Billy fick en skitbra start och vi klarade 1-6 utan bekymmer.

Sedan ville han helst hoppa hinder 15 i stället för 7, men det fick vi bukt med ganska snabbt. 8, 9, 10 var inga konstigheter och att skicka på 11 var lugnt, men att ta emot var svårare. 9-11 fick vi ta om ett par gånger och sen var det inga problem att skicka till 12. 

 

BIlly ville verkligen inte hoppa 14, han gick på utsidan av det hindret säkert 10 gånger och jag kände att jag verkligen inte nådde fram till honom. Han hade liksom låst sig, och det gör Billy aldrig i vanliga fall. Till slut fick vi en bra sväng på rätt hinder och efter det avbröt vi. Vid det laget var Billy både flåsig och frustrerad, och det ser jag inte som ett bra tecken. Då har han jobbat för hårt och för länge, både med kroppen och hjärnan.

 

Det känns som att övningen var bra, men att upplägget inte alls passade oss i går. Jag hoppas verkligen att det ändras till nästa vecka, för det fungerar inte att köra 10 minuter nonstop i sträck. Inte undra på att Billy drabbades av härdsmälta... Vi är experter på att få ut mesta möjliga av korta pauser och är vana att köra intensivt och sedan pausa några minuter för att landa och smälta övningen. 

 

Jag har tre känslor inför resten av kursen efter första tillfället:

1. Förväntan: Jag förväntar mig att vi båda ska lära oss mycket och utvecklas, och jag förväntar mig att vi kommer kunna göra riktigt bra slalom när den är slut.

2. Roligt: Det är ju så himla kul med agility! Det ska också bli roligt att träna på ett nytt sätt och för en ny tränare.

3. Skeptism: Jag är skeptiskt till upplägget och känner att jag blir snål när jag har pröjsat 1300 spänn för en kurs och sedan får 10 minuter av tränarens uppmärksamhet. (Om det fortsätter på samma sätt får vi alltså 50 minuters aktiv träningstid för 1300 kronor.) Vi är 6 deltagare och kursen pågår 1 timme och 45 minuter, så det borde finnas lite mer tid för varje person.