Det här med att Ivan tror att han är en apa med jämna mellanrum och idag provade att klättra/svinga sig från sängen och upp på fönsterbrädet i sovrummet, men missade och ramlade och slog sig i stället - inte helt bra.
Där låg han alldeles stilla och pep och grät och reste sig inte och mitt hjärta sprack.

Hur kan man inte trösta honom då?
Jag tog upp den lilla hundtrasan från golvet och höll och klappade och pussade och klämde och kände en stund, sen började han röra på sig och travade därifrån utan att ens halta ett steg.

Men ändå!
Min lilla, lilla skithund.