Billy och jag tävlade under helgen. DM går på lite högre nivå än vad vi är vana vid, det är väl typ klass 2. Banorna var så otroligt roliga, jag ska be domaren skicka dem till mig så att vi kan roa oss med dem fler gånger. 

 

Hur som helst - DM! 

Det var skitroligt. Jag hängde med gänget från Hammarö som jag tränade en del med förut och som lärde mig grunderna. De tävlar i klass 2 och 3, och vi hade supertrevligt. De är så himla duktiga och jag suger åt mig allt jag kan.

 

 

 

 

I andra klassen var banan ännu trixigare, så vi skärpte till oss. Fick ett slalomfel även där, och en vägran (tror jag?) på grund av missförstånd vid en tunnelingång. Däremot klarade vi alla svåra grejer klart över förväntan, och jag är mycket mallig över att vi tog oss runt med bara 10 fel på en bana som är en bra bit ovanför vår nivå. Vi hamnade på sjunde plats och firade med att åka hem och lägga oss i soffkoma tillsammans med en påse ostbågar. Fint ska de vara!

 

Duktig Brunis!

 

Årets första agilitytävling är avklarad. Jag älskar att tävla i Kristinehamn, de är toppenbra arrangörer och jag gillar deras funktionärer, tävlingsplan och hinderpark.

 

 

I första klassen, hoppklassen, diskade vi oss efter att ha gjort en skitbra slalom. Jag kom lite efter och Billy passade på att ta några egna initiativ när det gäller hinderordning. Hade jag varit snabbare så hade det nog gått att rädda, men just nu är jag inte så himla snabb och sånt är livet. Oavsett det så hade vi fint flow och bra tempo, han är så himla bra just nu. 

 

 

I andra klassen (agilityklass) så var känslan ännu bättre. Vi samlade på oss 10 fel, riktiga skitfel men loppet var så jäkla bra i övrigt. Ett kontaktfält (balansen var ganska låg, så vinkeln bjöd in till ett långt språng) och en miss i slalomen. Utöver det - så klockren! Jag är riktigt stolt över hur bra han tog sig an vippbrädan, nu när han van den extremt lätta med "sandpapper" som vi har på klubben trodde jag ärligt talat inte att han skulle vara så bra på en tyngre och trögare. Men jodå - han tog sig an den supersäkert och utan att tveka. Vi hamnade på åttonde plats. Duktig Brunis!

 

 

Jag är så glad och nöjd. Och det är så roligt med agility! Jag älskar verkligen att tävla och träna med Billy, det gör mig lycklig och fylld av energi. Vi är ett bra team. 

Pivi gick verkligen in hårt för att slå nytt personligt rekord i rallyolydnad i dag. Det resulterade i två diskningar av två möjliga. 

 

Herregud vilken flopp.

 

Kontakten var obefintlig och han ville typ inhalera hela banan genom nosen. 

 

Första klassen kunde vi fullfölja i alla fall, även om jag diskade oss redan vid skylt nummer fem eftersom jag var tvungen att hämta honom och bära honom till skylten på grund av att han försvann in i sin egen lilla värld. Kul. Efter det blev det i alla fall bättre. Han gjorde momenten bra, men var verkligen hemskt mellan skyltarna.

 

"Lurig liten hund", jo tack!

 

I andra klassen kunde han lika gärna gått in på banan själv, jag tror inte ens att han märkte att jag var med förrän jag bröt och gick av planen. Han ville bara lukta på blommorna... 

 

Ja jösses.

Det fina är i alla fall att han aldrig har varit så här dålig förut, så det hör liksom inte till vanligheterna att vi presterar så här undermåligt. Å andra sidan har han nog dödat mitt tävlingsintresse för rallylydnad helt. 

 

Agility, det är grejer det. 

 

(Tur att han är söt i alla fall. 

Nu ligger han och sover tungt på min mage och är alldeles underbar.)

Nu har jag fått bilderna från äventyret i Stockholm från hundarnas uppfödare. 

Spontan reaktion: Billy är ju så snygg att det nästan inte är klokt!

 

Som jag älskar den här hunden. Fina Bill!

 

Domaren mäter Billy med måtband.

(Det skiljde en centimeter på resultatet mellan måttbandet och mätstickan, förresten.)

 

Andra domaren visiterar Billy.

Älskar att han är så trygg på bordet att han dessutom hinner flirta lite. 

 

Här står han snyggt och får sin bedömning. 

 

Billy, min Billy.

Mitt hjärtas önskeprins. 

Billy har haft en enda stort diskdisco den här helgen. 

Vi diskade oss både i agilityn och i utställningsringen båda dagarna, men vad gör det om hundra år? Jag har ingen utställningshund, och det vet jag ju. Billy är verkligen supersnygg och han har allt en dvärgpinscher kan drömma om – inklusive en eller två extra centimetrar. Han är för stor för utställningsringen, helt enkelt. 

 

På lördagen dömde Rodi Hübenthal. 

Så här säger kritiken:

 

 

Och så här sa domaren:

 

På söndagen dömde Jan Herngren.

Så här säger kritiken:

 

Mätresultat: 33 cm

Mentalitet: Härlig

 

Och så här sa domaren:

 

Det är ju lite konstigt att han kunde krympa en hel centimeter på ett dygn, men första domaren mätte med måttband och andra hade en riktig mätsticka. Jag väljer att gissa att han är 33,5 cm hög helt enkelt.

Och Rodi har rätt, jag ska inte lägga pengar och tid på att gå på utställning. Billy kommer aldrig bli en utställningschampion och det är inte heller där jag har mitt fokus. Han är ju en sporthund! 

 

Jag har tyvärr bara en enda bild, resten finns i Ingelas kamera...

Men här ligger han, kungen. Han har varit en jätteduktig burhund i tältet och har chillat för fullt mellan varven. 
 

 

Den här lilla punschpralinen travade till sig sin allra första rosett i dag.
Duktiga lilla Piven!

 

Han kom på andra plats i nybörjarklassen, på ganska blygsamma 68 poäng. (Jag tappade 10 bara på att tappa stegräkningen i 1-2-3 bakåt... Skärpning!) 

 

Han var såduktig och höll nosen uppe riktigt bra och visade upp ett helt klockrent läggande, tack och lov. Bästa, bästa Ivan! Domaren skrev att han var pigg och alert, och det håller jag med om. Sen är han ju ungefär som kvicksilver att hantera, det gäller att hålla fokus och verkligen ha honom med sig – annars bara rinner han i väg på en millisekund. 

Eller rallyolydnad kanske är en mer korrekt term just i dag?

Hahaha!

 

 

Den här lilla marsipangrisen har gjort sin tredje och sista tävling i år, och det gjorde vi till tonerna av diskdisco. I första klassen på grund av mig (jag gjorde sidosteg åt höger före skylten i stället för efter och diskade oss därmed på FÖRSTA skylten. Hurra!) och i andra klassen på grund av liten olydig hund som tröttnat på allt och som bara ville genomsöka ridhuset efter möss. 

Om jag inte hade klövat till det i första klassen så hade vi skrapat ihop 80 poäng, domaren var snäll nog att fortsätta räkna hela banan trots diskningen. Och Ivans lillhjärnan blir kanske lite väl varm av att starta två klasser, men vi har åtminstone provat. Han var dessutom helt fantastisk på uppvärmningen, den lille skiten. Vi fick i alla fall kommentarer om att han är urgullig, både på protokollet och bland konkurrenterna på läktaren. 

Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att det var hans förväntningar på ridhus som ställde till det mest i dag, vi har aldrig tränat rally i ridhus - däremot har vi haft ridhusparty med inslag av möss flera gånger. Inte konstigt att han var extremt fokuserad på sargen...

 

Och det här med att det faktiskt går att ta med Ivan på tävling, utan Billy och utan husse och utan allt annat som hör till vardagen, där han finner sig i att det finns andra hundar och andra människor och en uppgift att lösa... Det är ganska otroligt att det fungerar, och för bara ett år sedan hade jag aldrig kunnat drömma om att göra det. Fina Pivi! ♥

 

Här är banorna, båda var väldigt roliga:

Agilityklass:
Diskelidiskdisco!
Tråkig start med slalomen - även om både starten och slalomen i sig var väldigt bra. Det som hände i slalomen var att Billy blev störd, troligtvis för att slalomen är under renovering och vi tränar väldigt mycket på nya slalomen, men tävlar med gamla. Han är avsevärt snabbare i slalomen nu, det måste jag säga. Duktig!

Jag är nöjd med min handling fram till det att han inte tar tunneln, och jag är fortfarande inte helt säker på vad som hände där och varför han inte tog den - men jag är väldigt glad att han tar bakombyten så jäkla bra. 

 

När vi kom till gungan gjorde jag en snabb lägesanalys och bestämde mig för att diska oss där. Med tanke på hur många fel vi hade dragit på oss så var det liksom bättre med en disk och en väldigt positiv upplevelse på gungan än att hafsa i mål och sedan gå raka vägen till skamvrån utan att passera gå. Jag är oerhört nöjd att jag valde att göra det, det kändes skitbra och jag vet att det var värt det. 

 

 

Hoppklass:
Diskdiscot fortsätter. 

Den här klassen hade tema: spring för livet! och det var väl ungefär det vi gjorde fram till Bermudatriangeln där det blev knas på grund av min virrhjärna. Det är enbart min placering mellan hindren som sabbar, och den tabben tar jag gladeligen på mig. Billy hade verkligen roligt på banan och det värt allt. (Jag vill också hävda att vi ändå lyckades klämma in två snygga byten även i den här rundan. Den där kursen vi går kanske ger mer än vad jag först vågade hoppas på?)

 

Efter disken blev det än en gång trassel i slalomen, men jag var så glad över vårt tempo och den sköna känslan av flow att det inte gjorde något. Vi har ju faktiskt reserverat hela den här vintern åt slalomträning, så det kommer.

 

 

 

Bästa grejerna med dagens tävling:

1. Billy var glad och framåt. Inga konstigheter och inga spöken. Halleluja!

2. Vår nya startritual känns jävligt bra. Konceptet "mysig stund först - fullt ös sen" verkar vara nyttigt för oss.

3. Min handling och vårt tempo är märkbart bättre än tidigare. 

4. Alla tabbar är fixbara. Vi (jag) gör faktiskt inga allvarliga fel.  

5. Jag ser mycket fram emot vinterns träning. Nästa år är vi bäst.

Billy och Ivan har en tävlig var kvar under 2013, så jag sneglar på vårens tävlingar.

Maj är tydligen vårens agilitymånad - herregud! Kunde de inte ha bjussat på en tävling på lagom avstånd i mars eller april? 

 

Jag ska undersöka hur andra halvan av team Billgo (kanske blir det till och med team Sillgo i framtiden om Sigge och Cilla hänger på?) har tänkt, och om vi kan planera in några tävlingar på längre avstånd med övernattning och all annan himla logistik.

 

 

10 maj, Torsby (10 april)

17 maj, Lindesberg (27 april)

24-25 maj, Halmstad (5 maj)

31 maj, Karlskoga (1 maj)

6 juni, Karlstad (13 maj)

7 juni, Frövi (25 maj)

 

22 februari, Karlskoga (31 januari)

26 april, Falkenberg (29 mars)

17 maj, Forshaga (26 april)

24 maj, Kristinehamn (3 maj)

7 juni, Karlstad (17 maj)

 

I morse åkte jag och Ivan till Karlstads brukshundklubb för att tävla rallylydnad (och för att dela ut gratis skäll till alla andra tävlande). Det var svinkallt och frost och jag hade inte så höga förväntningar, men vi tog några promenadvarv och höll värmen så gott vi kunde. 

 

Lotuscupen var helgens mest spännande grej.

Jag och Lovisa bara skrattade och skakade på huvudet när vi såg banorna, vi är liksom inte där på långa vägar än. Men det var kul att prova och vi körde rena rama träningsloppen och diskade oss så att det stod härliga till.

 

För min del var det intressant att se hur Billy reagerade på agilitytävling två dagar i rad och hur stor skillnad det är på inom- och utomhustävling. Att Bill är miljökänslig vet jag ju redan, men det är skönt att forska lite i det. Till exempel är det bra att veta hur läskig balansen kan vara när det är trångt runt om, alltså nära både vägg och tak, och hur mycket skäll en domare förtjänar när det är det allra första man får syn på när man kommer ut ur en tunnel. 

 

Med tanke på publikens reaktion så kan vi i alla fall bjuda på underhållning när vi inte bjuder på sport:

  

 

Älskar att Billy fortsatte att dela ut gratis skäll till domaren även när han kom ut ur nästa tunnel. Livet med en pinne alltså ♥

Det här kan mycket väl ha varit den längsta dagen i mitt liv.
Herregud.

Vi var på plats i Varberg vid strax efter 11 och åkte därifrån klockan 18. Det var så himla mycket mer starter än vad vi är vana vid och gick ganska trögt = mycket väntetid. Hur som helst, vi diskade oss rejält i båda klasserna och jag har fått en hel del att tänka på. 

Första klassen, agility: 
Bra start med taggad Billy, litet missförstånd på gungbrädan men det rättade vi till snabbt. Vid sista hindret innan slalomen insåg jag att det här skulle gå åt helvete, Billy blev så osäker när han var på väg rakt mot publiken. Det är hans största svaghet, att hans trygghet på banan handlar så mycket om att ha koll på omgivningen och det är så frustrerande att det inte räcker med mig som stöd när han skiftar fokus.

Att springa rakt mot ett folkhav = inte så många trygghetspoäng, tyvärr. Billy bröt vår kontakt när han insåg hur nära publiken var och sen fick vi det ganska kämpigt med slalomen. Vi diskade oss inte förrän fyra hinder efter slalomen, när han tog tunneln från fel håll (två gånger, dessutom). Men han gjorde A-hindret superbra och kontaktfälten är verkligen jäkligt säkra nu för tiden.

Jag är nöjd med rundan fram till salomen, att han klarade slalomen bra till slut och han var vid gott mod när vi avslutade. 

 

 

 

 

 

 

Så... Sammanfattningsvis vet jag inte riktigt. 

Jag tycker att Billy var lite väl bekväm när han sprang vid sidan av tunnlarna i andra klassen, men har förståelse för att han var trött i lillhjärnan och eventuellt hade lite kortslutning (jag med!). Det här med publiken vet jag inte riktigt hur jag ska hantera eftersom jag vet att Billy är en känslig kille, men hans känselspröt behöver kanske programmeras om lite? Hur som helst är det något som vi egentligen bara kan träna på i skarpt läge, det är en del av tävlingssituationen som han behöver lära sig att förstå och leva med. Och sen kanske det är så att tävling i ridhus inte är vår bästa grej, helt enkelt.

 

I morgon är det annan tävling. 
Hoppas att vi har laddat om då.

Woopido!

Nu har resultatet kommit ut på avelsdata.



Enligt diagrammet har jag en lekfull, hungrig, nyfiken och orädd vakthund (som lackar ur på främmande, närmande personer i hatt och solglasögon).

Jag känner att det speglar Billy ganska bra och är rätt nöjd med BPH om helhet. 

Nu har vi kommit hem från Malung och dagens BPH. 

Vi har gjort MH förut, och det var väldigt liknande - men det märktes att i BPH tas det mer hänsyn till hundens ras och storlek, vilket MH inte alls gör.  

 

Billy reagerade bättre på överraskningsmomentet i BPH än i MH, och jag är lite förvånad över hur bra han fixade underlagsmomentet i BPH. I övrigt tycker jag att han reagerade väldigt lika på momenten, och det var inga större överraskningar. Han vill inte att främmande personer ska ta på honom och leker inte med vad som helst, det är inga nyheter. Figuranten i moment 6 fick en rejäl utskällning, precis som spökena också fick när vi gjorde MH.

Främmande person är helt okej på avstånd. 

 

... Och Billy följer med på promenad, om än något skeptisk. 
Det fick däremot vara nog när den främmande personen ville ta på honom, han visade tydligt att det inte var aktuellt och visitering uteblev.

 

Vår egen leksak var såklart superkul. Här kollar Billy intresserat på när den nyligen främmande personen leker med den andra leksaken ...

... som såg jätteroligt ut på avstånd, men inte alls var lika kul på nära håll. 

 

... det här var en bra lek, tyckte Billy!

 

 

 

Här har Ingela tagit bilden precis när gubben fälls upp, kopplet har inte ens landat än. Härifrån drog Billy i en båge till baksidan av gubben med ett högljutt morr.

 

 

Men den var ju inte alls farlig! 

 

Samma beteende som på överraskningen, dock utan morr. Han rör sig i en båge och undersöker baksidan först. 

 

 

... och sen en grundlig undersökning av insidan. 

 

 

 

Närmande person i rock, hatt och solglasögon. Billy larmade för full hals så fort han fick syn på personen. Han gick ut i hela koppellängden och jobbade i båge, från höger till vänster och skällde rejält hela tiden. 

 

 

 

Sen klädde vi av den närmande personen, och då blev det lugnt och ro och ordning igen.

 

 

 

Det som jag trodde skulle vara jobbigt för Billy var ju inga problem alls. Duktig Bill!

 

 

I söndags var det KM på Sörmons Hundklubb.
Billy och jag plockade hem en silvermedalj i agility. Duktiga vovve!

 

 

Billy är champion!

Han får den officiella titeln i november någongång, när resultaten rapporteras - men ändå. Så gött att kunna bocka av det på listan. 

 

Dagens tävling var så himla bra!

Lite kyligt, men toppenbra sällskap, toppenbra banor, toppenbra stämning, toppenbra allt!

 

I första klassen (hoppklass) var Billy precis som han ska. Banan var ganska teknisk och svår, men det passade oss och vi nollade. Första nollan! Jag grät lite av stolthet och lycka och ville bara jubla resten av dagen. Sedan gick jag och kollade på resultatlistan och noterade att vi kom på FJÄRDEPLATS i klassen (av 25 startande) och att vi lyckades ta VÅR FÖRSTA PINNE!

 

 

I agilityklassen fick vi en vägran uppe i det läskiga hörnet, annars var det toppen. Jag fick sansa honom lite innan slalomen, men han tog alla kontaktfält och var helt orädd på gungbrädan = mycket stolt matte. Kalasbra!

I den här klassen kom vi på plats 8 av 24. 

 

 

I går var jag och Billy på KM i agility på Hammarö, en perfekt uppladdning inför söndagens tävling :)

 

I agilityklassen hade Billy lite att titta på och vi fick 10 fel efter två vägringar (tror jag. Kan ha varit 15 också). Inga konstigheter egentligen, bra tempo och helt okey fokus utöver två tapp. Toppenbra slalom och inte en enda liten grej att anmärka på när det gäller kontaktfält. GÖTT!

 

I hoppklassen hade vi bästa känslan någonsin. Det var en rolig bana som passade oss alldeles utmärkt och efter två tredjedelar trodde jag att hade segerchans - sen kom Billy ur en tunnel i typ överljusfart och kände sig uppenbarligen väldigt själständig eftersom han råkade ta helt fel hinder, men vi fullföljde banan med bravur. Jag var helt lyrisk efteråt, och tror inte att vi har varit så bra någon gång tidigare. ♥