Eftersom Ingela var så himla snabb på att undersöka möjligheterna att göra anlagsprov med Billy, så har vi varit ute och tränat på att leta upp bambis fot nu på kvällen.

 

Jag la ett spår direkt efter jobbet, och nästan fem timmar senare åkte vi ut.

Det var ganska längesen vi viltspårade, så spåret var bara 200 meter långt. Han tog upp det väldigt snabbt, jag körde på stilen "Nämen här går vi skogen och råkar ha spårsele på, inga konstigheter alls" och lät honom plocka upp spåret helt själv (försöker alltså att tänka sökruta i stället för upptramp och bara se vad som händer). Och det gjorde han minsann! Han fick vittring och satte av i en rasande fart, och jag fick hålla in honom ganska bestämt för att han inte skulle galoppera. Vid första vinkeln gjorde han ett litet omtag och gjorde en volt (hästspråk alltså, inte akrobatik), men sedan bar det av ut i lingonriset och det var inga tveksamheter alls.

 

Han blir inte helt överlycklig när han hittar bambis fot, och vill hellre ha annan belöning än själva klöven. Men nu kan han i alla fall förstå att jobbet är klart och spåret är slut där, vilket är väldigt skönt. 

 

Finaste Bill - han är så himla duktig! ♥