanpå och inuti, och dessutom lagt in påminnelser vid olika datum. Ser just nu väldigt mycket fram emot 2014, om en säger så. 

 

Det är så roligt att jobba med Billys slalom - den nya tekniken passar honom skitbra och han blir bara bättre och bättre för varje gång. I går klarade han 7 pinnar = mycket mallig matte.

 

Spana in dagsformen:

 

 

 

Förutom skitbra slalom gjorde han skitdåliga staket, men jag orkar bara inte ta den diskussionen en gång till. Efter tävlingen blir det fanimej inga staket förrän i mellandagarna, och så håller jag helt enkelt tummarna för att en staketpaus kan göra susen. 

 

I övrigt var han en pigg, snabb och studsig hund - allt är med andra ord helt i sin ordning. 

Billy startade kvällen med att göra sin bästa slalom någonsin - gång, på gång, på gång!

Fan vad gött att det börjar släppa och det börjar bli säkert. 

 

Kontaktfälten var det värre med, och det vet jag ju. Vi har inte slipat dem på ett tag, så jag behöver skaffa mig en plan och vet ärligt talat inte vad jag ska göra. 

Helst vill jag att vi ska ha en teknik som ligger mittemellan running contacts och två av två på, men det kanske bara är att drömma om? En targetteknik som bara är ett avstamp, inte ett stopp, och som fungerar utan frikommando. Ja, ni hör ju vilken utopi det är...

 

Det blir Billys sista för i år, på hemmaplan och allt.

Eftersom vi har ändrat en del i handlingen och inte kört banor på ett tag så har jag inte så höga förväntningar, men vi behöver ju träna mest av allt på själva tävlingssituationen så det är väl bara att köra på och hoppas på det bästa...

 

 

Det vore nice att avsluta säsongen med en pinne, samtidigt som min strategi är att plocka massor av pinnar nästa år - och egentligen kan tänka mig att spara dem till dess. Jag siktar nämligen på att vara utmanare till årets Agilityhund (eller årets Rookie) när det är dags för dvärgpinscherklubbens "Årets hund" 2014. Dessutom gillar jag idén med diplom i klass 1 och 2, vilket förhoppningsvis innebär att vi inte behöver ha så himla bråttom till klass 2.

 

Åh, det är en hel del grubbel här...

 

 

Hund + pilatesboll = roligt!

 

Båda pinnarna älskar bollen, de hoppar gärna upp på den och är helt orädda även när den rör på sig. Superbra träning, både för balansen och alla minimuskler i kroppen. Och det är kul!

 

Billy och Ivan har en tävlig var kvar under 2013, så jag sneglar på vårens tävlingar.

Maj är tydligen vårens agilitymånad - herregud! Kunde de inte ha bjussat på en tävling på lagom avstånd i mars eller april? 

 

Jag ska undersöka hur andra halvan av team Billgo (kanske blir det till och med team Sillgo i framtiden om Sigge och Cilla hänger på?) har tänkt, och om vi kan planera in några tävlingar på längre avstånd med övernattning och all annan himla logistik.

 

 

10 maj, Torsby (10 april)

17 maj, Lindesberg (27 april)

24-25 maj, Halmstad (5 maj)

31 maj, Karlskoga (1 maj)

6 juni, Karlstad (13 maj)

7 juni, Frövi (25 maj)

 

22 februari, Karlskoga (31 januari)

26 april, Falkenberg (29 mars)

17 maj, Forshaga (26 april)

24 maj, Kristinehamn (3 maj)

7 juni, Karlstad (17 maj)

 

Sedan Ivan var hos massören första gången för snart en månad sedan har jag väldigt noggrant studerat hur han rör sig - bara för att inse hur sned han faktiskt är. Han jobbar mycket mer med höger bak än vänster bak och det märks i princip hela tiden under promenaderna. Om han hade varit en häst så hade jag vetat precis hur jag skulle jobba för att göra honom mer liksidig, men nu har jag ärligt talat inte en aning.

 

Å andra sidan vet jag heller inte hur stor skada det faktiskt gör.
Ivan är ingen arbetande hund. Han är inte någon sporthund och han är definitivt inte tung, så hans kropp slits egentligen inte särskilt mycket. Han tränar rallylydnad emellanåt (alldeles för sällan), balanserar på bollen några gånger i veckan och går vanliga, varierade promenader varje dag - that's it. 

 

Och det är ju typiskt honom att vara sned, det räcker tydligen inte att vara krokig:

 

I morse åkte jag och Ivan till Karlstads brukshundklubb för att tävla rallylydnad (och för att dela ut gratis skäll till alla andra tävlande). Det var svinkallt och frost och jag hade inte så höga förväntningar, men vi tog några promenadvarv och höll värmen så gott vi kunde. 

 

Jag ska snart in i duschen, men Ivan har somnat på mig och borrat ner nosen mellan armen och bröstkorgen och snosar så tungt att jag inte har hjärta att flytta mig. 

 

I morse tog vi sovmorgon, hela flocken. Sen åkte husse på jobb och jag och pinnarna tog en skön (och kall!) långpromenad i skogen innan vi åkte till klubben och tränade. 

 

 

 

 

Jag är väldigt nöjd med Billys nya täcke, köpte det på Gekås förra helgen. (Väl investerade 100 kronor.)

 

När jag är ute med Billy och Ivan på mörka promenader vill jag helst att de ska se ut som två amerikanska julgranar, alternativt två små rymdskepp. Ju synligare de är desto bättre. Det får gärna vara både reflexer och lampor - här kommer mina bästa budgettips:

 

 

1. Jula / 2. Hööks / 3. Hööks / 4. Hööks / 5. XXL

 

 

 

Reflexbanden från Jula har både kardborre och resår och är en klar favorit hemma hos oss:

 

I går hade vi (jag, Lovisa och Cilla) bokat hundhallen klockan 21, och det måste ha varit något av ett genialiskt drag. Bästa träningen på länge! 

 

Vi tränade tighta staket och snabb självständig slalom och alla var grymma! Bingo och Sigge är bättre och säkrare på slalom än vad Billy är, men efter kursen i tisdag har vi fått omfamna ett nytt tänk alla tre. Billy hade lite kortslutning i ärthjärnan emellanåt, men det är jobbigt att shejpa in nya grejer och han avslutade helt fenomenalt. Duktiga, duktiga Brunis!  

 

Jag skulle ha tränat lite rallylydnad med Ivis också, men vi blev så trötta att jag kände att det var dags att prioritera hemfärd och sömn. I kväll blir det träning för hans del (Billy får jobba med pilatesbollen). Position och läggande under gång står på schemat. På lördag får han följa med till klubben och träna ännu mer. Jag kan tänka mig att han är ganska underlagskänslig och inte kan tänka sig att lägga sig var som helst, så det behöver vi testa innan tävlingen på söndag...

 

Billy har skavsår på ena tån. Han är inte halt, men det irriterar säkert. Inget att göra något åt enligt veterinären, men jag ska låta bli att klippa klon kort eftersom det bara skaver mer. Han har inget emot att bli tejpad i alla fall, alltid något.

Båda hundarna har vaccinerats i dag. Ivan var arg och Billy var feg, herregud vad de är dramatiska ibland. Nu är de trötta, knaspinnarna...

Nu har jag och Billy kommit hem från veckans omgång av tävlingskursen.

Vi ställde upp samma bana som förra gången. Efter förra veckans katastrof hade jag redan analyserat och planerat vad jag skulle göra annorlunda: mer rörlighet och min placering mellan hinder 13 och 14.

 

Förra veckan höll jag mig på 13-sidan, och då fick Billy punka på hjärnan - trots att vi har tränat massor av staket. I dag provade jag att skicka in i tunneln och placera mig mellan 13 och 14 på andra sidan (alltså 14-sidan), ta emot och sedan skicka 14, 15 och 16 därifrån. Resultatet = perfekt direkt och en skön känsla av revansch. 

Min träning fram till nästa vecka blir staket och slalom.

 

I kväll ska vi på andra tillfället på nya agilitykursen (läs om första tillfället här), och som läxa har vi att skriva upp vilka kommandon vi använder nu och om det finns något vi vill ändra på när det gäller kommandon och kommunikation på banan.

 

Jag och Lovisa passade på att göra läxan i bilen på väg hem till Karlstad efter helgens äventyr, och det här är vad jag kom fram till: 

 

Min och Billys ordlista ser ut så här:

Fram  - Hopphinder

Hopp - Däck och långhopp

In - Slalom

Genom - Tunnel och säck

Upp - Kontaktfältshinder

Ner - Kontaktfält

Bra - Uppmuntran

Kör - Fortsätt rakt fram

Här! Kom! Billy!  - Kontakt på banan

 

 

 

Gungbrädan - Vipp?

Hoppa/spring mot mig - Kom?

Hoppa/spring från mig - Ut?

Jaakko - Sväng?

Gå på utsidan av hindret - Runt?

 

Har jag glömt något?
Finns det något smart som jag har missat?

 

Lotuscupen var helgens mest spännande grej.

Jag och Lovisa bara skrattade och skakade på huvudet när vi såg banorna, vi är liksom inte där på långa vägar än. Men det var kul att prova och vi körde rena rama träningsloppen och diskade oss så att det stod härliga till.

 

För min del var det intressant att se hur Billy reagerade på agilitytävling två dagar i rad och hur stor skillnad det är på inom- och utomhustävling. Att Bill är miljökänslig vet jag ju redan, men det är skönt att forska lite i det. Till exempel är det bra att veta hur läskig balansen kan vara när det är trångt runt om, alltså nära både vägg och tak, och hur mycket skäll en domare förtjänar när det är det allra första man får syn på när man kommer ut ur en tunnel. 

 

Med tanke på publikens reaktion så kan vi i alla fall bjuda på underhållning när vi inte bjuder på sport:

  

 

Älskar att Billy fortsatte att dela ut gratis skäll till domaren även när han kom ut ur nästa tunnel. Livet med en pinne alltså ♥

Zzzz...

Det här kan mycket väl ha varit den längsta dagen i mitt liv.
Herregud.

Vi var på plats i Varberg vid strax efter 11 och åkte därifrån klockan 18. Det var så himla mycket mer starter än vad vi är vana vid och gick ganska trögt = mycket väntetid. Hur som helst, vi diskade oss rejält i båda klasserna och jag har fått en hel del att tänka på. 

Första klassen, agility: 
Bra start med taggad Billy, litet missförstånd på gungbrädan men det rättade vi till snabbt. Vid sista hindret innan slalomen insåg jag att det här skulle gå åt helvete, Billy blev så osäker när han var på väg rakt mot publiken. Det är hans största svaghet, att hans trygghet på banan handlar så mycket om att ha koll på omgivningen och det är så frustrerande att det inte räcker med mig som stöd när han skiftar fokus.

Att springa rakt mot ett folkhav = inte så många trygghetspoäng, tyvärr. Billy bröt vår kontakt när han insåg hur nära publiken var och sen fick vi det ganska kämpigt med slalomen. Vi diskade oss inte förrän fyra hinder efter slalomen, när han tog tunneln från fel håll (två gånger, dessutom). Men han gjorde A-hindret superbra och kontaktfälten är verkligen jäkligt säkra nu för tiden.

Jag är nöjd med rundan fram till salomen, att han klarade slalomen bra till slut och han var vid gott mod när vi avslutade. 

 

 

 

 

 

 

Så... Sammanfattningsvis vet jag inte riktigt. 

Jag tycker att Billy var lite väl bekväm när han sprang vid sidan av tunnlarna i andra klassen, men har förståelse för att han var trött i lillhjärnan och eventuellt hade lite kortslutning (jag med!). Det här med publiken vet jag inte riktigt hur jag ska hantera eftersom jag vet att Billy är en känslig kille, men hans känselspröt behöver kanske programmeras om lite? Hur som helst är det något som vi egentligen bara kan träna på i skarpt läge, det är en del av tävlingssituationen som han behöver lära sig att förstå och leva med. Och sen kanske det är så att tävling i ridhus inte är vår bästa grej, helt enkelt.

 

I morgon är det annan tävling. 
Hoppas att vi har laddat om då.

I morgon är det tävling och vi har laddat för fulla muggar.

Först laddade vi med en tidig morgon fylld av packning. Sen laddade vi med promenad, en blixtvisit till agilityplanen för att checka av slalom och kontaktfält (Billy gjorde sina bästa slalom hittills!) och sedan med 40 mil i bil innan vi mötte upp mamma och Miro och släppte ut alla hundar på stranden. 

 

De blev väldigt, väldigt glada.

 

 

 

 

 

I går var vi hos Urre-Burr igen, för Ivans tredje och Billys andra massage. 

Ivan är nu mera lika spänd som kokt spagetti, så nu behöver han inte masseras på ett tag. I stället blir det fokus på Billy. 

 

Han är stel i nacke och "axlar"/skuldror, typisk stelhet som kommer av koppeldrag (och en personlighet som vill ha koll på allt och som är som en radar). Billy behöver också mjuka upp och stretcha sina bakben, han har så mycket muskelmassa där att det är viktigt att hålla dem välsmorda så att de inte stelnar. Stretcha alla ben, viktigast är att sträcka ut och stretcha fram bakbenen, och töja skuldror+bog. 

 

Förutom att det är skönt, så kommer att han bli mjukare och rörligare - och därmed minskar skaderisken. Dessutom kommer det här göra att Billy blir mer explosiv och får ett bredare rörelseregister - och massage inför en start ger en riktig kick (bättre blodcirkulation och syreutbyte i musklerna). Billy har inga skador, han är tvärt emot väldigt frisk och i toppform. Men agility är en farlig sport med många risker, och jag vill gärna konservera och bevara toppformen så länge som möjligt... 

 

Ni ser ju själva, jag räknar med något slags dunderunder här. Min masterplan för vintern är att träna något så in helvete ambitiöst och att ägna en stund åt massage, strech eller balansträning varje dag. Nästa år ska vi vara farliga på tävlingsbanorna, och därmed basta.

 

 

Grattis på födelsedagen Ivis!

Hoppas att dina tre år på jorden har varit till belåtenhet, lilla härskare. Själv kommer jag fortfarande ihåg hur pyttepyttepytteliten du var en gång i tiden. ♥

 

Första kurstillfället och ny lokal, ny tränare, nytt tänk. 

 

Efter presentation och banbygg gick vi bana i en evighet. Det var en klurig bana med många alternativ, och fokus låg på att spara sekunder. Så här såg den ut:

 

Dagens hemmaträning:

Trickträning

Ny grej: Slalom mellan mina ben.

I vanliga fall är Ivan den som har den snabbaste ärthjärnan, men nu var det faktiskt Bill som hajade grejen först. Billy fick dessutom träna plats medan Ivan fick en genomkörare när det gäller kommandon. Duktiga pinnar!

Stor skillnad på svart och brun hund! Ivan är stenkool och slappnar av snabbare, det är knappt så att bollen rör sig. Billy har mer att kämpa med, så där är det fullt darr som gäller - bollen vibrerar nästan. Men han tycker att det är skitroligt och hoppar gladeligen upp på bollen gång på gång, och det tycker jag är huvudsaken. 

 

Nu ligger de i träningskoma lagom till kvällspromenaden.

Billy ligger platt som pannkaka under mitt skrivbord, godingen!

 

I vinter blir det (tack och lov!) en hel del inomhusträning. 
Jag tänker inte springa barfota, utan har investerat i de här (rätt billiga) skorna från Nike:

"Denna mångsidiga sko från Nike passar fint för olika typer av träning, till exempel löpning, gruppträning eller gymträning. Ovandelen är i luftig mesh och mellansulan är stötdämpande vilket ger skön komfort. Yttersulan är följsam samtidigt som du får ett bra grepp vid snabba vändningar."

Hoppas att de är snabba!

I går efter agilityträningen åkte vi till massören.
Andra gången för Ivan och första gången för Billy.

 

Nu fungerar våran actioncam igen, så jag tog med den till dagens agilityträning och filmade lite. Jag är för övrigt mycket road över vilken bild youtube valde ut som omslag till klippet, hahaha!

NÄR ska hundarna vaccineras?

Förra året fick de sin spruta 14 november, och eftersom jag vet att det inte alls är superdupernoga som inom ridsporten är jag lite fundersam... (I hästvärlden är det enkelt: du har 365 dagar på dig, annars är det ny grundvacc som gäller. Om pinnarna vore hästar så hade det alltså varit vaccinering allra, allra senast 14 november i år också.)

 

Men... Billy ska ju tävla 16-17 november, och jag vet ärligt talat inte om det är bäst att göra det före eller efter. 

 

Någon som har tips?

 

 

Ett dygn senare:

Nu vet jag! Vi vaccinerar efter tävlingen.
DHPPi ska de egentligen ha vart fjärde år, men jag kommer att göra det vart tredje. Senast var 2010, så jag passar på att ta det i år. Ivan ska däremot bara ha Pi nu, han får DHPPi nästa år i stället.

I förmiddags var jag och hundarna hos Urre-burr för att Pernilla skulle klämma och knåda lite på Ivan. Mycket för att Ivan behöver acceptera att bli hanterad av en "främmande men av flocken godkänd person", men också för att jag vet att han behöver klämmas och knådas. 

 

Helkroppsmassage, stresspunktsbehandling och stretching stod på shemat. Och mycket riktigt, Ivan hade tydliga spänningar i nacken och korsryggen, dessutom är han ojämnt musklad i bakbenen. Bra att veta. Nu väntar ytterligare två besök på Urre-burr för att mjuka upp The Black Destroyer, det närmaste redan på lördag. 

Det tog ganska lång tid innan Ivan fann sig i behandlingen, men när Pernilla var klar låg han kvar i hennes knä, nästan som i trans. Han var nog precis så där mysigt hög som jag blir av massage. 

Billy kompenserade Ivans låga engagemang med att visa sina allra bästa och charmigaste sidor, men han får vänta med massage ett tag till. Sista tävlingen är 1 december och jag tror inte att han får massage innan dess.

Vi har ett litet agilityuppehåll just nu, jag tror nämligen ganska stark på the power of pause.

 

Det går kanske inte att vila sig i form, men för att bli bättre på något krävs det faktiskt en paus med jämna mellanrum. Vi laddar inför tävlingen nästa helg genom att pausa fram till slutet av den här veckan. Sedan blir det aglityträning under helgen och på tisdag (start för ny kurs!) och sen tävling både lördag och söndag.

Ivan får däremot träna desto mer. 
Vi kör lite rallylydnad varje dag och nu kan han sitt - stå nääästan varje gång, dock utan rätt position och placering, det tar vi i nästa steg. Han kan även upprepa sitt - ligg i ungefär en evighet, vilket är mer än Billy någonsin har klarat av, hahaha. Han bästa är fortfarande alla moment som innebär att gå runt, tysksvängen är hans ständiga trumfkort. Och så har Dagis-Malin lärt honom snurr under gång. Det är ju helt fantastiskt att få moment helt gratis :D

 

Nu har Billy använt selen från Mitizo Dezign i en vecka. Det är en sele som man kan knäppa fast kopplet både på ryggen och framme på bröstet, som en WGV-sele. 

 

Billy har storlek small på sin, men jag tror att han egentligen hade kunnat ha storlek medium eftersom jag har fått spänna ut den mycket runt bröstkorgen. Den är för övrigt reglerbar överallt och jag tycker att den sitter jäkligt bra. Billy gillar den, han kliver enkelt i och ur den och den sitter där den ska under tiden vi är på promenad.