Nu håller Ivan på att vakna.

Veterinären har undersökt svullnaden, och trots sin storlek var den tom. Tack och lov! 

Han ska få ögonsalva, antibiotika och metacam i en vecka. Förhoppningsvis är det klart inom den tiden, annars får vi komma tillbaka och sedera honom kraftigare så att de kan spola. 

Han har precis börjat piggna till och låter som en motor, så arg och grinig... Och rädd. Lilla älsklingen.

Veterinären frågade snällt hur nära hon kunde titta på honom, och jag sa ärligt att en meter är nog ett bra säkerhetsavstånd. Det är lika bra att sedera honom på direkten, ingen idé att bråka med honom mer än nödvändigt. Det är jobbigt nog för honom som det är.

Ivan var så trött och hängig i går när vi kom hem. Han låg stilla och bara vilade i flera timmar. Det är som sagt väldigt påfrestande med veterinärbesök och sedering. Jag var mest orolig för att han inte kissade på hela kvällen, eller hela natten, trots att han fick följa med ut. I morse släppte jag ut honom vid halv sju, och det var första gången han kissade sedan innan vi gick in till veterinären - vid strax efter 16 i går. 

Jag lyfte nyss på täcket och tog en snabb titt på honom, och svullnaden ser finare och mindre ut än förut. Tack och lov!