Och här står jag och kokar ris till Ivans arga mage.
Han har ätit något som inte riktigt är bra (okänt vad, Billy mår fint i alla fall) och har varit 1) illaluktande och 2) illamående. Den första slutade dock när det andra började. Jag trodde först att det var något med analsäckarna, så illa luktade han... Det ena utesluter dock inte det andra.

 

Han är i vilket fall som helst extremt manisk när det gäller att själv framkalla kräkning, så det bästa är att hjälpa honom. Jag kör på tricket med salt, även om det känns som tortyr. Det fungerar i alla fall. 

 

Just nu ligger han och sover igen, men jag vågar inte riktigt ropa hej än. Vi har varit uppe både klockan 01 och 02, men han spydde redan klockan 20 (till tonerna av Melodifestivalen och Army of Lovers). Då var han också ute och bajsade, och sedan var det lugnt. Fram till klockan 01, alltså.

 

Han får svälta tills i morgon, och så får han riset och avkoket till frukost.

 

 

Billys busigaste grej: att tappa saker.
Han gör det cirka 100 gånger om dagen. 

 

Han gör det just nu.

I skrivande stund har Billy tappat en kanin från soffan, och står och tittar på den samtidigt som han gråter väldigt ynkligt. Han går inte ner och hämtar den (om inte jag verkligen hetsar honom att göra det), utan väntar på att jag ska plocka upp den/den ska komma upp av sig själv. När jag plockar upp den (pga orkar inte höra hans gråt) blir han jättelycklig, och kastar jag i väg den hämtar han den gladeligen. Och sen lägger han den i soffan och puttar den omsorgsfullt närmare och närmare kanten - tills den ramlar ner på golvet. Då spelar han först jätteförvånad, och blir sedan ledsen. Men han går inte ner och hämtar den.

 

Jag måste nog filma det här någon dag så att ni får se. 

 

 

 

I dag har Gino varit här på hate date, eftersom han får ett smärre utbrott varje gång han får syn på Billy. Billys blotta uppenbarelse kan tydligen vara ganska provocerande för andra hanar på ungefär samma nivå - för det är inte första gången vi är på hate date.

 

Vi tog en promenad i skogen med lösa hundar och allt gick alldeles utmärkt. Ivan är precis som Switzerland en neutral part, och det är en fröjd att se att han kan chilla även i sällskap av nya hundar.

 

Hur som helst: All is well!

Vi provar en ny hate date inom en överskådlig framtid och hoppas att det går lika bra.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag och hundarna är på västkusten i några dagar, och i går var det en bil som hade krockat med ett rådjur på kustvägen här utanför. Vi kom från stan en stund senare och såg att det var en massa blod (och bajs) på vägen, några släpspår ut på enet - men att det inte syntes någon märkning. Jag ringde polisen för att dubbelkolla att det var anmält, vilket det tack och lov var.

 

Någon timme senare var det dags för kvällspromenad och Billy kände doften av blod på långt avstånd - så han fick träna lite. Bara några meter in på enet (10-12 kanske), nedanför en liten klippavsats låg rådjuret. Det var väldigt trasigt och hade som tur var inte tagit sig någonstans för egen maskin, utan måste ha stendött omedelbart och den som körde på det hade släpat det av vägen. 

 

Men Billy tyckte att det var VÄLDIGT mycket mer spännande att hitta ett rådjur vis spårslutet än en tråkig klöv. Vi var där och kollade till det nu på morgonen också, och han hoppade ner till det och nosade och undersökte myckte noggrant. 

 

I dag på långpromenaden var Billy lös och jag var fokuserad på honom - sen vänder jag mig om och får syn på Ivan med en mus halvdöd i munnen. Bläh! Sekunderna senare var den dock heldöd och Billy kom och nosade väldigt skeptiskt på den...

 

Ivan har definitivt fler råttjägargener kvar i kroppen än vad Billy har.

I dag har vi tävlat lite, jag och Billy.
Två hoppklasser, inoff.

 

Vi diskade oss i båda, första pga tunnel åt fel håll (hinder 2) och andra pga handlingsmiss där Billy tog ett hinder i stället för tunnel (hinder 19 i stället för 7) - men känslan var GRYM. Billy var fokuserad och snabb som en iller. Han gjorde slalomen som en kung i första klassen och som en fuskare i andra. Båda banornas svårigheter löste vi skitbra och jag är väldigt, väldigt nöjd!

 

 

 

Billy vaknade på rätt sida och hävdade att påslakan definitivt är senaste modet:

 

 

 

I dag har vi varit hos veterinären och klippt klorna. 
Billy fick lugnande (för första gången NÅGONSIN) och Ivan skällde ut veterinären efter noter, så allt var med andra ord väldigt lugnt och fint.
Hehe. 

Ärligt talat, jag har varit väldigt kluven till att kombinera Billy och lugnande, men någonstans känns det som att alla vinner på att låta proceduren ske utan drama, krig och panik. Men det svider i hjärtat att se mitt billhjärta vara helt lealös och drogad. Fy! :( Vi får se hur vi gör nästa gång...

 

 

Duktig lillplutt!

Superbra kontakt och glad på svansen. :D