Ojojoj, vad vi har tränat på de här momenten. Ivans läggande och att få till stadga i det, och Billys obefintliga lust att göra något så tråkigt som att gå fint utan att dra i kopplet och titta på mig i stället för allt roligt runt omkring. Hehe. 

Är så glad att jag har bildbevis på det här, annars skulle jag knappt tro det själv.

Ivan passade även på att överraska mig genom att vilja hälsa på en annan hund. Som han inte känner. Som dessutom är stor. Han nosade och lät sig nosas på och gjorde lekinviter och jag höll väl på att spricka av stolthet. Duktig liten loppa!

När jag tänker på var vi har varit, och hur långt vi har kommit är det helt fantastiskt att han tar kontakt med främmande hundar och kan hålla sig lugn och hälsa utan att få panik eller utan att fega ur och ångra sig. Han har gjort en otrolig resa de senaste åren. Mattes lilla knorr, så himla tapper!