Igår på kvällen hade vi trevligt besök i form av Håkans vän Anders. Eller... Mindre trevligt för Ivan, som förvandlades till rädd/arg varulv och reagerade stort på i princip varje rörelse från Anders sida. Han skällde och morrade som om hans (Anders alltså) sista stund var kommen.

Till slut, efter jag vet inte hur många omgångar av Ivans utbrott, kände bara hur hopplösheten sköljde över mig. Anders gjorde allting rätt, han tittade inte ens på Ivan eller försökte inte närma sig honom eller söka kontakt över huvud taget - ändå var Ivan bitvis mer vild än tam. Det kändes som att vi var tillbaks på ruta ett igen.

Förhoppningsvis var Ivan bara trött och inte helt i balans.
Idag har han nämligen skött sig exemplariskt.
I förmiddags fick han följa med Billy på en workshop som PickUp Hunddagis och Hundskola arrangerade. Jag tror att vi var ungefär tio ekipage, och Ivan var jätteduktig. Inte ett skall, inte ett morr. Bara ett supertrevligt och charmigt busfrö.

I eftermiddags kom Julia och hälsade på, även då skötte han sig alldeles utmärkt. Han sökte kontakt med henne och ville leka och somnade till slut i hennes knä. Där låg han lugnt och tryggt i nästan en timme. (Jag dog en smula av stolthet och lättnad under tiden.) Fina, fina lilla Ivan ♥

Jag vågar nog gissa att det är spökåldern som är i startgroparna, alltså det är nog bara att försöka hålla ut och stärka Ivan så mycket det bara går och så fort det finns tillfälle och hoppas på att han kommer ut som en lite tryggare hund på andra sidan så småningom.