Nu har vå gått spåret som jag la i går. 

Som tur var hade inget annat djur varit där och knaprat på kanintassen, däremot var det MÅNGA korsande rådjursspår. Bra grej med snöspår = man ser allt som man inte ser annars. Till exempel att även om mina fotspår var supertydliga så spårade Billy ändå blodet.

 

Han tog upp spåret väldigt bra, och flöt ut lite strax innan första vinkeln. Jag tror inte att det har blåst så mycket, but who knows? Han hittade tillbaka och tog vinkeln utan att gå ut i återgången.

Sedan var det raka vägen till nästa vinkel, inte heller där gick han ut i återgången. Mellan andra och tredje vinkeln korsade spåret en väg (läs: stig) och han kollade bara av lite andra dofter innan han fortsatte. I tredje vinkeln gick han ut i återgången och fick lite problem att ta sig därifrån. Han blir lite frustrerad när spåret liksom tar slut, och sen provar han lite olika möjligheter innan han finner tillbaka. Det är lite som att han tänker att "Ojsan, slut på doft. Det kanske är meningen att jag ska byta lite? Det här luktar ganska spännande..." och att han alltså inte riktigt har förstått grejen med återgångarna. Han fick massor av beröm när han väl valde rätt väg tillbaka och tog upp spåret igen.

Fram till spårslutet var det raka vägen, och jag tror att han tyckte att det var ganska intressant att hitta kaninfoten i stället för Bambis fot.

 

Duktig Bill!

 

 

Det här är vad jag använder när vi spårar:

• Blod i liten flaska (33 cl) med bra droppkork. Blodet köper jag från ett gårdsslakteri på andra sidan skogen där de slaktar både nöt, gris och vilt. Även vildsvin om man vill spåra med sånt blod. Jag tror att man kan köpa klövar därifrån också, bara man säger till i förväg.
• En klöv eller tass med snöre i.
• Hemmagjorda snitslar av klädnypor och presentsnöre. De med ljusblått i är start och slut, de lila är vinklar. Observera gärna att det står "GRATTIS" på min spårslutssnitsel. Hehe.