Billy älskar broccoli.

Inga konstigheter.

I mellandagarna tog jag ett initiativ. Det var busenkelt och självklart: Långpromenad med dvärgpinscherpatrullen på nyårsafton. 

Våra hundar är inte rädda för skott eller raketer, men just på nyårsafton är det skönt om de har fått tömma energireserverna ordentligt och somna i tid så att vi tvåbeningar kan äta god middag och bygga garderob. (Ja, så festligt har vi det just i dag.)

I alla fall om Billy får uttala sig.
Det stod nämligen kloklippning på agendan i dag. 

Ivans klor tar 2 minuter att klippa, Billy tar 22 minuter - och då tar jag inte ens alla. 

Herregud vilket drama det är varenda jäkla gång. 

 

Julgran, jullov och julskinka. Hundarna är glada att det är jul! 

Särskilt glada är de efter att ha ätit skinksvål till kvällsmat. De gjorde det på allra bästa sätt; genom att slita och dra från husses händer. Mat och äventyr i samma paket liksom...

Nu ligger vi i sängen, Billy har tagit bästa platsen och sover på kudden bredvid mig. Ivan ligger under täcket och är varm mot min svank. I morgon tar vi sovmorgon...

Nöjda pinnar får både godis, leksak och julkort från dagis. Nu är jullov!

Duktiga, duktiga brunhunden gjorde superbra slalom på kvällens träning. Åtta pinnar på ett snyggt och säkert sätt, matte jublade! Han var taggad och fokuserad hela tiden. Heja Billy!

 

Åh, täääänk om det bara fungerar snart? Slalom genom livet, det vore något...

Tittade under soffan.
Hittade Ivans skattkammare.

 

Eller rallyolydnad kanske är en mer korrekt term just i dag?

Hahaha!

 

 

Den här lilla marsipangrisen har gjort sin tredje och sista tävling i år, och det gjorde vi till tonerna av diskdisco. I första klassen på grund av mig (jag gjorde sidosteg åt höger före skylten i stället för efter och diskade oss därmed på FÖRSTA skylten. Hurra!) och i andra klassen på grund av liten olydig hund som tröttnat på allt och som bara ville genomsöka ridhuset efter möss. 

Om jag inte hade klövat till det i första klassen så hade vi skrapat ihop 80 poäng, domaren var snäll nog att fortsätta räkna hela banan trots diskningen. Och Ivans lillhjärnan blir kanske lite väl varm av att starta två klasser, men vi har åtminstone provat. Han var dessutom helt fantastisk på uppvärmningen, den lille skiten. Vi fick i alla fall kommentarer om att han är urgullig, både på protokollet och bland konkurrenterna på läktaren. 

Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att det var hans förväntningar på ridhus som ställde till det mest i dag, vi har aldrig tränat rally i ridhus - däremot har vi haft ridhusparty med inslag av möss flera gånger. Inte konstigt att han var extremt fokuserad på sargen...

 

Och det här med att det faktiskt går att ta med Ivan på tävling, utan Billy och utan husse och utan allt annat som hör till vardagen, där han finner sig i att det finns andra hundar och andra människor och en uppgift att lösa... Det är ganska otroligt att det fungerar, och för bara ett år sedan hade jag aldrig kunnat drömma om att göra det. Fina Pivi! ♥

 

Här är banorna, båda var väldigt roliga:

En av väldigt många saker som är väldigt bra med en hund i Ivans storlek:
Katthalsband fungerar alldeles ypperligt när man tränar och tävlar rallylydnad. 

 

I går bestämde jag mig för att ta det lugnt under veckan och meddelade Team Sillgo att jag inte skulle komma på torsdagsträningen redan i morse, samtidigt som jag bokade in träning på lördag som kompensation. Jag har lite för få timmar på mitt dygn just nu och ser väldigt, väldigt mycket fram emot nästa fredag då det är starten på jullov och härlighet i hela två veckor. Mmm... Jullov... Mmm... Härlighet...

 

Men sen ångrade vi oss och åkte och tränade ändå. 

Jag och Johanna ställde upp samma bana som i tisdags och i början var jag inte superpeppad - men Billy tyckte tydligen att det var dags att plocka fram sin stjärnpotential. Herregud vad bra det gick!

 

Vi hittade lösningen på 4-7 genom att skippa bytet och placera mig på ett nytt sätt = klockrent!

Sedan körde vi snäva svängar och "Tight!" och lite improviserad bana, och Billy va så fantastisk att hälften vore nog.  I pausen fick han träna burstadga med husse (och var superduktig även på det, trots störning i form av favorittollare på banan) medan jag och Ivan tränade rally.

 

Lillryssen var också på bra träningshumör i dag, så han ligger i ett välförtjänt soffkoma just nu. Jag ser fram emot tävlingen på lördag och hoppas att de har tänkt på att små hundar utan päls på magen inte är superförtjusta i att ligga på kall ridhusbotten. Dessutom råkade jag anmäla oss till en klass till, så det blir två starter i nybörjarklass. Hoppsan!

 

I går var det sista kurstillfället och vi fick en skitrolig bana. 

Billy var mycket fantastisk, matte var mycket snurrig i lillhjärnan. 

 

Våra största klur var hinder 6-7 och 13-14, i övrigt skötte sig Billy helt otroligt bra. Är särskilt stolt över våra bra starter och att 9-10-11 satt som en smäck från början. 

Duktiga, duktiga lilla hund!

 

Kvällens aha-upplevelse var sträckan 4 till 7, när jag insåg att Billy kan springa i tunnel själv (no shit!?) och att det är ganska självklart att han tar hinder 5 av bara farten, så mitt jobb var att ta mig från hinder fyra till att hitta rätt placering mellan 6 och 7 på snabbast möjliga sätt. Det var första gången vi verkligen jobbade med distans av det här slaget, och jag tyckte att det kändes väldigt skönt och lyxigt att Billy fixar det så bra. (Att han sen gärna tog fel tunnelingång efter hinder 6 är upp till mig att lösa med bättre och tydligare handling...)

 

Den här kursen har verkligen varit supernyttig för oss, vi har lärt oss massor och hittat nya sätt att lösa gamla problem och jag är löjligt peppad över att träna hela vintern. (Och våren. Det är ju inga tävlingar förrän i maj...)

 

 

Hundarnas dag har varit en riktig slappisdag. 

På grund av snöstorm har vi mest chillat inomhus och hundarna har tackat för denna bekväma behandling genom att vilja gå ut. Och sen vilja gå in direkt. Och sen vilja gå ut direkt. Och sen vilja gå in direkt. Och sen vilja gå ut direkt...

 

De tycker om snö, både att springa och busa i - men mest att äta.

Jag räknar kallt med att snön på vår altan kommer att vara uppäten snart.

 

 

 

Förutom att äta snö har de fått festa till det med varsit rådjursrevben, lite burträning i tillpiffade buren, lite rallylydnad med Ivan och lite bollträning med Billy och massor av mys i soffan. Snart ska vi klippa och slipa klor, och då kan jag meddela att festen är över. Ivan bryr sig inte så mycket - men för Billy är det precis samma sak som stympning. Oh the drama!

 

 

 

Förra veckan, när jag skulle till Rusta för att köpa julgranskulor, hittade jag en ny bur till mina djur. Rätt storlek, rätt funktioner och rätt modell för 350 pengar = enkelt beslut. Den är mindre än andra buren, har taklucka och sån där fantastisk stålrörskonstruktion som gör att den är väldigt stabil och enkel att både sätta upp och fälla ihop. Jag hade sneglat på buren från Hööks ett tag, men tror att den här blir bättre för oss. Vi behöver inte den extra öppningen och jag gillar att den har en ficka på sidan - och så sparade jag 100 spänn på den här. *snål hundägare* (Så, nu har jag väl ändå motiverat detta köp tillräckligt?)

Den där larviga dynan som följer med kände jag dock att vi klarade oss ganska bra utan. Billy studsar in i buren med sådan fart att den korvar ihop sig och inte gör någon nytta i alla fall. Och som av en händelse var vi och kollade på golv i går. Där hittade jag stuvbitar av olika heltäckningsmattor, och jag slog till på en svart och lurvig för hela 30 spänn som enligt mitt ögonmått verkade ha rätt storlek. Och alltså: KOLLA! Om det hade varit en tävling i ögonmått hade jag vunnit:

 

Billy gillar inte det här med bur. 

Och det här med bur är ganska nödvändigt när man är tränings- och tävlingshund.

 

Under vintern tänker jag jobba mycket med burträningen och hoppas att Billy kan känna att det är ett rätt så mysigt ställe och att han kan vara lugn där. Vi utgår från filtträning och jobbar med omvänt lockande. Det här är andra passet, från tidigare i dag:

 

 

Och nej, detta geni tänkte inte på att vända telefonstackarn.
Så kan det gå när man gör flera saker samtidigt.

 

Kontaktfält och kroppspråk på schemat den här veckan.

 

Jag och Billy tränade running contacts, och han tar det jäkligt bra. Bättre än vad jag trodde, faktiskt. Jag är dock inte helt säker på själva processen från start till klart. Hur vet jag när det är dags att prova med riktiga kontaktfält? Hur går det till att föra över konceptet till verkligheten, rent praktiskt? Nåväl, han gillar att träna på det - och det kan ju bara inte skada.

 

Vi tränade svängar också, och det tycker både jag och Billy är jäkligt kul. Nu låg fokus på kroppspråk, uppmärksamhet och att få tighta svängar där hunden kortar språnget och vänder så nära hinderstödet som möjligt = mycket, mycket användbart. Där kommer jag att lära in ett nytt kommando snart. (Tänker att "Tight!" faller sig ganska naturligt)

 

I torsdags tränade vi slalom också. 

Billy var grym! Eller ja, han var grym emellanåt. Tillräckligt grym för att jag ska känna att slalom kommer vara vår bästa grej inom en överskådlig framtid. 

 

Duktig Brun!

 

Fina Ivan! 

Det här bilder från KM i oktober, hans första start någonsin. (Försök att inte få ett epilepsianfall av mina crazy pants...)

 

Och den här bilden, tredje sista momentet och en dvärgpinscher med mycket bristande tålamod. Hahaha!

 

Jag kan verkligen inte komma över hur himla gullig den här hunden är. Han blir liksom aldrig vuxen, utan har kvar så mycket av det där valpsöta som gör att han kommer undan med praktiskt taget alla bus och hyss han hittar på... Det är få personer som tror mig när jag berättar att han är över tre år gammal.

Noll personer är förvånade.

Slut på viktigt meddelande.

Agilityklass:
Diskelidiskdisco!
Tråkig start med slalomen - även om både starten och slalomen i sig var väldigt bra. Det som hände i slalomen var att Billy blev störd, troligtvis för att slalomen är under renovering och vi tränar väldigt mycket på nya slalomen, men tävlar med gamla. Han är avsevärt snabbare i slalomen nu, det måste jag säga. Duktig!

Jag är nöjd med min handling fram till det att han inte tar tunneln, och jag är fortfarande inte helt säker på vad som hände där och varför han inte tog den - men jag är väldigt glad att han tar bakombyten så jäkla bra. 

 

När vi kom till gungan gjorde jag en snabb lägesanalys och bestämde mig för att diska oss där. Med tanke på hur många fel vi hade dragit på oss så var det liksom bättre med en disk och en väldigt positiv upplevelse på gungan än att hafsa i mål och sedan gå raka vägen till skamvrån utan att passera gå. Jag är oerhört nöjd att jag valde att göra det, det kändes skitbra och jag vet att det var värt det. 

 

 

Hoppklass:
Diskdiscot fortsätter. 

Den här klassen hade tema: spring för livet! och det var väl ungefär det vi gjorde fram till Bermudatriangeln där det blev knas på grund av min virrhjärna. Det är enbart min placering mellan hindren som sabbar, och den tabben tar jag gladeligen på mig. Billy hade verkligen roligt på banan och det värt allt. (Jag vill också hävda att vi ändå lyckades klämma in två snygga byten även i den här rundan. Den där kursen vi går kanske ger mer än vad jag först vågade hoppas på?)

 

Efter disken blev det än en gång trassel i slalomen, men jag var så glad över vårt tempo och den sköna känslan av flow att det inte gjorde något. Vi har ju faktiskt reserverat hela den här vintern åt slalomträning, så det kommer.

 

 

 

Bästa grejerna med dagens tävling:

1. Billy var glad och framåt. Inga konstigheter och inga spöken. Halleluja!

2. Vår nya startritual känns jävligt bra. Konceptet "mysig stund först - fullt ös sen" verkar vara nyttigt för oss.

3. Min handling och vårt tempo är märkbart bättre än tidigare. 

4. Alla tabbar är fixbara. Vi (jag) gör faktiskt inga allvarliga fel.  

5. Jag ser mycket fram emot vinterns träning. Nästa år är vi bäst.