Idag (igen!) har jag världens bästa hundar.
De har verkligen varit urmysiga hela dagen.

Min pappa var här och hälsade på och Billy höll på att explodera av alla pussar han ville dela med sig av. Hahaha. Det är så roligt att Billy blir så himla glad av att träffa mina föräldrar - det händer nämligen inte alls ofta, och jag är imponerad över att han har hunnit utveckla ett sådant band till dem. Pappa fick vackert ta emot både pussar och kramar och örontvätt av Billy medan Ivan höll sig på behörigt avstånd och betraktade dem mycket, mycket skeptiskt... Efter en liten stund var han helt avslappnad och röjde runt precis som vanligt. Skönt!
Han skällde dock som en galen skällare från Skällstad när pappa kom in. Inte riktigt lika skönt, även om det hela tiden går bättre och bättre.

Jag pratade med veterinären i morse eftersom Ivan fortfarande snarkar och låter lite tätt i näsan och halsen när han har gått ner i varv och vilar eller sover. Vi ska fortfarande inte åka in, han har ingen feber och han äter, dricker och bajsar som en hel karl, men det är ändå skönt att prata med veterinären. Hon tyckte att jag skulle ge Ivan en halv tablett bisolvon (slemlösande) på kvällen för att underlätta lite, så det har jag gjort nu.

Billy och jag gick en lång kvällspromenad på egen hand. Jag trodde att han skulle vara hemsk, ofokuserad och något av en spårvagn, med tanke på löptiken han träffade på igår - men han var faktiskt riktigt, riktigt lyhörd. Vi tränade på att gå med slakt koppel, att stanna och vänta och lyssna, och han var verkligen helt suverän.
Bästa, bästa killen! ♥