Ni vet när det är sådär höstruskigt och regnigt att man tror att det aaaaldrig kommer gå över och bara vill ligga i soffan bland massor av kuddar under en varm filt tillsammans med en tekopp och se på bra filmer hela dagarna?

 

Billy är inne på samma linje.

Han bäddade ner sig bland kuddarna i soffan både före och efter promenaden i morse, och det här var det sista jag såg av honom innan jag åkte till jobbet:

 

Om en vecka ska Ivis till Urre-Burr och få massage.

Jag har ganska länge anat att han har lite ont i korsryggen, men det har liksom inte varit så mycket mer än en aning. Min gissning är att det är en spänning, som säkert retas upp lite när han står och går på bakbenen (vilket han gör ofta och mycket). Han är liksom lite krum i ryggen emellanåt, och brukar dessutom skjuta rygg när jag stryker honom över ryggen, lite så som katter brukar göra.

 

Andra helgen i november åker team Billgo till Halland på agility- och gekåshelg.

Jag ser så oerhört mycket fram emot det och tror att vi kommer ha superroligt.

Jag har tagit ledigt från jobbet, så vi åker ganska tidigt på fredagen för att hinna med både en sväng till Ullared och en promenad på hundstranden. 16 november är det tävling i Varberg, och 17 november är det en inoff i Lotushallen i Öinge som jag är rätt sugen på, men vi har inte anmält oss än. Öinge ligger inte ens en kvart från mina föräldrars hus som är vårt base camp den här helgen. Jag är väldigt, väldigt sugen på att slänga i väg en anmälan snart...

 

Fram till dess är det fokus på fokus. 

Och kontaktfält.

Och slalom.

 

 

 

 

Team Billgo är ett svårslaget och storslaget träningsteam bestående av Billy och Bingo, med två människor och två småbröder som sällskap. Och nu har Bingos matte äntligen börjat blogga!

 

Spana in Hundpalatset och lär känna fluffhundarna Bingo och Rabalder vettja!

Woopido!

Nu har resultatet kommit ut på avelsdata.



Enligt diagrammet har jag en lekfull, hungrig, nyfiken och orädd vakthund (som lackar ur på främmande, närmande personer i hatt och solglasögon).

Jag känner att det speglar Billy ganska bra och är rätt nöjd med BPH om helhet. 

I dag har vi varit hos Sara och köpt en sele från Metizo Design.

 

 

"Metizo Selen är framtagen med en ergonomisk utformning så att den inte skall belasta hundens känsliga nack- & ryggkotor. Hunden har helt fria luft- och andningsvägar då selen inte trycker över hundens hals. Hunden har full rörelsefrihet i denna sele. De mjuka remmarna är justerbara. Metizo Selen är till största delen fodrad. Spännet sitter vid sidan av hunden för att inte ge skav eller på annat sätt irritera hunden.

Det finns 2 st koppelfästen, det ena sitter uppe på ryggen, det andra fram på bröstbenet. Om man använder det främre koppelfästet så får inte hunden samma kraft att dra framåt, vilket kan leda till att hunden drar mindre i kopplet. Det är enkelt att byta koppelinfästning under promenaden."

 

Den lovar ju rätt mycket. Och verkar rätt smart.
Hittills har vi testat den på promenad i cirka 7 minuter.
Och första intrycket är att den verkar mycket lovande.

Jag ska testa för fulla muggar i en vecka och återkommer med recension nästa fredag.

Såhär ser jag ut på utsidan när jag hör folk prata om att "Hunden behöver bara veta vem som bestämmer!" eller "Barbro Börjesson är fantastisk!" eller "Cesar Millan är min husgud!" eller "Hunden ska lära sig att veta hut" eller "Rangordning!" eller "Dominans!" eller "Du har väl visat att det är du som är ledaren?" eller "Har du ingen pli på hunden?"

 

Förra helgens KM gav tydligen blodad tand, nu vill jag börja träna mer rallylydnad med Ivan igen. 

Jag har bokat in en tid med och hos Sara på onsdag som kickstart, så får vi se vad som händer sen. 

 

Ivan är lite periodare när det gäller träning, och det är ärligt talat ganska skönt att han nöjer sig med att bara vara soffpotatis/olydig/Billys cheerleader emellanåt. 

 

Nu har vi kommit hem från Malung och dagens BPH. 

Vi har gjort MH förut, och det var väldigt liknande - men det märktes att i BPH tas det mer hänsyn till hundens ras och storlek, vilket MH inte alls gör.  

 

Billy reagerade bättre på överraskningsmomentet i BPH än i MH, och jag är lite förvånad över hur bra han fixade underlagsmomentet i BPH. I övrigt tycker jag att han reagerade väldigt lika på momenten, och det var inga större överraskningar. Han vill inte att främmande personer ska ta på honom och leker inte med vad som helst, det är inga nyheter. Figuranten i moment 6 fick en rejäl utskällning, precis som spökena också fick när vi gjorde MH.

Främmande person är helt okej på avstånd. 

 

... Och Billy följer med på promenad, om än något skeptisk. 
Det fick däremot vara nog när den främmande personen ville ta på honom, han visade tydligt att det inte var aktuellt och visitering uteblev.

 

Vår egen leksak var såklart superkul. Här kollar Billy intresserat på när den nyligen främmande personen leker med den andra leksaken ...

... som såg jätteroligt ut på avstånd, men inte alls var lika kul på nära håll. 

 

... det här var en bra lek, tyckte Billy!

 

 

 

Här har Ingela tagit bilden precis när gubben fälls upp, kopplet har inte ens landat än. Härifrån drog Billy i en båge till baksidan av gubben med ett högljutt morr.

 

 

Men den var ju inte alls farlig! 

 

Samma beteende som på överraskningen, dock utan morr. Han rör sig i en båge och undersöker baksidan först. 

 

 

... och sen en grundlig undersökning av insidan. 

 

 

 

Närmande person i rock, hatt och solglasögon. Billy larmade för full hals så fort han fick syn på personen. Han gick ut i hela koppellängden och jobbade i båge, från höger till vänster och skällde rejält hela tiden. 

 

 

 

Sen klädde vi av den närmande personen, och då blev det lugnt och ro och ordning igen.

 

 

 

Det som jag trodde skulle vara jobbigt för Billy var ju inga problem alls. Duktig Bill!

 

 

I morgon åker vi till Malung för att göra BPH. 

Jag är förväntansfull och tycker att det ska bli jätteroligt. Det ska bli intressant att se skillnaderna jämfört med MH och se om, vad och hur Billy gör annorlunda eftersom momenten onekligen är ganska lika.

 

Nu laddar vi lite extra genom att klä en pipboll med kaninpäls att ta med i morgon. Päls i allmänhet och kaninpäls i synnerhet är Billys allra främsta fetisch. 

 

I söndags var det KM på Sörmons Hundklubb.
Billy och jag plockade hem en silvermedalj i agility. Duktiga vovve!

 

 

Jag har preppat med räkost och är mycket förväntansfull och räknar i med minst en hallelujakör. 

 

Vi ska alltså träna hundmöten. 

Mina hundar har inga stora problem med hundmöten, de gör inga utfall eller blir hysteriska. 

De gånger vi får problem är främst vid två tillfälllen:

1) När Ivan blir rädd (och Billy per automatik kompenserar det med att bli "tuff" och försvarande)

2) När den mötande hunden är stökig och högljudd (mina hundar speglar det direkt)

 

Däremot är mina hundar experter på att reta upp andra hundar med sin blotta uppenbarelse, och det är bland annat det som vi ska träna på i kväll. Trots att de har sitt uppenbart provocerande utseende emot sig, så ska vi bidra till bättre och lugnare hundmöten (för alla inblandade) genom lugnande signaler och kommunikation. Det är också mycket för att stärka Ivan, han behöver fortfarande stöd och särskilda åtgärder för att hantera hundar som han inte känner. Där andra ser en skällig liten hund, ser jag hur han egentligen agerar i stress och skräck och bara vill ta sig därifrån. 

 

Hur som helst ska det bli väldigt spännande.

Jag återkommer med rapport!

 

 

Jag är så himla stolt över Ivan!
Han är tydligen helt fenomenal när det gäller lugnande signaler. Han nosar, vänder sidan mot mötande hunden, saktar ner, går ut i bågar, slickar sig om munnen, vänder bort blicken och jobbar för fulla muggar. 

De första två-tre mötena var han lite stressad, men höll sig lugn tills hunden hade passerat - efter det var han tvungen att lätta på stressen och avreagerade genom att sprätta, skälla och resa ragg. Sedan blev han bara bättre och bättre för varje gång, jag kände verkligen att han kände sig trygg - så obeskrivligt skönt.

 

Billy är lite lurigare, han kommunicerar rätt i perioder (observera att en period kan vara ungefär 5 sekunder) men är mycket mer intresserad av den mötande hunden än vad Ivan är. Här krävs det mer jobb för mig där jag behöver bli bättre på att läsa av honom och "nödbromsa" honom när han tar sikte på och kontakt med den mötande hunden. Timing, timing, timing.

 

Båda hundarna var överraskande lugna under hela tiden vi tränade, jag hade förväntat mig mer action från båda två - men skillnaden mellan vår vanliga vardag och att testa kommunikationsmetoden var väldigt slående. Vi provade hundmöten med båda pinnarna samtidigt, och båda gjorde som de hade gjort under tiden de tränat en och en. Ivan skickade lugnande signaler för fulla muggar, medan Billy var lite mer av och på. 

 

Läxan blir att hålla fokus på Billy, men att nödbromsa båda när han behöver nödbromsas och att inte låta dem nosa efter hunden när den har passerat. Det ska bli jätteroligt att komma i gång med det här.

 

Sara har filmat och jag kommer att lägga upp filmen när den är klar. 

I dag, när hösten visade sig från sin böta sida, har vi varit på Hammarö och tränat agility i fem timmar. Handlingkurs med fokus på Jaakkosvängar, Lisasvängar och staket. Vi nötte på ordentligt och körde övningar och banor och höll modet uppe medan regnet aldrig verkade tröttna. 

 

Billy var verkligen en klippa i dag, det kändes helt fantastiskt bra. Vi hade finfin kommunikation, och vi lärde nya saker av varandra. Jag behöver till exempel öka rörligheten i bröstryggen, jobba med kommandon från höfter, ben och fötter och träna upp Billys självständighet på kontaktfältshinderna.

 

(På tal om kontaktfält så fungerar våra running contacts skitbra nu för tiden. Jag har kommandot "UPP!" och "Neeeer!" och det fungerar finemang. Jag har också högt förtroende för honom i slalomen, vilket är så himla skönt! Slalomen duger för oss just nu, men måste slipas och bli snabbare och mer bombsäker.)

 

Höll förresten på att svimma av lycka och stolthet när Anette konstaterade att  "Han är så följsam!" innan hon fyllde på med "... och vill du har mer fart så måste du vara snabbare, för nu väntar han på dig."

 

Konditionsträning alltså. 

Så får det bli.

 

Kluriga banan som vi körde som avslutning (lite modifierad, visserligen).

 

Billy är champion!

Han får den officiella titeln i november någongång, när resultaten rapporteras - men ändå. Så gött att kunna bocka av det på listan. 

 

Den här hösten är den hundigaste hösten hittills.

Det här är lite av vad som är planerat:

I morgon:
Öppet spår, viltspår och jag har första tillfället i min agilitycirkel på klubben

 

Tävlingskurs (agility såklart) med fokus på handling

 

Vi testar, filmas och blir exempelekipage för kommunikationsmetoden

 

KM på klubben och invigning av Saras träningslokal

 

Billy gör BPH i Malung (på sin födelsedag!)

 

Agiltytävling i Varberg

 

 

 

 

Efter tävlingen i söndags stannade vi på Hööks för att kolla läget.

Jag hittade ett täcke till Ivan, för bara 79 kronor!

 

Det brukar inte finnas täcken i storlek 25, så jag var bara glad. Tills jag kom på att andra hundar i storlek 25 inte har någon bröstkorg... Och jodå, mycket riktigt så gick det inte att knäppa det. 79 spänn är dock ett väldigt bra pris, så jag köpte det ändå.

Det krävdes bara några få minuter vid symaskinen och sedan var Ivis ekiperad och nöjd.

 

Och han gillar täcket, vilket är väldigt ovanligt. I vanliga fall vägrar han ha kläder = mycket bra betyg.