Jag och Billy har varit på kursen i allmänlydnad nu på kvällen.
Det har varit kallt och mörkt.

Och kallt.

Och mörkt.


Billy har varit superduktig, han har verkligen varit följsam och kontaktsökande i stort sett hela passet, trots många nya hundar, ny plats och nya dofter. Jag var löjligt stolt över honom emellanåt..! Konstigt nog (eller vid närmare eftertanke är det kanske inte så konstigt..?) var han mer fokuserad på mig under de här förutsättningarna än när vi tränar under promenaderna.
Han gjorde sitt, ligg, stanna och inkallning (och jösses vilka inkallningar!) som om han aldrig gjort annat. Å andra sidan är det här sånt som vi har tränat på lääänge. Men ändå.

Det sämsta med kvällens träning var att Billy blev stressad i bilen.
Vi hade teori först, och han fick stanna i bilen. Några kursdeltagare hade sina hundar med in, men de var väldigt uppspelta, så det hade varit som att välja mellan pest och kolera - om jag hade vetat att jag hade ett val. När alla sedan gick ut var det en hel del rörelse runt just min bil, eftersom den stod parkerad närmast klubbstugan. Det gjorde verkligen att Billy stressad och vaktig.
Eftersom det första vi skulle träna på var att hunden skulle stanna i bilen tills vi sa till den att hoppa ut, hade vi relativt kassa förutsättningar...

Det gick faktiskt ganska bra, jag vet hur jag kan få honom lugn och sansad ganska snabbt även om han är uppe i varv. Efter några lugnande minuter han fick hoppa ut ur och in i bilen ett par gånger, men utan störningar runt omkring.

Sammanfattningsvis är jag väldigt nöjd med träningen. Vi har inte gjort något nytt än, och det känns som att Billy är en riktig stjärna jämfört med flera (eller många) av de andra hundarna.
Jag hoppas att har är lika kontaktsökande och fokuserad på mig nästa gång, för det kändes verkligen så himla, himla bra. ♥