1. Gissa bajset
2. Gissa bajset
3. Gissa kadavret

Jag blir tokig på att Billy har börjat rata sin mat.
Han äter såklart mer än gärna svindyrt veterinärfoder, något som jag inte helt gärna vill betala för. 110 kronor för ett kilo hundmat är väl kanske inte riktigt vad jag är beredd att punga ut. Nu börjar han bli för smal för vad jag tycker är okey. Nog för att han av sportmodell, men det får finnas gränser även där.

Och så blir jag tokig på att Ivan gör som Billy gör, av den enkla anledning att så står det i lagen.
WÄH!

Idag åkte vi således till Hund- och Kattspecialisten och gick igenom hela deras fodersortiment.
Vi kom hem med två fiskfoder, ett från Eukanuba och ett från Orijen;

 

Jag har aldrig provat något av dessa förut och vi började med att prova en portion Eukanuba.

Intryck av fodret hittills:
Hundarna hetsäter det lyckligt.

Tack.

Ivan ligger längst ner i garderoben och pratar i sömnen så till den milda grad att Billy kommer in till kontoret från sovrummet och väcker honom för att kolla läget.
Sedan går båda och lägger sig igen.

♥

Såhär pigga var pojkarna efter söndagens träning:

När man ska pussa Ivan och hans andedräkt luktar tuttifrutti, då vet man att han har snott något.

Idag har han inventerat godisskålen som stod på tv-bordet. Han har provsmakat det mesta och höll som bäst på att dribbla runt ett gelehallon i soffan när jag fick tag på honom.
Jag skyller som vanligt på de ryska tattargenerna.


(Vill även påpeka att under tiden Ivan godistjuvade låg Billy snällt och stilla under mitt skrivbord och värmde mina fötter.)

Idag har vi tränat agility.
Det är så sjukt roligt!
Mest är det roligt för att hundarna tycker att det är så roligt. Båda blir verkligen jättetaggade!

I slutet släpade vi ut säcken också, den behöver båda hundarna träna på. När blir trångt slutar Billy springa och börjar krypa i stället, lilla plutten! Jag tränade lite stopp och start med Ivan, han är verkligen inte det minsta bra på att vänta tills jag säger till. Olydnad är defintivt hans tävlingsgren. Haha.
Däremot är han helt amazing när det gäller vippbrädan, han tycker att det är ett jättebra hinder och brukar hoppa upp, gå till andra sidan, åka ner, vända, gå till andra sidan, åka ner, vända, osv osv. Han underhåller sig själv alldeles strålande.

Billy och jag tränade lite på bakombyten, och det funkar skitbra när jag skickar in honom i en tunnel och inte riktigt lika bra på hinder.

Efter 40 minuters tränande hade jag två överlyckliga och nöjda hundar, fyllda med ost ♥

Här är dagens bana:

Och så får Ivan syn på sig själv på skärmen - och går till attack!

 

Idag har jag ringt till 4H-gården (agilityhinderna flyttar dit på vintern) och bokat tider för träning och bus.
Fredag lunch och söndag kväll är det som gäller.

GÖTT!

Det här med att Ivan tror att han är en apa med jämna mellanrum och idag provade att klättra/svinga sig från sängen och upp på fönsterbrädet i sovrummet, men missade och ramlade och slog sig i stället - inte helt bra.
Där låg han alldeles stilla och pep och grät och reste sig inte och mitt hjärta sprack.

Hur kan man inte trösta honom då?
Jag tog upp den lilla hundtrasan från golvet och höll och klappade och pussade och klämde och kände en stund, sen började han röra på sig och travade därifrån utan att ens halta ett steg.

Men ändå!
Min lilla, lilla skithund.

Viktigt meddelande:

Ivan har slagit nytt rekord i strimling! Idag har han nämligen strimlat dragkedjan till min OnePiece. Jag är väl sådär happy, kan man väl säga.

Slut på viktigt meddelande.

Här sitter jag i soffan och har ont i huvudet,  iförd min skrikfärgade sjukdräkt.
Och på min axel har jag... en dvärgpinscher.
Såklart.

Billy har mer eller mindre ratat sitt torrfoder i snart en vecka nu. Han äter däremot andra saker i ren desperation. Igår var han till exempel helt besatt av blotta tanken på skålen med stora vita bönor som stod på köksbänken. (Och ja, han åt dem gladeligen...)

Hans matvägran har resulterat i att han kräks galla på morgonen, pga tom mage. Och jag orkar inte krångla mer med hundmagar nu.

Så idag åkte jag till veterinären och köpte en påse RC Gastro Intestinal.
Billy blev överlycklig och nästintill inhalerade fodret.
Kul.
2 kilo kostar över 200 spänn.
Wääh.

Mina hundar är sannerligen fantastiska, men det vet ni sedan länge. Igår var vi inne i stan och firade nyår med Håkans bror och hans familj. De har en bebis som är lite drygt en månad gammal. En liten rapport från det goda livet:

Hundarna älskar bebis. De försöker att vara lagom intresserade, men tycker att hon är fantastisk, nosar gärna, vakar varsamt över henne och hade antagligen adopterat bebis om de fått chansen. Jag är så stolt!
Hundarna är inte rädda för smällare och raketer. Ivan kunde blir lite irriterad för att de störde eller väckte honom tidigare i veckan, men båda hundarna är tämligt oberörda och sov som små spädgrisar före, under och efter tolvslaget.
Hundarna blir glada av snö. Och här har det kommit ungefär en decimeter nu på morgonen. Vi har varit ute och pulsat och nu ligger de i sängen och värmer sig.

Billy och Bebis