I går efter att jag hade tvättat rent och låtit det lufta i någon timme strök jag på ett tunt, tunt lager honung på Ivans sår, och i morse upprepade jag proceduren. Först tvätta försiktigt med desivon, sedan lufta en stund och så på med lite honung. Han är verkligen inte särskilt pigg på att låta mig vara där och peta, men det är som tur är en väldigt snabb behandling...

 

Honung är fenomenalt, jag använde det mycket till hästarna förr – och till mig själv. Det finns medicinsk dunderhonung, men vanlig hederlig svensk ekologisk honung går minsann inte av för hackor när det gäller sårvård. Det är bakteriedödande, skyddar såret och skyndar på läkningen. Toppen att alltid ha hemma, med andra ord. 

 

Dessvärre är det både rätt så kletigt och smakar ganska gott, men på sår som är utom slickhåll går det fint att använda. 

 

I går var Ivans sår ganska rött och argt, i dag är det lugnare och är mer som en blåtira. Skönt att det går åt rätt håll! Han är fortfarande lite svullen, och det dumma med svullnader är att de gärna kliar lite. Hoppas att han har annat att tänka på under dagen...